skärmtid

Hej käraste. Jag är arg på februari, för att hon bara hade tjugoåtta dagar, och sur på tiden, för att den går så snabbt. Vips har det gått två hela veckor utan att jag bloggat trots att jag i början av året sa. Varje vecka. Ska jag.

Jag har storslagna planer, ska ni veta, har både ett inlägg och ett annat planerat, men allt tar tid, och tid har jag inte. Skärmtid däremot, det har jag gott om. Snittar på nio timmar om dagen vid datorn endast denna vecka. Därför känns det så synd, att slå upp datorn när jag tar ledigt från plugget. I veckan äter jag lunch och middag framför datorn, men gör mitt bästa för att inte bryta vanan att läsa bok till frukosten. Har inte läst ut februaris bok än utan ligger något efter. Mars-boken hade legat och klagat på bokhyllan om det inte vore så att den bodde inuti min mobil. Mera skärmtid. Har börjat få ont i nacken trots att jag gör yoga nästan varje morgon. Känner mig gammal. Men vet ni. Idag träffade jag en kompis utanför biblioteket och när hon frågade hur jag mådde svarade jag helt okej och det var inte för att jag ville att konversationen skulle vara över.

Saker som gjort mig extra glad och fastnat på bild senaste veckan:

Glassbaren ovan, som jag och Zak hittade av en slump. Jag åt glass med smak av brown sugar and pecans och earl grey with lemon. Ni hör ju!! En upplevelse som jag vill upprepa.

Blommor inne! Och god frulle

Blommor ute.

Denna ölen jag drack häromhelgen. Eller var det burken, ja mest den faktiskt.

Att spana på fåglar. Titta, en häger!

Utsikten genom biblioteksfönstret. Och att det fortfarande är ljust ute när jag kommer dit vid halv sex tiden!

Dessa veganska donuts. Det absolut godaste jag någonsin haft äran att äta i donutväg.

Ja det var det. Hoppas jag hittar (skärm)tid till att förverkliga mina storslagna inläggsplaner snart.

det blommar!

Det är fredag och jag vill mest titta in för att berätta att min ampellilja fått en liten blomma. Är inte det tecken på VÅR så vet jag inte vad.

Jag har haft en väldigt hyfsad vecka och idag hade jag kryssat av alla punkter på veckans att göra-lista lagom till klockan sex. Bland annat har jag:

  • skrivit en uppsats om business ethics
  • yogat varje dag
  • intervjuat fyra personer till mitt examensarbete samt bokat in samtliga intervjuer jag behöver
  • gjort research inför en annan uppsats jag behöver skriva
  • skrivit klart ett kapitel av mitt examensarbete
  • läst ett par kapitel i min bok om introverta. lärt mig bland annat det är fördelaktigt att vara en person som rodnar när något känns pinsamt då det visar ens medmänniskor att man bryr sig om sociala normer och *att göra rätt* på riktigt
  • ätit semla!! som ni vet
  • nått målet för antalet personer som ska anmäla sig till en workshop som jag och min förening organiserar
  • lärt mig en hel del om brittisk jämställdhetslag
  • transkriberat sex stycken intervjuer
  • rengjort min dator! kommer vanligtvis aldrig ned till denna punkt (som är varit på min lista i säkert tre veckor nu) men nu sååå

Tror förresten att jag har mått bra denna veckan tack vare att jag har intervjuat människor i min research p.g.a. äntligen lite social kontakt? Har liksom inte haft en riktig konversation med en främling på år och dar annars känns det som!

Glad fredag på er!

så luktar våren

Egentligen skulle detta inlägg handla om hur mycket snö vi haft i Edinburgh – jag har förevigat det med alla mina kameror. Upp mot knäna på vissa ställen, puderlätt och blött tung, och helt perfekt att åka pulka på.

Men de bilderna, utöver dessa tre som jag kände att jag måste visa för att ni ska FÖRSTÅ hur fint det var får vänta. Över natten från söndag till måndag regnade nämligen samtlig snö bort och vi vaknade upp till grönt gräs och typ åtta plusgrader.

Skojar inte. Idag lämnade jag min lägenhet för en kort promenad, ja för att köpa semlor såklart. Sekunden jag öppnade ytterdörren slogs jag av en blygsam, men alldeles färsk lukt av vår. Ni vet såsom det luktar hemma i Sverige om våren, när asfalten håller på att torka efter att ha varit inbäddad i snö i månader. När den allra första snödroppen i landet slår ut. När gruset på gatorna börjar fylla motsatsen till sin funktion. När man för första gången på gud vet hur många dagar vågar sig ut utan mössa och utan vantar, och visst fryser man kanske lite och visst vore det kanske trevligt med ett lager till men… samtidigt vill man slita av sig jackan och suga upp varenda stråle av solen som helt plötsligt värmer igen. Det luktade vårens första dag helt enkelt.

Lukten av vår fick mig att känna mig glad och jag slet hörlurarna ur öronen och lyssnade på mumlet av alla människor som var ute på sin lunchpromenad eller på väg någonstans. Jag hörde säkert ett tiotal olika språk bara på min tiominuters promenad till det svenska kafét där jag sa may I have two semlor please, och tänkte, så som jag ofta gör, på hur mycket jag älskar denna platsen på jorden. Jag har så mycket ångest, vet ni, över att inte kunna vara både hemma, där mina familj och många av mina vänner, som jag inte sett på månader och saknar ihjäl mig efter är, och här, där resterande av mina kära och ja, mitt liv är. Det är ju såklart någonting som jag valt själv – att sprida ut mitt hjärta på två så skilda ställen. Och visst, jag hade inte en tanke på att världen några år senare kunde vara så begränsad av en pandemi när jag gjorde det valet. Just nu känns som om hur jag än försöker, så gör jag onekligen någon annan snäppet mindre lycklig genom att bara vara. Tur att lukten av vår, hur nostalgisk och hemma den än är för mig, gör hjärtat lite lättare och humöret lite bättre. Kanske gör semlan det också.

God semla allihopa!! Och snälla, för att avsluta detta inlägg på en lite gladare not, hehe… kan vi alla ha skrivövning i kommentarsfältet?? Hur luktar våren för just DIG vill jag veta!

tjugo frågor

Ellen bad mig svara på denna lista med frågor just när jag var på jakt efter en lista frågor att svara på, så här har ni den ihop med en bilddump från senaste veckorna!

Vilken bok läste du senast?

Senast jag öppnade en bok var det min pocketversion av Quiet: The Power of Introverts in a World That Can’t Stop Talking av Susan Cain! Känner att jag glidit ifrån skönlitteratur lite? Trodde aldrig jag skulle säga det om min själv! Den är helt okej intressant, men med alla exempel som relaterar direkt till business-världen känns det nästan som om den skulle kunna ha ingått i en av mina kurser. Vilket kanske inte var exakt det jag ville uppnå när jag bestämde mig för att läsa en bok i månaden utanför mina studier.

Försöker implementera rutinen att läsa medans jag äter frukost men det är så svårt med böcker som inte ligger platt?

Hör ananas hemma på pizza?

Stenhårt JA på denna fråga.

Du har fjärrkontrollen. Vad tittar du på?

Har ju ingen TV och därmed ingen fjärrkontroll, men på Netflix tittar jag just nu helst på Snowpiercer! En postapokalyptisk sci-fi-thriller om en ny istid och alla kvarlevande människorna samlade på ett tåg som aldrig stannar. Jättelångt bort från vad jag vanligtvis kollar på. Påminner mig däremot starkt om en fantasi jag brukade *bygga på* när jag inte kunde sova på natten när jag var yngre.

Vilken är din favoritsäsong?

Sommar, men allra mest tiden kring vårens sista dag och sommarens första. Vet ni, jag orkar inte ens rota fram en bild från sommaren, jag blir bara ledsen. Är så trött på detta kalla och att frysa ända in i märgen.

Vilken av dina Facebook-vänner bor du närmast?

Bor ju med Erin, Thea och Kirsty och samtliga är jag också Facebookvän med?? Eller har jag missförstått frågan?

Har du bra inflytande?

Det beror nog på vem man frågar. Just nu känner jag att jag får göra mitt bästa för att endast spendera tid med personer som kan klara av min negativa attityd, för någon mer lättpåverkad hade nog blivit pessimist för resten av livet av att hänga med mig i en vecka. Min mamma tycker att jag är bra på att *inspirera folk*, men där vet jag inte hur mycket jag håller med. Däremot tror jag inte direkt jag har dåligt inflytande – uppmuntrar sällan folk till att göra saker som skulle kunna göra deras livssituation sämre.

Grips av sådan SAKNAD när jag ser denna bilden. Vill vara i samma rum som tusentals ihopklämda människor igen.

Senaste konserten du var på?

Eh, tror senast jag var på konsert-konsert var sommaren 2018 och då såg jag Arctic Monkeys spela i Köpenhamn! Här är inlägget från den fina dan.

Om du kunde prata med vem som helst, vem skulle det vara?

Hade velat kunna prata ohämmat med min farmor och farfar. De är båda två dövstumma, och eftersom jag inte kan litauiskt teckenspråk har jag aldrig kunnat prata med dem utan att någon i familjen som kan det tolkar, och det blir ju ingen… riktig konversation. Känns det som.

Vad var det senaste du stoppade i munnen?

Inte pannkakorna, men cheececaken ovan! Biscoff-cheesecake som jag lagade i helgen som inte blev så snygg men däremot rätt god.

Sover du naken?

Nej, sover i mjukiskläder då det är hemskt kallt i min lägenhet trots att elementen är på och jag sover med dubbla täcken.

Favoritplats du varit på?

Marocko kanske? Har länge velat åka tillbaks dit, vill se det med mina vuxna ögon liksom.

Hur sent stannade du uppe i går?

Däckade strax efter halv ett tror jag.

Om du kunde flytta någonstans, var skulle det vara?

Just nu vill jag flytta till typ Glasgow! Tycker det verkar som en kul stad, hade gärna velat bo där. Eller någon annan medelstor stad i Storbritannien , inte London bara.

När grät du senast?

Imorse.

Värsta fysiska smärtan du känt?

Oj! Denna fråga fick mig verkligen att inse hur otroligt SKONAD jag varit från fysisk smärta i mitt liv. Tänker på hur jag, efter att ha opererat bort en tumör från foten, fick med mig en massa stark smärtmedicin hem men inte fick användning för dem för att de i samband med operationen också kapade en nerv i foten som gjorde att jag inte hade det minsta ont. För att svara på frågan kanske när tandläkaren borrade en av mina tänder utan bedövning p.g.a. lyckades inte få till den rätt?

Två av dina favoritfilmer?

Hmm, svårt. Reflekterar verkligen ALDRIG över mina *favoriter* längre? Inom någon kategori? Har inte blivit frågad vad min favoritFÄRG är sedan jag var 15 kanske och vet inte heller vad jag skulle svara på det. Gillar filmen Léon: The Professional (såpass att jag hade noll koll på vad den hette och fick googla nyckelorden ”movie hitman girl black hair” för att hitta titeln) ochhhhhh The Devil Wears Prada?? Haha nä förlåt enda filmtiteln jag kunde komma på. Inget, verkligen INGET förutom nödvändig info bor rent-free i min hjärna nuförtiden…

*edit: gick in på Ellens lista igen nu och såg att hon också svarat léon. antingen var detta någon sorts hyss av mitt väldigt lata undermedvetna som mindes det (mitt medvetna hade glömt) och absolut ville föreslå samma film eller så har vi bara liknande filmsmak?

Vem tog din profilbild på Facebook?

Det gjorde mamma och den ser ut såhär för de som inte har äran att vara mina fb-vänner:

Om du kunde ha vilken karriär som helst, vilken skulle det vara?

Då hade jag varit typ copywriter?? Om jag kunde vara kreativ nog på beställning det vill säga.


Fyra personer du vill ska kopiera listan och svara på frågorna?

Skickar denna vidare till…

Vad ska du göra nu?

Nu ska jag fortsätta titta på Superbowl å äta mer cheesecake (detta inlägg har bland annat genomlevt ett strömavbrott mitt i middagslagningen så det tycker jag att jag är värd). Ha d gött

gör som havet: våga

När jag var i Newcastle över jul försökte jag supa in så mycket hav som möjligt. Älskar havet, det ger mig ett sånt lugn. Är kär i den saltiga luften, lukten av tång, de kyliga vindarna, sandkornen som mirakulöst kilar sig fast överallt.

Känner sympati med hur det en sekund kan vara lugnt och nästa stormigt.

Tack hejdå

dokumenterat fram till årets deppigaste dag

Hej hallå! Det är väl dags för mig att göra inlägg i realtid. Eller ja, lite mindre dåtid. Igår var det ”blue monday” det vill säga, enligt en reklamkampanj för brittiska resebolaget Sky Travel från 2005, årets DEPPIGASTE dag. Och hu, jag kan lova er, att jag var deppig. SÅ deppig var jag. Såg inte alls ut som på bilden ovan. Skickade rödgråtna bilder på mig själv till Zak och skrev jag vill inte levaaaaaa. Sen framåt kvällen tog jag ett bad och läste bok och då frågade Johanna om vi kunde ringas och sen mådde jag omedelbart bättre. Så det kanske blir något av idag ändå. Igår blev det ingenting av.

Men, jag har dokumenterat massa i vardagen sen förra blogginlägget som jag vill visa er! Till exempel först, att någon i mitt lägenhetshus har evakuerat sin julgran. Det var spår i trappen hela vägen, små högar av barr i varje trapphörn. Först blev jag (återigen) fylld av sånhär härlig UT MED DET GAMLA IN MED DET NYA-känsla. Sen märkte jag att vår hall sakta fylldes av barr… och sen var det plötsligt barr i mitt rum och jag kände mig mest irriterad på att våra grannar inte kan städa upp efter sig. Hade jag bott i Sverige hade jag skrivit en Arg Lapp. Tycker det är orättvist att jag ska ha granbarr i lägenheten när jag inte haft en julgran. All the pain and no gain liksom.

Den uppmärksamma bloggläsaren märker såklart att jag i granbarrs-bilden har mina stackars gamla vinterkängor som både har tappat allt innerfoder och slipats glashala på sulorna. I bilden ovan har jag mina nya KICKERS med fantastiska sulor som har bra grepp på både kullerstensgator och bergsstigar. Tog för övrigt en bild på denna outfit och skickade till min brorsa pga kände mig som en cool storasyrra! Fick tillbaks: ”fire, fint tbh”. TBH??? Nä nu!

Jomen jag har fått en del användning av skorna på sistone tackar som frågar (denna fråga sponsras först och främst av min mamma). En särskilt kall lördag var det is på kanalen. Varken jag eller Zak vågade gå på den, vilket inte förvånade mig det minsta, något som däremot gjorde det var antalet barn som var ute och misshandlade isen? Nej men jag skojar inte, det var som om britter aldrig sett is. Överallt längs med kanalen stod mammor och pappor och väntade tålmodigt, alternativt HEJADE PÅ, medans deras ungar slog på isen med diverse redskap. Pinnar, stenar, en och annan spade eller stövel. ”SNÄLLA mamma kan vi gå ut och slå på isennnnnnn” tänker jag att det ekade i varje familjehus hela helgen.

Själv har jag ägnat mig åt mycket mer fridfulla (och fredliga?) aktiviteter som yoga! I soluppgången och med både tända ljus och rökelse ja det är nästan så att jag gått och blivit spirituell!!! Om det inte vore för att jag hatar yoga av hela mitt hjärta och det dessutom ger mig otrolig träningsvärk i ryggmusklerna så hade jag nog varit helt fast.

Drack en grön smoothie på det också, dokumenterade endast pga ironin grön smoothie i ölglas. Skål!

Min mormor fick en ny hund! Som tidigare nämnt fick min älskade pensionär somna in ett par veckor innan jul, och någon vecka in på det nya året fick min mormor ta över denna lilla tjejen vars tidigare ägare inte längre hade tid för henne. Hon heter Kola och verkar stortrivas än så länge, även om mormor fortfarande råkar kalla henne för Zorro ibland. Det gör fysiskt ont i mig att jag inte kan åka och hälsa på!!!

På tal om pensionärer så vill jag lyfta dessa snittblommor, som Zak köpte till mig när jag insåg att jag inte längre skulle lyckas ta mig hem till jul. De tjänade mig tappert från den tjugonde december 2020 till den tolfte januari 2021 och förtjänar därför att omnämnas här på bloggen. Kanske de mest långlivade snittblommorna jag haft.

En annan växt som imponerat på mig på sistone (BRA CONTENT skulle jag tänka här om jag var en influencer) är denna avokado som jag, idiotiskt nog bestämde mig för att försöka odla mitt i vintern. Han kämpar på, det gör han. Hans brorsa (dold i bild) har det lite värre med utvecklingen.

Annars då? Nä men inte så mycket mer nytt under solen. Jag och Zak har fortsatt gå milslånga promenader om helgerna för att försöka maxa d-vitaminen. På tal om d-vitamin såg jag häromdagen en reklamkampanj från Skottska Regeringen som hävdade att vi alla har behov av d-vitamin-tillskott såhär års? Måste vara någon Corona-grej, minns inte att jag sett det tidigare år.

Vi har också bakat chocolate chip cookies i två omgångar: de första fastnade inte på bild för att de inte såg ut som kakor, de andra fastnade inte på bild för att de var hemskt goda, målat badrumshyllor (mest Zak, jag erbjöd endast känslomässig support) och sett klart en hel del serier på Netflix. Varsågod för närbild på OSS.

Justja. Har insett att jag behöver göra något som inte ”måste” bli BRA lite då och då. Därför har jag utöver bakning också ägnat mig åt att måla med mina vattenfärger som jag köpte för ett pund under förra årets lockdown (<— kul grej man kan säga nu).

Så, det var faktiskt allt jag dokumenterat för er sedan senaste blogginlägget fram till årets deppigaste dag.

sett i newcastle

Som tidigare nämnt firade jag julen 2020 med Zaks familj i Newcastle. Jag hade sett jättemycket fram emot att åka hem till min familj, få fira min första jul i stugan och träffa mina vänner där hemma (på säkert avstånd ;-)), men bara dagar innan mitt flyg fick världen panik efter att ha fått nys om den nya virusvarianten här i Storbritannien. Mitt flyg ställdes således in dagen innan jag skulle flyga, flygförbud utfärdades till höger och vänster, och jag fick helt enkelt styra om mina planer. Som tur är välkomnade Zaks familj mig med öppna armar och på juldagsmorgonen viskade Zak i mitt öra att detta var den bästa julklapp han kunde fått.

Dessutom kändes att vara i Newcastle som att vara på semester, en känsla jag saknat något enormt det senaste året. Jag fick upptäcka nya gator och utkiksplatser, spenderade majoriteten av dagstimmarna ute på promenad och hade kameran på axeln jämt. Vi tittar på lite av det min kamera såg! Först och främst en massa broar såklart…

Min snygga turistguide som delade med sig av sina barndomsminnen knutna till alla platser vi besökte.

Snirkliga kullerstensgator.

En hjort som tror att den är en häst. JAG VET – helt otroligt!!! Tog bilder ur alla vinklar tills min turistguide sa att nu fick det räcka. Tydligen har hjorten bott i hästhagen med alla hästarna i flera år?

Tjusiga byggnader.

Och gatukonst som föll mig i smaken.

Tack Newcastle för dagarna jag fick i dig!

2021

Nytt år och jag är fortfarande inte bättre än att jag helhjärtat hoppas på ett nytt jag, som om den magiska gränsen mellan kalenderår kan trolla bort ett svajigt mående och den totala avsaknaden av framtidshopp. Hur som, i år har jag bestämt mig för att bli optimist och detta gäller såklart från midnattsslaget.

Jag har skrivit mer specifika (och mer uppnåeliga?) mål för det kommande året i en sista minuten-inköpt blå kalender. Bland annat vill jag läsa en bok och lära mig en ny sak per månad. Och självklart vill jag ge min kära blogg en till chans.

För att ge er lite kontext om vad som hänt och vad som inte hänt: Kort och gott har jag mått värdelöst, spenderat majoriteten av min tid vid plugget (som automatiskt tar längre tid när jag mår som jag mått, samtidigt som bristen på faktisk undervisning inte har hjälpt), sökt hjälp utan att finna den, sökt jobb utan att finna de, stundtals dykt upp ur denna depression för att försöka bevara de få vänner jag har kvar och inte bli övergiven av min familj, och spenderat varenda ledig dag med att gå milslånga promenader för att det har varit helt och hållet nödvändigt för att hålla huvudet över vattenytan. För några veckor sedan avlivades min hund, och sen ställdes mitt plan hem till Sverige över jul in i sista minuten. Så, det var allt. Tror jag. Nu tar vi ett stort kliv ifrån det och över den magiska gränsen och ser aldrig tillbaka. Skönt!

Edinburgh har varit så himla snöigt den senaste veckan. Jag och Zak återvände från Newcastle (där vi firade jul med hans familj) några dagar innan nyår och sen dess har det nog snöat varje dag. Nog för att det regnat emellanåt också, och snön har smält bort, men det är något mysigt med det ändå – det påminner mig om min barndoms vintrar.

Självklart har jag insisterat på att Gå Ut och Gå varje dag. Förresten är det lockdown på nytt här i Skottland, vilket innebär att allt förutom mataffärerna och apoteken är stängt och man inte får besöka folk utanför sitt hushåll (eller support-bubble). Det rör mig inte alls i ryggen så som det gjorde första gången om: vem behöver ens shoppa i fysiska affärer längre? Gå på restaurang? Ha fest? Vi är alla beyond that nu… Framförallt blir det ju otroligt mycket enklare att spara både på pengar och på vårt jordklot och hur mycket det än förmodligen skulle hjälpa mitt mående att dansa på en svettig klubb omgiven av en stor grupp vänner så känner jag mig förvånansvärt bekväm i att hålla mig till mina närmsta, träffas på promenad och till och med gå i terapi via Microsoft Teams. Och när man har stått ut så länge, kan man gott stå ut lite till.

Nyår firade jag och Zak i min lägenhet med att lyssna på musik, spela uno, äta våra favoriter i matväg och kolla på Britternas nyårsquiz. Det var otroligt coronasäkert och samtidigt väldigt mysigt.

Hälsade också hela familjen ett gott nytt år på tyska (red. anm. min mammas idé) genom videolänk.

Dessutom var det fint att kunna vakna upp tidigt den första januari och känna att nu HÄR börjar året och jag… är inte ens bakis? Det var en sån ruskigt fin morgon och jag hade blivit så ledsen om jag hade missat den.

Allt som allt: 2021 har börjat tryggt. Hoppas det fortsätter så.

Nu ska jag läsa bok a’la mitt nyårslöfte! Har en del på listan redan men om ni har läst något superbra på sistone kan ni väl tipsa?? Alternativt berätta om era mål för året, det är jag också hemskt nyfiken på.

lila rosa blå!

En dag efter sommarjobbet i somras åkte jag, mamma och lillebror på picknick till rosariet. Picknicken bestod av Max (mestadels av deras västerbottenost-sticks!) och det var förvånande soligt ute.

hej brorsan kolla på mig

Kan hända att vi matade pippifåglarna med lite pommes… tänker att de får ”””unna sig””” lite skräpmat ibland också

hem till mig

hej! välkomna hem till mig i Edinburgh! Jag har flyttat in i en ny lägenhet och har (efter nästan 2 veckors karantän) gjort mig ganska så hemmastadd kan man säga. vi tittar på hur det ser ut just nu!

Först och främst: rummets absolut bästa del: fönstret. feat. en billy bokhylla som tidigare stod upp i ett annat hörn av rummet (ni skulle sett glädjeskutten jag gjorde när den fick plats liggandes i fönstret!!!). ångrar starkt att jag inte tog före-bilder på rummet.

Fina blommor som jag fick av Zak när jag flyttade in!!! + en liten vas i jättejättetunt glas som jag fyndade på loppisen vid vår sommarstuga och som mirakulöst nog klarade flyget hit. FÅR inte ta sönder den nu får bara inte

Min jordgubbsburk från Erikshjälpen i Växjö tog sig också hit. Fått jättemycket dille på jordgubbar förresten? Vill ha jordgubbs-ALLT!!! Spana gärna också in lampan som jag i brist på att ha någonting att klämma fast i stoppade i en glasvas jag hittade i skrubben? Det blev väl en mer än duglig lösning

Justja skrivbordet också. Nu börjar det bli ganska tråkigt här för det är ju i princip bara samma grejer som har flyttat runt menMEN. Fler grejer ska upp på väggen – den svartvita rutiga plasten jag tidigare haft på väggen har nu fått klippas till så att den täcker skrivbordsskivan, som var helt förstörd av de tidigare hyresgästerna. Min ovala spegel från Mio *cue kul bild på när jag slängde den*

…gick sönder strax innan förra flytten! Som det kan gå. Numera får ramen — som jag inte kan hänga upp någonstans p.g.a. rädd för att lämna märken på väggarna – stå lutad mot väggen ovanpå elementet och agera anslagstavla. En kul grej på tal om det är att den väggen skakade så mycket när grannarna under oss hade igång sin torktumlare häromdan att ”anslagstavlan” ramlade ned från elementet???? Jag trodde nästan att det var jordbävning

Tillbaks i nutiden så har vi HELT OTROLIG kvällssol i köket? Mmmm ser fram emot att äta middag i detta ljus.

Nähe det var väl allt hittills! Behöver fortfarande införskaffa mig en spegel + få hit en resväska med saker som saknas. Men känner mig redan väldigt hemma här? Kanske för att jag knappt gått utanför lägenheten på fjorton dagar i och för sig…

Tack för att ni kom och hälsade på, hej så länge!!!!