jdfoto

jag gör glasgow – en gång till

Hah!! Allt jag visar er just nu är utflykter hit och utflykter dit men sånt är livet just nu och jag njuter av det till 200% eftersom jag har tre jobbiga veckor med deadlines och otaliga bibliotekstimmar framför mig. Idag: destination Glasgow!

Jag vet inte om ni minns men för mer än ett år sedan, nämligen i december 2017 *gjorde* jag Glasgow med min kompis Lianne som är därifån (länk). Det var jättekul, även om jag kanske inte riktigt blev kär i stan på samma sätt som jag är kär i Edinburgh. Förra veckan då vi hade reading week (tillika inga föreläsningar eller tutorials!) bestämde jag och Erin oss för att ta oss en tur upp till Glasgow ihop. Jag för en andra gång alltså, hon för första gången.

Tio pund kostar en tur-och-returbiljett mellan städerna, och själva resan tar mindre än en och en halv timme. Så himla smidigt ju! Det första vi gjorde när vi hoppat av var att irra oss bort till the Gallery of Modern Art. Var där förra gången också men utställningarna hade ju såklart bytts ut sen dess.

Regnet öste ner utanför precis som väderrapporten lovat förresten.

I den största uställningssalen var det en utställning om film som varken jag eller Erin riktigt förstod oss på. Tycker film är en så svår konstform att uppskatta på museum, det kräver ju tid att sätta sig in i. Dessutom är jag mycket mer benägen att tycka om en film för dens handling än hur den är filmad eller uppbyggd – tror helt enkelt film inte är en konstform för mig. En annan utställning handlade hursomhelst om HBTQ+-acceptans och undervisning i skolor (som Skottland tydligen varit väldigt progressiva vad gäller). Den var spännande och gav oss ett smakprov på en film som används i undervisningen – ”FIT”. Jag ska inte överdriva om hur sofistikerad min och Erins filmsmak är men vi fastnade för storyn såpass att vi letade upp den och såg hela från början till slut när vi kommit hem. Hela filmen finns på Youtube här (länk) om ni skulle vara intresserade!

Vidare styrde vi kosan mot det såkallade West End som enligt internet skulle myllra av små gulliga butiker och caféer och second hands, och Kelvingrove Art Gallery and Museum. På vägen dit fick vi syn på en stor rosa byggnad med kupoler alldeles in till en kyrka. Vi svängde av för att ta reda på vad det var – en moské var gissningen. Det stämde inte, utan det visade sig vara en Gurdwara – ett gudshus för de som utövar religionen Sikhism. Vi såg på dörrn, konstaterade *stängt* och vände för att gå därifrån då en man dök upp från ingenstans och uppmanade oss att gå in.

Så vi följde reglerna, tog av oss skorna och knöt sjalar över håret. En annan man uppmanade oss att ta för oss av langar – en gratis måltid som serverades i ett av rummen. Vi fick metallbrickor i händerna, någon sorts tunnbröd och en stor slev grön curry och yoghurt på tallrikarna och blev sen visade till de långa mattorna på golvet för att äta. Det var förvånansvärt gott. När vi ätit upp vågade vi oss upp till tredje våningen där de tydligen förvarar sin heliga skrift. ”The truth”, som en kvinna förklarade för oss innan hon föll ned på knä i en bön medan jag och Erin stod som två förvirrade, vilsna barn bakom henne. En tredje eller fjärde man – vid dethär laget hade jag tappat räkningen på hur många som undrade om vi ville ha hjälp eller hade några frågor – försäkrade oss om att det är helt okej om vi inte kan ta in allt på en gång. Vi är välkomna tillbaka imorgon, eller nästa vecka, eller nästa helg. Vi kommer nog inte tillbaka, men det var en intressant upplevelse och inget jag hade velat ha ogjort. Dessutom blev vi serverade någon sjukt god gröt-liknande grej blek-orange efterätt (?), och den smakar jag gärna på igen.

Tillfälligt mättade och lite omskakade över denna religiösa upptäckt vi hade gjort i Glasgow av alla ställen fortsatte vi alltså mot Kelvingrove.

Tyckte mycket om denna otroligt fotogeniska konstinstallation! Ingen aning om vad den hette eller vem som gjort den men heh, flygande huvuden med tusen olika ansiktsuttryck och färgglad belysning alltså om någon behövde en syntolkning.

Även ett styck stort dinosaurieskelett! Detta museet var superstort och vi hann nog inte se ens halva innan vi blev hungriga igen. Kan rekommendera dock om ni har vägarna förbi Glasgow. Fri entré för alla dessutom – ja tack.

Vi skämde bort oss själva med pizza och supersöt efterätt bestående av varm choklad, smälta marshmallows och jordgubbar innan vi till slut hittade gatan vi läst om på nätet. Så många gulliga vintage-butiker och små kaféer. Erin köpte sig ett par supercoola röda jeans och jag hittade en grön skjortblus som jag bestämt ville ha och ett par örhängen som jag haft på mig varje dag sen dess. Bra fynd ju! Och så spanade vi lite på hippa glasgow-studenter och spanska turister.

Sen började regnet stänka igen och vi promenerade tillbaks in mot centrum där vi hoppade på bussen hem mot Edinburgh, men inte förrän vi lovat Glasgow att komma tillbaka. För lite mer secondhand-fyndande och en utekväll kanske.

loppis, museumbesök och en brinnande himmel

nothing out of the ordinary

Hej från allas vårt rike Sverige!!! För någon vecka spontanbokade jag biljetter och nu är jag alltså här. Det är så kul att få byta ut bibliotekstimmarna mot att åka på äventyr med mamma, se på film med lillebror och tjafsa med pappa. Rekommenderar.

Idag for jag och mamma först på loppis. Det är kanske ett av våra topp tre aktiviteter ihop, att gå på loppis och lyfta på koppar och vända på böcker och be om att få kolla på smycken i glasvitrinen. Jag köpte en basker och två äggkoppar. Nödvändigheter ni vet.

Sen åkte vi vidare till Vandalorum, ett konstmuseum i Värnamo. Här betalar man en hundring (eller lite mindre som student) och får gå på de tre-fyra utställningarna som de brukar ha. Har varit här ett par gånger innan och det är alltid lika kul. Plus att restaurangen på museet har supergod mat. Tips om ni bor i Småland eller har vägarna förbi.

Här är mammas favorit! Katter på fest i månskenet av Martin Jacobson.

Min favoritutställning denna gång var Staffan Holms Presens som bestod av glas och ljus och speglar.

Gillar alltid sånt man får gå runt i och känna sig en del av istället för bara stå och kolla på extra mycket.

När vi kollat färdigt och ätit lyxlunch vände vi hemåt. Men först ett stopp vid Hörledammen – en urgammal damm vars vattenkraft använder både för kvarndrift och i järnbruket. Och ”ett tidigt exempel på svensk rikskapitalism!” om vi ska tro på wikipedia:)

Se där!!! Min trettio-kronors basker.

Sen åkte vi hem i solnedgången medan himlen brann. Behöver sådanahär lördagar mitt i terminen. Så fint att jag kan få det!

Hur är er helg kompisar?

isle of skye pt 2

miscellaneous

När vi vaknade upp i stugan på lördagsmorgonen såg det ut såhär utanför köksfönstret. Jag hade tänkt gå upp tidigt och möta solen men misslyckades med detta i samma stund som jag glömde sätta mitt alarm kvällen innan. Hur som helst drack vi varm choklad med baileys i till våra frukostägg p.g.a. inget skriker weekend-känsla som alkohol till frukost och planerade dagens rutt.

Lagom tills att vi klädde på oss åtminstone fem lager kläder var och begav oss ut hade molnen blåst bort och solen s-k-e-n. Först åkte vi och fyllde på bensintanken och snackspåsarna. Klappade hund utanför affären och knäppte denna bild på båtar som låg på grund.

Onwards!!! Det tog ungefär en timme från vår stuga till the fairy pools, som var den lördagens huvuddestination.

Allting utanför bilfönstret var magiskt. Vi stannade på kaffepaus flera gånger inte p.g.a. vi ville ha kaffe utan för att vi ville ha en ursäkt till att stanna vid vägkanten och glo.

Hej från mig och Emily, två stycken Lantliga Tjejer med Fötterna På Jorden.

Erin lämnade spår efter oss i snön.

Och vips så var vi där! The fairy pools är en av de mest kända vandringslederna på den sydvästra delen av ön. Den leder mellan ett antal dammar och vattenfall och är bara drygt 2.5km lång – något som låter alldeles lagom för fyra tjejer i kanske inte sitt livs bästa form.

Och i gympadojor. En främmande man passade på att kommentera Emilys och Felicias och när vi glidit oss ner första biten av vandringsleden var det tydligt varför. Med lite teamwork går det mesta att lösa. Utom förfrusna tår kanske.

När vi kom till denna punkt trodde vi det var kört p.g.a stenarna var alldeles täckta med is och avstånden mellan dem för stora för att bara kunna kliva över. Vi var på väg att ge upp och vända p.g.a. rädda flr att bryta ben och ramla i det iskalla vattnet när en annan grupp ungdomar dök upp. De visade sig också vara från Edi, bara från ett annat universitet (och utrustade med bättre skor) och på något vis hjälpte de oss över. Tack för det!!

Fyra gladare tjejer och en Erin som testar isen, varsågoda.

Så småningon vandrade vi in i skuggan från bergskedjan intill och det blev Ännu Kallare. Att man kan hamna i skuggan från ett berg mitt på ljusaste dagen, när solen är högst upp på himlen hörrni.

Vandringen tillbaka gicks som vanligt dubbelt så snabbt som vandringen fram. Tillbaks vid bilen hämtade vi upp vår mat och hade picknick bestånde av soppa som Emilys mormor hade skickat med, baguette, hummus och kaffe på ett snötäckt bord. Sjukt starka utflykts-vibes.

Näst på dagsplaneringen stod Portree, Isle of Skyes huvudstad. Vi betalade parkering i en timme och letade sen efter hamnen som ska vara den största sevärdheten i *stan*. På vägen hann vi precis in i en lokal textilbutik innan den skulle stänga. Köpte på oss scrunchies för ett pund styck att minnas resan med.

Detta är kanske min bästa bild på Erin. Kolla hur glad hon är med sina chippy-pommes! Gullig.

Jag gillar inte chippy-pommes men var också glader p.g.a. hittade en gratis karta över Portree att ta hem i fish&chips-kiosken. Nu hänger den på min vägg ihop med gulliga saker mamma skickat mig och spegeln från mitt sommarjobb.

En timme i Portree räckte gott och väl och efter det for vi hem till stugan och lagade svamprisotto till middag. Lyx att leva med folk som också gillar mat!!! Sen diskuterade vi hur livsviktigt det kan vara att lita på sin magkänsla och somnade i sofforna återigen.

foto och jag

lists & summaries

Kayla (länk) kommenterade här på bloggen för någon månad sen:

Alltså wow vilka bilder!! Hade varit så kul att läsa ett inlägg om din relation till foto, typ vilken eller vilka kameror du har, hur länge du hållt på, var du redigerar dina bilder osv. ❤

När började du fotografera?

Jag har fotat så länge att jag knappt minns när jag började – jag tror det var någon gång i 10-årsåldern? Mina föräldrar fotade en del – vi har flertalet album med fulla med bilder från när de var unga och jag var liten. Orsaken bakom varför jag började fota är egentligen ganska kul dock – jag var medlem på en sida som hette stallet.se och behövde ta lite djurbilder som jag kunde lägga upp där helt enkelt. Tur att man kommit bort från det, hehe.

Vad har du för utrustning?

Jag har ett Nikon D7200 kamerahus, ett 18-105mm f/3.5-5.6 objektiv samt ett fast 50mm f/1.8 objektiv. Som nästa objektiv i kameraväskan önskar jag mig allra helst ett fast 28mm f/1.8! Inte superdyrt, men ändå en summa att spara till. För de bilder tagna med mobilen (dvs 100% av mina instagramfoton till exempel!) så har jag en iPhone X vars kamera jag är otroligt tacksam för.

Denna bild är tagen med min mobil till exempel. Teknologisk utveckling + jag = sant.

Var redigerar du dina bilder?

På datorn: i Lightroom! Definitivt ett redigeringsprogram överlägset alla andra. Innan jag hittade till Lightroom förlitade jag mig på Photoshop – tycker förvisso fortfarande vissa grejer är enklare att fixa där – men för all grundredigering är Lightroom bäst. På mobilen förlitar jag mig på Snapseed som har ungefär alla funktionerman behöver (tips! få verkar veta om denna fantastiska app) samt VSCO p.g.a. supersmidigt.

Hur skulle du beskriva din stil?

Har ingen aning! Tycker egentligen den är rätt vardaglig, rätt dokumenterande typ? Vill ni beskriva min stil kanske – ni kanske kan sätta ord på det bättre än jag?

Mer gatubilder kan ni se i kategorin gatufoto (länk).

Vad är ditt favoritmotiv att fota?

Människor! Och därmed också gatufoto.

Var fotar du helst?

Utomhus. På ställen jag aldrig tidigare besökt. På ställen där det händer grejer, där känslor känns och saker sker och inte är som de ska, där folk solar sig i regnet och skrattar åt sorg. På resa, då fotar jag alltid.

När fotar du helst?

I solnedgången, när skuggorna är som skarpast och allt färgas orange. Eller i soluppgången, innan luften har börjat skälva av liv och allt är mjukt och tyst och stilla, när det känns som att bilden är tagen, fast du inte tryckt ner knappen än.

Vad skulle du aldrig fota?

Eh, sådanadär typiska bebisbilder med barnet på typ en fårskinnsfäll eller i en korg. Nej usch blä, kan inte förstå att de fortfarande existerar? Vet inget som ser så konstlat och lamt och bara rätt och slätt tråkigt ut?

Vilken är din favoritfotoblogg?

Såhär på rak arm får jag nog säga Jennifer Strouds (länk) eller Olof Grinds (länk) blogg – älskar deras bilder. Ska jag vara ärlig så läser jag inte så många fotobloggar annars? Mina favoritbloggar i allmänhet läser jag mest p.g.a. de är bra på att sätta känslor och tankar i ord.

Vilket är ditt bästa minne foto-relaterade minne?

Det måste vara vernissagen för min och Johannas utställning Berätta lite om dig själv (länk) som jag ju tog bilderna till. När vi stod där och presenterade vad vi gjort var jag så orimligt stolt över oss (och är än idag) – mestadels för att jag faktiskt tror att vad vi gjorde förändrade något. Att det faktiskt gjorde skillnad.

Vilket är ditt bästa fototips?

Att våga!!! Våga gå fram till den där människan, våga klättra upp på dendär muren för att det är en intressant vinkel, våga bryta de mest fundamentala fotoreglerna, våga lägga dig ner på marken fast folk kollar snett, våga säga ja till dendär fotochansen fast du aldrig fotat något liknande innan, våga lägga tid på att fota bilder på detdär temat även fast samlingen kanske aldrig kommer bli fullbordad. Jag är egentligen sämst på att våga, men de allra flesta av mina favoritbilder har blivit till just för att jag vågat. Kanske lite väl abstrakt tips, men deal with it.

Min relation till foto summerad:

Jag tror inte jag kan vara utan foto. När vi var i Skye och besökte the Fairy Pools kom jag att tänka på detta för jag själv hade en kamera runt halsen och mobilkameran i fickan (och alternerade mellan dessa ungefär hela vandringen) medan Felicia avsiktligt hade lämnat sin telefon i bilen. Jag tror verkligen inte det är så att jag inte kan njuta av natur eller upplevelser om jag inte dokumenterar dem, men jag känner att jag får ut så mycket mer om jag gör det? Att kolla tillbaka på (mina egna) bilder är något utav det bästa jag vet faktiskt. Och få känslor slår den av att ha tagit en Riktigt Bra Bild.

Vad har ni för relation till foto? Har ni några fler frågor ni vill att jag ska svara på?

isle of skye pt 1

travel

I fredags morse, för nästan en vecka sedan alltså, ringde min väckarklocka (läs: en person jag tycker mycket om, från andra sidan världen) klockan halv sex på morgonen. Vi skulle upp upp och iväg – mot Isle of Skye, planerat och bokat sen innan jul.

Torsdagen innan hade jag och Emily åkt och hämtat hennes bil, lilla röda Arnold (den heter så) i Hawick och handlat mat inför resan, så när vi vaknade på fredagen behövde vi bara klä på oss, packa bilen och åka. Innan solen gått upp var vi utanför stan och drack vår första kopp termoskaffe utanför någons uppfart.

Så fint att få se en soluppgång för en gångs skull alltså!!! Vaknar ju aldrig i tid för att göra det annars, och soluppgångar över ett frostigt landskap, det vet ju alla att det är något utav det drömmigaste en kan se.

Och så vidare norrut alltså. GPS-en visade 4 timmar 30 minuter drygt, men med lilla Arnold på isiga bergsvägar, otaliga toa-, kaffe-, rök- och fotopauser samt en flakbil som fick zick-zacka sig upp för berget framför oss tog det oss närmare 7 timmar.

Men vad gör det när landskapet utanför för fönstret bara blir finare och finare för varje kilometer? Hade egentligen tänkt sova lite till i bilen men vågade inte sluta ögonen en sekund p.g.a. ville inte missa något av det fina.

Susade förbi ett slott längs vägkanten, stannade vid ett annat.

Spanade på rådjur vid sidan av vägen och vinkade till en gammal gubbe på en passerande turistbuss.

Kaffe-paus tre eller fyra? Tappar räkningen vid dethär laget. Klappade mig själv på axeln för att ha tagit med en toapappersrulle. Viktigt när man ska bila mitt ute i ingenstans hörni.

Kan knappt fatta att det var såhär fint nu när jag ser tillbaka på det. Men det var det! Skickade bilder till mamma och pappa varannan minut och fyllde min instagramstory. Åk hit om ni har chansen. Själv vill jag åka tillbaks någon gång på sommaren också, tror det är minst lika fint då.

Någon timme efter lunch åkte vi över bron till själva Skye och stannade i första bästa stad för lunch p.g.a. galet hur hungrig man hinner bli om man påbörjar sin dag innan klockan sju.

Just när man kom över bron fanns knappt någon snö. Konstigt tyckte vi, att det inte snöat just på den biten. Däremot fanns det gott om får.

Sen åkte vi till vår stuga, Fearna, och *checkade in* – alltså, öppnade upp, plockade in maten i kylskåpet och satte fyr på brasan.

Efter en tupplur på soffan tog vi en promenad och lagade tacos, innan vi alla somnade framför brasan igen – och det var det abrupta slutet på den fredagen. Lovar att berätta mer en annan gång, puss så länge.

miscellaneous

nothing out of the ordinary

hej och välkomna tillbaks till mitt liv! Länge sen ni fick en livsupdate om ditten och datten så tänker att vi kör på en sådan i punktform idag. Alla fastspända? (skOJAR så kul har jag inte haft det)

– I helgen reste jag 20min med tåg till Falkirk för att hälsa på en snubbe jag känner. Det är nog rätt överlägset den längsta resan jag gjort för att träffa någon av det manliga könet (om vi räknar bort när jag hälsade på Jacob i London) – men den var nog mest motiverad av ett plötsligt behov av att fly ”stor”stan. Och blommor då, ni vet ju att jag gillar blommor. Hans far har ett helt växthus med orkidéer som jag tyckte var mycket fint.

– Jag har nu satt mig in i terminens kurser (inkl. inhandlat kursbok för ca 500 svenska kronor:) tack så mycket för den uni:)) och börjat tycka om dem! Efter första veckan kände jag mig lite smådepp p.g.a. kurserna verkade inte alls så kul som jag förväntat mig men nu känns det faktiskt bättre. Hoppas det fortsätter så.

– Jag har varit på x antal SÅ ROLIGA utgångar! *The going out-culture* är stor här i Edinburgh och tur är väl det p.g.a. jag har verkligen superkul nästan varje gång. Just nu är bästa formeln att gå ut med några nära kompisar + en större grupp människor man känner p.g.a. det är så himla skönt om man kommer bort från någon i klubben att bara kunna gå till dansgolvet och veta att det där kommer finnas några att dansa med tills de man tappade bort dyker upp igen.

– Kom över denna guldgruva på internet (länk) när jag tittade på kul saker inför min marketing-kurs. Så bra för de stunder man har *tråkigt på www* ni vet. Spana till exempel kategorin ”april fools”!

– Jag har varit på stand up comedy club för £3 (för tre timmars underhållning! det ni!)! Och lyckats gå ut till Edinburghs kanske till ytan minsta klubb i polotröja efteråt. När det under kvällen visade sig att jag och Erin hade likadana polotröjor från samma märke (uniqlo’s heat-tech, hennes vit och min svart) bestämde vi oss för att vi skulle utvärdera dem i slutet av kvällen. Och hade därför också en liten photoshoot inne på Wetherspoons för att dokumentera det hela. Vad gäller utvärderingen kan jag säga att jag inte blev så svettig som jag förväntade mig = bra betyg för det var _varmt_.

– Detta är lite småkonstigt och jag undrar mest om det händer er med – tappar ni också ibland bort er mellan årstiderna? Häromdagen kom jag på mig själv med att behöva titta i kalendern för att förstå om det är höst eller vår. Alltså, i mitt huvud är året uppdelat i två: hösttermin och vårtermin (och har varit det de senaste 14 skolåren eHh). Men ibland får jag totalt hjärnsläpp och kan för allt i världen inte komma ihåg vilket av halvåren jag lever i för tillfället? Kan ni relatera? Snälla säg ja p.g.a. vill inte vara ensam tankspridd galning

– Fantastiska Alicia (länk) lyste upp min fredag häromveckan något otroligt med ett mail där hon berättade att hon målat av en av mina bilder! Hur häftigt, att någon tagit sig tid att göra konst av något jag delat med mig av. ❤

– På fredag (denna fredag! alltså om tre dar!) ska vi (läs: Erin, Emily, Felicia och jag) till Isle of Skye. Vi ska bila upp i Emilys bil, med avresa tidigt fredag morgon, och spendera helgen roadtrippandes samt i ett fancy airbnb. Längtar så jag spricker och vill packa ner alla mina tjocktröjor, koka varm choklad och ordna färdkost nu omedelbums!!! Tror det kommer bli superkul + att jag kommer att få se mer av Skottland. Har sett så lite under mina 1.5 år här att det är PINSAMT.

kanske en torsdag på okinawa

travel

En dag på Okinawa besökte vi Ogimi village i Kijoka, ursprungsorten för ett av de äldsta vävningsteknikerna i Okinawa – Bashofu. Där finns ett litet museum där man kan se dem väva tyger av bananfiber, vilket iallafall jag tyckte var superhäftigt.

Önskar så jag kunde visa er, men eftersom det är kvinnornas som jobbar där vardagsliv är det förbjudet att fota inne i själva vävsalen.

På muséet mötte vi en Japansk familj från Tokyo. De var också på Okinawa på semester – tydligen reser Japaner från *fastlandet* dit för att undkomma den torra vinterluften och kylan. De frågade om vi sett en konstinstallation i närheten, en del av Yambaru Art Festival. Det hade vi inte, så vi tog sällskap dit.

Längs med små landsvägar och gamla risfält, nickandes mot bilarna som körde förbi.

Utställningen var på en nedlagd skolgård och varje plywood-figur symboliserade en invånare i byn som i stort sett tynat bort i och med att folk flyttat in till städerna.

För 10,000 yen kan man få sig själv printad på plywood och uppställd här, men vi nöjde oss med en bild. Våra nyfunna kompisar fotade.

Efter att vi gått tillbaka till bilarna, utbytt kontaktuppgifter och sagt hejdå begav vi oss vidare på havsspan.

Jag älskar havet, det vet ni ju. Vi besökte bland annat Cape Hedo, en punkt på kusten där Östkinesiska havet och Filippinska sjön möts, och man kunde se att på ena sidan var havet vågigt, på andra sidan lugnt. Så häftigt.

På en liten marknad intill parkeringsplatsen såldes det shisa (porslinsfigurer i form av hund och lejon-hybrider som sägs ha någon sorts beskyddande kraft). Och lästes tidning.

Vi stannade också till vid Cape Manzamo, som ser ut lite som en elefant. Gulligt tycker jag!

Sen tror jag minsann dagen var slut, för mer bilder än så har jag inte. Hoppas ni får en fin torsdag (jag har börjat min med att föräta mig på pannkakor så tror den kommer bli utmärkt) och så hörs vi snart igen! puss o kram

tillbaks

nothing out of the ordinary

Tillbaks i staden där det händer hörrni!!! Landade sent i fredags efter en resa som gått ovanligt smooth (exempel: min check in-resväska vägde 4.5kg mer än jag betalat för men kvinnan bakom disken sa inte ett ord; pappa köpte chili cheese åt mig innan mitt flyg; jag hann gå av planet, gå genom passkontrollen, plocka upp min väska och ta mig till bussen inom cirka 15 minuter från att hjulen nuddade landningsbanan, och hann därmed med tidigast möjliga buss). Tänker att flera er måste ha hållt tummarna för mig som jag bad om i detta inlägg (länk) för sådan tur har jag sällan? TaCK!!!

Innan jag åkte från Sverige (alltså, samma morgon!) hann jag med ett besök hos min frisör! Tycker hon är prima p.g.a. lyssnar på allt jag har att berätta, ger mig godis OCH fixar alltid mitt hår som jag vill! Tror aldrig jag gått från henne ens det minsta missnöjd? Denna gången blev håret iallafall lite ljusare och lite kortare och det känns högst bra.

Nu har jag ju ändå varit hemma (läs: här, i Edinburgh) hela helgen. Har hunnit med typ 3 filmkvällar med Emily (tanken var att vi skulle gått ut i lördags men det kändes sådär just då så vi skippade det), att storhandla både basvaror och grönsaker, packa upp min resväska (ett projekt, sannerligen) och hänga upp min kalender som jag fick gratis i ett köpcenter i Okinawa.

Också hunnit träffa en människa jag aldrig träffat förut, gått upp för Calton hill och snubblat på en del av en jättefin serie konstinstallationer som finns i Edinburgh just nu (länk)! Hoppas jag hinner gå och se någon mer del av den, tyckte det var jättefint och inspirerande.

På tal om inspirerande så införskaffade en sånhär liten smart trådlös mobilladdare i Japan med visionen om att den skulle få mig att lägga ifrån mig mobilen mer så att jag slösar mindre tid på den hemma (den måste ju laddas någon gång!), vara mindre benägen att scrolla på den i sängen om kvällarna och behöva *gå upp ur sängen* för att stänga av alarmet på morgonen, så jag kommer upp snabbare och inte ligger och kollar sociala medier i en timme. Hittills har detta verkligen funkat sådär, hehe. Hoppas på bättre lycka (läs: självdisciplin) nu när terminen drar igång och jag faktiskt har måsten att gå till om dagarna.

Tog också med mig cirka halva Östkinesiska havet hem, som ni ser. Hoppsan, som det kan gå.

Igår *skulle* jag börjat uni men råkade ha noll föreläsningar på schemat, bara ett balplaneringsmöte som även det blev inställt. Dock behövde jag få tag i någon som kunde skriva på ett papper och skriva ut några formulär, plus planera lite Women in Business-grejer, så jag lyckades fylla merparten av dagen ändå. Sen mötte jag upp min kompis Gordon för middag. Idag börjar det på riktigt!!! Gud har verkligen hopp inför denhär terminen, hoppas den inte gör mig besviken.

längs okinawas svartvita stråk

street photography

vinterskog och ny termin

nature

Redan torsdagskväll. Jag har ju fyllt dessa få dagar med roligheter, inte konstigt att de gått så fort. I tisdags hoppade jag på en buss till Linköping för att möta upp en del av mitt kompisgäng och fira Johanna som fyllde år i december! Vi åt hotellmat, badade bubbelpool på hotellets tak och drack vin och pratade livssanningar inpå småtimmarna. Det var mycket fint. Igår var jag oväntat obakis, tog bussen hem till Jönköping, expresshoppade med mamma och åt kebabpizza till middag (detta är alltså förmodligen den ”svenska maträtt” jag saknar mest = viktigt!).

Idag har jag hunnit med ett tandläkarbesök, en fantastiskt fin vinterpromenad i vår skog med mamma, att vara smakråd för min lillebrors nya glasögonköp, ett snabbt besök hos några familjevänner samt rycka av mig ungefär halva mitt hår av packnings-stress. Synd, jag som ska till frisören imorgon innan jag åker till flygplatsen.

Är dels redo att åka tillbaks till Edi, dels irriterad över att det måste ske i sån hast. Men terminen börjar ju på måndag trots allt, och tre veckors julledighet är mer än de flesta av mina svenska vänner har fått. Har dessutom stora förhoppningar om att denna termin kommer att vara intressant rent pluggmässigt, ser fram emot att sätta mig in i kurserna. Denna termin heter de så fint som business simulation, innovation & entrepreneurship samt marketing.

Ser också väldigt mycket fram emot en vår i Edinburgh – förra våren var så himla härlig.

Snälla håll tummarna för en smidig resa för mig imorgon, känner mig alldeles för trött just nu för att orka med någon som helst strul. Vi hörs när jag vinkat av de svenska skogarna. Puss!