svart på vitt om AONB, bicep curls och ett hav av påskliljor

Ett par helger sedan var vi nere i Newcastle och firade att Zaks mamma gått i pension. Dagen efter tog de oss ned till Bamburgh, en liten by som hyser knappt fyra hundra människor men ett slott som tydligen är en stor turistattraktion för britterna och en kustremsa som utnämnts som en ‘Area of Outstanding Natural Beauty (AONB)’. Ska visa er mer av den helgen, det vi såg och inte såg genom den tjocka dimman, i färg en annan dag.

Våren 2022 får 10/10 av mig. Jag har tagit vara på varje minut, lapat solsken jämte spegelblanka dammar och gått regelbundna promenader genom Edinburghs naturreservat. Jag har jobbat en hel del – äntligen känt som om jag landat i mitt jobb, som att jag har koll på det jag håller på med och kan bidra med nya idéer och förbättringar. Men jag har också tagit hand om mig själv på ett sätt som egentligen inte är särskilt likt mig. Häromdagen fick jag ett mail från gymmet jag går på som sa att jag har varit där hela tjugofem gånger i år, vilket fick mig att reflektera över effekterna av detta. Främst så kommer jag på sjukt bra idéer och lösningar till allt möjligt medan mina armar kämpar riktigt hårt med att curla fjorton kilo…

Har lapat sol genom fönster också – här hade jag gjort mig i ordning för att gå och möta upp Zak efter jobbet en lördag tror jag, och satt och väntade på att klockan skulle bli mycket nog.

Kanske var det den lördagen vi promenerade ned till Leith och lajvade dejt på blåsig uteservering? Ja just det minns jag faktiskt inte, men två saker minns jag: denhär nachotallriken var jättegod, och Zak var så snygg den dan (förlåt).

…

Höll på att avsluta detta inlägg med ‘Kind regards’. Ugh. Arbetsskada. Hörs snart, nu måste jag packa vidare för jag och Zak flyger till Litauen ikväll.