lila rosa blå!

En dag efter sommarjobbet i somras åkte jag, mamma och lillebror på picknick till rosariet. Picknicken bestod av Max (mestadels av deras västerbottenost-sticks!) och det var förvånande soligt ute.

hej brorsan kolla på mig

Kan hända att vi matade pippifåglarna med lite pommes… tänker att de får ”””unna sig””” lite skräpmat ibland också

hem till mig

hej! välkomna hem till mig i Edinburgh! Jag har flyttat in i en ny lägenhet och har (efter nästan 2 veckors karantän) gjort mig ganska så hemmastadd kan man säga. vi tittar på hur det ser ut just nu!

Först och främst: rummets absolut bästa del: fönstret. feat. en billy bokhylla som tidigare stod upp i ett annat hörn av rummet (ni skulle sett glädjeskutten jag gjorde när den fick plats liggandes i fönstret!!!). ångrar starkt att jag inte tog före-bilder på rummet.

Fina blommor som jag fick av Zak när jag flyttade in!!! + en liten vas i jättejättetunt glas som jag fyndade på loppisen vid vår sommarstuga och som mirakulöst nog klarade flyget hit. FÅR inte ta sönder den nu får bara inte

Min jordgubbsburk från Erikshjälpen i Växjö tog sig också hit. Fått jättemycket dille på jordgubbar förresten? Vill ha jordgubbs-ALLT!!! Spana gärna också in lampan som jag i brist på att ha någonting att klämma fast i stoppade i en glasvas jag hittade i skrubben? Det blev väl en mer än duglig lösning

Justja skrivbordet också. Nu börjar det bli ganska tråkigt här för det är ju i princip bara samma grejer som har flyttat runt menMEN. Fler grejer ska upp på väggen – den svartvita rutiga plasten jag tidigare haft på väggen har nu fått klippas till så att den täcker skrivbordsskivan, som var helt förstörd av de tidigare hyresgästerna. Min ovala spegel från Mio *cue kul bild på när jag slängde den*

…gick sönder strax innan förra flytten! Som det kan gå. Numera får ramen — som jag inte kan hänga upp någonstans p.g.a. rädd för att lämna märken på väggarna – stå lutad mot väggen ovanpå elementet och agera anslagstavla. En kul grej på tal om det är att den väggen skakade så mycket när grannarna under oss hade igång sin torktumlare häromdan att ”anslagstavlan” ramlade ned från elementet???? Jag trodde nästan att det var jordbävning

Tillbaks i nutiden så har vi HELT OTROLIG kvällssol i köket? Mmmm ser fram emot att äta middag i detta ljus.

Nähe det var väl allt hittills! Behöver fortfarande införskaffa mig en spegel + få hit en resväska med saker som saknas. Men känner mig redan väldigt hemma här? Kanske för att jag knappt gått utanför lägenheten på fjorton dagar i och för sig…

Tack för att ni kom och hälsade på, hej så länge!!!!

sverigesommarn

Hej på er.

Jag började skriva dethär blogginlägget från flygplatsen. I måndags flög jag nämligen hem till Edinburgh, vilket på något vis markerar slutet av sommaren, känns det som. Allt som allt har jag haft en mycket bättre Sverigesommar än jag förväntade mig. I början av sommaren hade jag mitt internship på distans, och sen har jag sommarjobbat på sjukhuset i några veckor. Men det jag kommer minnas mest, förutom kära återträffar med mina närmsta kompisar såklart, är allt fint sommarstugehäng med familjen. Dedikerar därför hela detta inlägg till SOMMARSTUGAN (å höststugan å vinterstugan å vårstugan!) och allt som hör till. ❤ 

Till exempel kossorna ovan, en kompistrio som ofta väckte mig om helgmorgnarna med sina bjällror när de vandrade ut till spetsen på den lilla halvön mittemot stugan.

Solnedgångarna.

Solnedgångarna sa jag!!!

Och så badandet!! Den varmaste dagen var det 25 grader i sjön. Fattar ni vilken lyx!!! Och mamma köpte en gummibåt som inte bara var perfeKT att sola i utan också höll hela sommaren? Mvh en som trodde att det skulle gå hål på den efter max en vecka. Jag blev solbränd och min kropp tillverkade jättemycket D-vitamin så nu räcker det säkert vintern ut! Bra va

Svampplockandet med mamma! Vi har äntligen ett alldeles eget kantarellställe (kan vi låtsas iallafall). Hon skickade bild på fler kantareller som hon hittade i helgen och jag blev så sugen:(((

Ni fattar väl varför. Tror för övrigt jag ALDRIG *tagit vara på naturen* så mycket som i sommar?

Utvecklade till och med ett eget meditationssätt som går ut på att sitta på huk i skogen alldeles själv och plocka blåbär för hand i TIMMAR, ja tills hela ens strumpor är nedfläckade från bär som råkat ramla i stövlarna.

Extrapoäng om man sedan ser till att hushållet är försett med blåbärssylt för minst ett år framåt. Jag tänkte ta med en burk till Edinburgh men glömde!!! Så ledsen över det

Och båtturerna. Älskar tydligen att ro runt i en båt på sjön? Ska bara härda mina händer så jag inte får blåsor på handflatorna sen så är vi redo att fara

Sommarstugematen såklart. De långa frukostarna de uteblivna luncherna grillmiddagarna!!!

Oj midsommarmaten! Skulle betala bra många pund för en repris på denna måltid.

Midsommarmamman ❤

Och byggpappan! Han och min brorsa har tillsammans lagt grund rest väggar bytt fönster lagt tak hela sommarn

Skelettet + pappa. Jag och mamma målade en vägg hehe det var vår contribution

Fan hörrni jag kommer till och med sakna de regniga dagarna. De hade vi ju mycket av i sommar.

Då åkte vi på loppis och hade ansiktsmaskkvällar!

End of tribute till sommarstugan! Hoppas på att få komma tillbaka snart ❤

triss i karantän-throwback!

Grattis! Du har vunnit på triss. Priset blir också triss. Triss i throwbacks till karantän-äventyr!

Först ut: ett firande.

ett

En dag (den 12 april! sisådär 3 veckor in i ”””lockdown”””) bestämde jag mig för att vår lägenhet skulle förvandlas till nattklubb. Efter en lång överläggning samtliga flatmates emellan bestämdes det att kvällen skulle heta Midnight Babes, alltså efter Edinburghs bästa (författarens personliga åsikt reds. anm.) klubbkväll Midnight Bass. Det målades bokstäver i alla regnbågens färger med vattenfärg från Poundland. Detta innebar att det tog mycket längre tid än väntat (förlåt, men har ni provat att köpa vattenfärg för 12kr? en sann tålamodsprövning) men humöret hölls uppe och luften var fylld av FÖRVÄNTAN.

Taada!!!! FLERTALET timmar in. Tror Zak har andningspaus vid fönstret (det blev varmt av vårt hektiska dansande och unospelande!) alternativt är självutnämnd bouncer? Residents only pleASe.

Discokulan som jag (läs: Zak) räddade ur en soptunna på gatan var I SITT ESSE. Det var vi med visst ser man det!!!

När man blivit för svettig för att dansa (samt mmmlite flörtsugen!) går man till rökrutan det är sen gammalt. Därför hade jag såklart ordnat en sådan. Här har jag visst flörtat till mig Erins sällskap också. Mycket glad för det.

Å så till sist. Vädra ut å släcka ned när klubben stänger. Feat. fina sprickor i väggarna.

Två bakis morgonen därpå. Fast det hade ni väl inte sett om jag inte sagt……… Längtar SÅ tills jag får styra upp fest igen (med corona-säkert antal festande)!

två

Den 21a april var det Zaks födelsedag och jag var uppe I OTTAN för att fixa födelsedagsfrukost. Solljuset speglades i fönstrena på ena sidan gatan till andra ja det var så fint

Massa bär å cheesecake på sängen blev det ja! Det ni inte ser är ju dock hur jag fick förbereda allt detta samtidigt som rörmokarn var i lägenheten och fixade vårt varmvatten. Han öppnade dörren åt mig när jag skulle tåga in i sovrummet med en isfackla mitt i tårtan tänd och sjungandes happy birthday hahhhh:)))))

Födelsedagspresenten blev levererad PRECIS i tid (corona-försenad men förmodligen mest pga att sunglasshut är ett förfärligt underbegåvat företag) när vi var på väg ut genom dörren för dagsäventyr. Solbrillor!!! Nämen så fin 🥺🥺🥺

Blommor fick han också såklart.

Sen *seizade* vi vårens första dag!!!

tre

I slutet av maj blev det VARMT. Det blir sällan varmt på riktigt i Skottland, så när det blir det får man såklart passa på, karantän eller ej (för er med ett väl utvecklat socialt ansvarstagande vill jag lova att denna utflykt utfördes extremt socialt distanserat!). Vi tog oss till Cramond beach varifrån man kan – när det är ebb – nå Cramond island till fots. Notera avståndet: Cramond island ligger en engelsk mil (1.6km) ut från kusten. Detta kommer bli viktigt senare i historien…

Varför så sura miner familjen!!! har ni trampat snett eller

Ankomst på stranden på andra sidan ön, bad och igångsättning av kroppens d-vitaminproduktion. Förutom en trio nakenbadande unga män på andra sidan stranden var det bara vi där. Det var så härligt.

Varmt i vattnet var det också. Men hallå, visst känns det som om havet kommer närmare?? Ja det är nog dags att packa ihop så vi inte blir kvar alldeles för sent. Haha jaaa jag läste i tidningen häromdan att ett kompisgäng hade fastnat och fick betala dubbelt upp för att bli räddade av räddningstjänsten pga. den rådande pandemin…

Lagom till att vi hade packat ihop och skulle ge oss tillbaks hade det nu påklädda killgänget nått toppen på kullen som skymde sikten in mot land. ”Guys ….. ” ropade de ner till oss. Då hrrni tog det fart. Det var nämligen inte torrt milen in mot land längre.

Vi fick helt enkelt vada en engelsk mil genom midjedjupt vatten, med väskorna över huvudet. Jag tog på mig ledarrollen (och jag vet inte varför). Erin tappade sin sko. Snäckorna skar sönder allas fötter. Vattnet kändes inte lika varmt längre. Men det var det eller sova på en öde ö. Jag har skapt en GIF åt er:

Back in safety. Notera allas röda ben!!! Ett sant äventyr.

Slutet gott allting gott!

comeback nr 724

Tja! det e jag igen!

I och med detta inlägg avslutar jag den kanske längsta bloggpausen i denhär bloggens historia? Nog för att det varit GOTT om sådana.

Det har inte varit lätt för mig heller ska ni veta. Eller jo såklart, det är ju för det mesta mycket enklare att inte göra något (skriva blogg) än att göra något (skriva blogg) men jag har haft ångest över alltihopa. Velat skriva! Men känt mig så oinspirerad. Mått sådär och tänkt att inget är kul och därför också att inget förtjänar att delas på någon internetsida ja vem bryr sig ens!!! Tyckt att det sett så fult ut här inne? Inget *content* kan väl klä en plats som känns så tråkig, så opersonlig. Samtidigt känt HERREGUD mitt liv flyter ju förbi utan att dokumenteras! Hallå! Corona!

Unprecedented times som inte kommer att ha sparats där jag annars sparat det mesta! Nämnt min blogg på någon ”””zoom social””” för några som jag inte känner så väl och känt… inte kan väl jag efter tio års bloggande ge upp en så stor del av min identitet?

, nu är jag tillbaka! Jag har spenderat flera dagar och nätter på att få det att se ut ungefär som jag vill att det ska se ut här inne (utan att punga ut 800 spänn på ett premium-paket och behöva färska upp mina kunskaper inom webbkodning). Berätta gärna vad ni tycker! Och jag ska försöka ta igen allt ni missat (jomen det har hänt en del) med lite listor och sammanfattningar och tillbakatittar.

Det blir kul jag lovar.

Vi kan väl börja här och nu och idag. Jag är alltså, för kontextens skull kära ni som inte följer mig på andra sociala medier, i Sverige, och har varit sen i juni. Solig lördag innebär morgon i sommarstugan och det i sin tur måste väl ha med pannkaksfrukost att göra. Vi åt dem med blåbärssylt som mamma och jag kokade tidigare i veckan. Den blev asgod. Det är ett så sjukt bra blåbärsår iår!!! Något att glädjas över verkligen. Något annat jag gläds över är också att jag helt och hållet övervunnit den blåbärsallergi jag hade som barn.

Efter frukosten var det på med kläderna och iväg till närmsta by för att inhandla förnödenheter. Och med det menar jag: trådgårdsslangskoppling och metmask. Med denhär bilden i övrigt ville jag mest visa upp att jag var hos frisören igår så nu är mitt hår både kortare och mycket blondare och äntligen en frisyr igen! Trevligt ju eller vad säger ni??

Efter att ha fått tag i det vi behövde skulle vi egentligen förbi den lokala loppisen men den var stängd trots att den är öppen just 11-1 på lördagar. Så vi for till Persson & Perssons glashytta istället. Det är en familjs alldeles egna glashytta där de bland annat smälter om massa ”förbrukat” glas till nya glasföremål!

Sväng in om ni ska förbi, det är rätt fint! Gör absolut det om ni gillar glaskonst. Vi tog en fika trots att vi precis ätit frukost för det är det faktiskt ingen som har sagt att man inte får (förutom kanske tandläkarn).

En otrolig juice (eller JOS som det står på flaskan hahhh) som jag drack! Den smakade äppelpaj vilket är en något förvirrande men ändå väldigt god smak på dryck. Rekommenderar om ni får syn på den någonstans!!! Känns ju som en grej de har på lite ‘hippare’ kafén.

Klappade också vad jag skulle gissa är familjens katt tills den blev alldeles för glad i mig och jag blev rädd. Katter brukar inte gilla mig så jag känner mig så… socialt inkompetent bland dem?? Visste liksom inte när den skojade och när den menade allvar.

Andra från vänster tack!!!

Efter att vi ätit upp och klappat och tittat färdigt åkte vi hem och då gjorde jag inget mer än sola å bada hela dan. Pappa la golvisolering och mamma lagade mat och jag… ja jag bara låg där och stekte.

OCh sen hade jag ändå mage att se såhär bitter ut när jag drack mitt glas kvällsbaileys (förlåt vem tror jag att jag ÄR) nä nu skäms jag och måste avsluta!!

Tjoflöjt

a hurt daydream ego

My personality analysis report tells me that as an ISTJ, I should be concerned with hard facts. The hard fact is that I daydream a lot. And in my daydreams I had this entire summer planned in detail. It was going to be – the best summer ever.

I was going to write my only exam in a sweaty lecture hall in Leonard’s Land. I was going to notice the 12 people from my tiny course on international HRM and employment relations, and smile at the ones I’ve done the group project with. 2 hours and then we’re done, my smile would convey. They were going to smile back at me, with smiles that were repeating the very same thing. Later that evening I was going to celebrate the fact that I made it through three years of uni by climbing a hill with Thea. Blackford hill maybe, like last spring. I was going to remind her that nettles sting. 

I was going to plan a barbecue in the Meadows with my friends that would never materialise, because no one can really be asked to use disposable barbecues, and are you even allowed to do that anymore? Instead I was going to meet Lucy, and we were going to lie in the middle of the Meadows together, observing the people around us. The slack liners. The group of drunk, sweaty young men playing noticeably testosterone-fuelled football. The small child trying to pick up the cherry blossom petals that were covering the ground next to Middle Meadow walk. 

I was going to annoy Emily and Erin with my freedom during the days, only coming down to the library for coffee well timed with their revision breaks. One evening, me and my friends, and their friends, and their friends’ friends were going to fill up entire rows of tables in the Pear Tree beer garden, drinking pitcher after pitcher of watered-down cider. Fully aware that it perhaps is not the best way to treat our bodies after they’ve successfully carried us through another spring term, but also knowing that it is exactly what we have been waiting for.  

Some of my pals in Pear Tree last May.

I was going to move in with Zak, into his new flat, after I had secured one of my own for autumn, of course. One rent is a lot more doable than two over summer in Edinburgh. But first, before starting my internship, I was going to go home to Sweden for a bit. I was going to visit my family and see what the summer house looks like in the type of sunshine that you only get during the very first days of summer. Swim in the lake and get to know the seabed with my bare feet. Watch the sunset from the little rowing boat that my dad and brother repainted a couple weeks ago. Hopefully spot a moose – my mum has been sending me videos of them. Maybe I would have been lucky enough to see one of my friends back home too, although they are usually spread out across Europe.  

Then I was going come back to Edinburgh. I was going to go out with the friends that were still here, one last big night out, that would end in us climbing the Crags in the sunrise with the remaining alcohol in our veins keeping our limbs warm. Shortly thereafter, my twelve week long internship that I made every single cell in my body work so hard to get was going to commence. And the tentatively hopeful dread I had been feeling about doing it for the entire summer was going to go away almost instantly, because I was going to like it, and I was going to think to myself, that yes, I did choose to do the right thing at uni, the route I set my life on is right. 

En route to the Crags at about 4 am last spring.

On the weekends me and Zak were going to travel as far as you could possibly reach within the time frame of a weekend and Edinburgh as the starting point. We were going to go to Glasgow and Newcastle again, to York, maybe to the Lake District. We were going to hang out with his friends, who I like almost as much as my own. And we were going to go to all the charity shops in Edinburgh,  to the ones in neighbourhoods we would otherwise never visit, and the ones I’ve been in more times than I can count. I would have been tired of course, but I also would have been happy. I am so convinced I would have been happy that it hurts. 

I was going to take a couple days off work in the second half of the summer, they told me I could take a couple days off during the twelve weeks, and we were going to go to Lithuania. I was going to see my grandma, my dad’s parents, my cousins. Zak was going to meet my dog. It sounds stupid when I write it out, but I want Zak to meet my dog before he dies so badly. He turns 14 this year. If I could, I was going to take a couple days off for the Fringe too. I was going to be moved in to my new flat by then, and maybe, just maybe, I would have been able to convince my mum, dad and brother to come visit me. For a reason I can’t fully explain, I really wanted them all together to come see me in Edinburgh before my graduation next year. I wanted to show them around the city while it still feels entirely mine, not when I’m just about to give it up.

I really wanted to end this blog post with something cheerful and inspiring. But the hard fact is that since it became obvious that pretty much none of the above described was going to happen, I have struggled with re-routing my daydreams. I think my daydream ego has taken a hit. It was knocked off its tracks in March, reminded of reality in the harshest of ways and has since been out of order. Grasping at straws to find an anchor in a world where even the near future seems uncertain. I wonder how long it will take for it to recover. I want to daydream again.

PS. Efter att ha försökt mig på att skriva på engelska är jag snart tillbaka på svenska, i en laptop eller smartphone nära dig. DS.

fint på instagram x 9

På sistone, när jag mått sådär över den rådande världssituationen, den framtida (samtida) ekonomiska krisen, min bostadssituation, min mormor och min hund, vad jag ska göra av mig själv etc. etc. och inte kunnat sova har jag surfat på instagram. Jag har fönstershoppat, planerat hur jag ska inreda min nya lägenhet (jag har ingen ny lägenhet), tänkt oh och ah och bara att se på detta gör mig gladare. Jag har också velat ett tag kring huruvida jag ska blogga om detta, p.g.a… verkar jätteytlig? rentav materialistisk? Kommer inte ihåg att jag haft sådana tankar innan men det är väl lite såhär med det hela. hursom, nu tittar vi! ett litet moodboard blire

1. glasskålar som ser ut som jellybeans. Varje gång jag skriver ordet glas ihop med något som renderar ett dubbel-s påminns jag om en, i efterhand väldigt rolig situation som utspelade sig cirka 2009. På tiden då mcdonalds brukade ge bort cocacolaglas när man handlade snabbmat för en viss summa eller köpte något speciellt kombo eller något sådant. Min mamma blandade ihop betydelsen av glas och glass och blev jättefrustrerad när hon lovat mig och min brorsa mjukglass men istället fått fula glas på köpet. Little did we know att de glasen skulle komma att säljas med rubriken ”limited edition” på Amazon sådär 11 år senare…

2. denhär bikinin på andra bilden va. eller baddräkten. Inte kan man väl klandra någon för att de vill se ut som en juvel förkroppsligad!!!!

3. de fint stöpta ljusstakarna!!! så roliga små kringelikringlor. Vet med mig 100% att om jag ägde sådana så skulle jag ALDRIG tända dem p.g.a. hade velat spara dem för alltid, och med saker är jag väldigt mycket en spara.

View this post on Instagram

💗

A post shared by @ ettoresottsass on

4. vill ha en jacka i detta magiska mönster med guldtråd från Samsøe & Samsøe i examenspresent. där nu har jag sagt det. ALTERNATIVT vinner jag dedär 3000dkk de lottar ut just nu om man skriver in sig för att få deras nyhetsbrev. mvh en som absolut är ett offer för sådana ”erbjudanden”.

5. skickade detta till Zak hehe men tycker det sammanfattar mitt mående på sistone perfekt. Blir liksom arg över minsta lilla till nivån då jag känner mig rakt av OND och sen så tar jag mig samman och så… igen…

6. tänk att ha en sånhär helkroppsspegel, lampa, inredningspryl. Det är liksom 3-i-1, något som är absolut värdelöst när det kommer till schampo men mirakulöst när det kommer till möbler. samt tänk vad snygg man varit i en sån spegel.

7. en galen COLOSSAL – inte bara chunky – knit-jacka. Tänker helt enkelt att det är en sån grej man tar på sig och så spelar det ingen roll vad man har på sig i övrigt, för man ser lite smått GALEN ut men inombords är man glad och varm för vad annars skulle man vara i en jättefärgglad jacka i merinoull? Har haft denna sparad uuurlänge och funderat på hur svårt det skulle vara att sticka något liknande själv eftersom jag inte har typ 400 pund över. Men sen kan jag tyvärr inte sticka heller.

8. det är NÅGOT med kakel (klinker?) med rundade hörn. det bara är det.

9. ett praktexemplar på motsatsen till när man säger ”snygg hatt!” men inte menar bara ”hatt!”.

splittrad

Jag och Zak har gått ut för att se på solnedgången majoriteten av kvällarna de senaste två, tre veckorna.

Detta är den finaste våren i Edinburgh sedan jag bott här, tycker jag. Jag känner mig splittrad kring detta faktum: dels tycker jag att det är synd att en sådan fin vår ska slösas på att hålla sig inomhus, istället för att få åka på utflykt med vänner på helgen. Dricka cider i parken tills det blir alldeles för sent och alldeles för kyligt. Skratta så man kiknar och le åt det framtidshopp man, om man är som jag, känner av mest på våren medan man dricker lunchkaffe på kaféts uteservering.

Dels tänker jag att om våren hade varit mörk, osäker och långsam rent vädermässigt, ovanpå allt annat som är mörkt, osäkert och långsamt i världen just nu så vet jag inte hur, eller om, jag hade klarat det. Solnedgångarna är min räddning. Egentligen är jag väl då kanske inte så splittrad vad gäller detta faktum.

Och så är det ju något med denna staden, jag har sagt det många gånger förut. Jag vet inte riktigt vad det är, men något jag aldrig känt om en stad förut, varken en jag som jag bott i, eller bara besökt. Som en stark övertygelse, ett löfte, om att jag aldrig kommer tröttna på dess vyer, på de gråa byggnaderna, på stadssiluetten.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 49856862876_e5e54710d8_o.jpg

Gårdagens solnedgång.

på virtuellt äventyr med mamma

När jag gick i grundskolan hade vi en gång i uppgift att hålla presentation om någon som inspirerar oss. Jag valde min mamma. Det kändes larvigt först, när det visade sig att alla andra valt att prata om typ Barack Obama och Nelson Mandela (förutom en av mina klasskompisar som hade valt Osama bin Laden………..). Som att jag missuppfattat uppgiften. Men när jag väl började presentera kändes det inte längre larvigt alls.

I år, idag, litauiska mors dag till ära, vill jag ta med dig, mamma (för jag kommer ha sagt åt dig att läsa detta!) – och er – på en liten resa i tiden så vi kan återuppleva våra bästa äventyr! Virtuellt såklart. P.g.a. the ronies. Och eftersom man inte kan resa i tiden riktigt än.

PS(!!!) för er som inte är min mamma så är detta inlägget, mellan raderna, fullt av trevliga resmål i Sverige. Kanske något att ersätta solsemestern med? 😉

Utan inbördes ordning:

Minns du detta, mamma? När vi tog en spontanare till kusten och hyrde ett torp över en helg? Vi firade din födelsedag i efterskott, åt sill-cheesecake (gott!) och paddlade kanot. Minns du hur Nedas sa att han såg en älg, eller om det var ett rådjur, men det visade sig vara en ko? Minns du hur vi vandrade i skogen, bara du och jag, valde de krångligaste stigarna, tills vi inte visste hur långt vi gått. Tänk att vi har ett eget torp nu! Eller ja, en stuga iallafall.

Här kan du läsa mer om den helgen ››

Minns du när jag kom hem en kortis i ett blaskigt och mörkt februari och du planerade hela helgen full av äventyr! Vi rotade i korgar på loppis och köpte hattar båda två, som vi sedan hade på oss när vi besökte Vandalorum. Finns få grejer jag tycker om så mycket som att secondhand-fynda och titta på konst med dig!!!

Här kan du fräscha upp minnet om den dagen ››

Bild från dagen efter, när vi besökte Gunillaberg för att titta på gamla danskar, små taxar, blommande magnoliaträd och rufsiga lamm.

Minns du, när vi en regnig dag i juli tog bilen för att *åka runt på höglandet*. Hur vi av misstag stannade vid dendär herrgården, som kommunen byggt om till flyktingboende. Du är så bra på att göra äventyr av ingenting mamma. Jag hoppas jag har ärvt den egenskapen.

Här kan du minnas och påminnas ››

Bevis på att det var regnigt!!!

Du och jag på ett annat museum här, i Borås. Vi kollade på innovativa kläder och behåar genom tiderna och åt lunch på uteservering medan regnet öste ned.

Och du och Nedas utanför! Så liten. Här kan du klicka om du vill resa tillbaks i tiden ››

Minns du när vi firade nationaldagen för ett par år sedan? Vi vandrade i skogen, upptäckte tomma husvagnar och övergivna stugor inklusive kylskåp jag inte vågade öppna och kvarlämnade tidningsblad från 1963. Titta här! och här ››

Jag minns första gången jag kom och mötte upp dig i Stockholm, jag kände mig så stor och världsvan, femton år gammal. Kolla så gammalt inlägg!

En annan gång, hade du köpt massa gott från saluhallen som vi åt på ditt hotellrum och såg sedan kanske varenda gratis utställning som pågick i Stockholm den helgen. Minns du? ››

Minns du denna gång mamma! Då du plockade upp mig efter jobbet på kanske den sommarens finaste dag, med nygräddade våfflor, lemonad och körsbärskriek i picknickkorgen, filtar i bagaget och en resrutt inplanerad. Jag var så tacksam den dagen, så lycklig. Jag hoppas jag sa det.

Klicka här för att minnas.


Minns du när jag kom hem på min födelsedag, förra sommaren, och vi badade bubbelpool i hotellet du bokat i Göteborg (i typ fem minuter innan vi vaktmästaren kom och sa att de stängde!), hur vi shoppade och gick på museum?

Hur du bara några dagar senare ordnade midsommar på innergården på vårt hotell i Falsterbo, och hur vi planerade den bästa långhelgen med mormor i Köpenhamn? Full recap här ››

Minns du när du visade mig och Zak stugan i vintras! Hur du ordnat älgservetter, och hur vi allihop tände en utebrasa på kvällen. Det var så mysigt, kolla bara!

Och så denna gång mamma, i höstas, när jag kom hem på andra försöket efter att ha missat flyget första gången, då du bokat en helg iväg för oss. Du bokade på nytt så vi åkte på spa i Nyköping, kollade på basketen på TV det första vi gjorde när vi kom innanför hotelldörren.

Jag minns!

Glad mors dag, mamyte!! Jag längtar tills jag får åka på äventyr med dig.

i karantändagar

Hej vänner!

Jag lever. Jag har inte mycket att säga sen förra inlägget, så låt oss istället titta på vad jag ägnat mig åt om dagarna hittills (inom karantän-ramarna) för att inte tappa fotfästet. ”Lockdown” har ju nu varat i nästan sex veckor nu, så jag tänker att vi delar upp det i två! Och så ska jag faktiskt blogga om annat också. jdfoto gör comeback nu kör vi

Jag har utforskat flertalet nya stränder. Bortom Portobello. Stränder täckta av sjöstjärnor och tomma på folk, såklart.

Jag har varit ute för första gången utan jacka!!! Förvisso i tjocktröja med flera lager under men det är ju en petitess. (edit: sen jag skrev detta har jag faktiskt solat i sportbehå i lä på en kulle dit ingen går för så VARMT har det varit! skottland har visat sig från sin absolut BÄSTA sida vädermässigt på sistone).

Jag har druckit kaffe på trappan med mina flatmates. I saknad av det svenska kafét vid campus som brukade sälja oss bryggkaffe för £1/koppen pressar vi numera franskt varje morgon, fyller våra kaffekoppar och går ner och ställer oss vid ytterdörren. Det är en fin liten tradition ❤ Dessutom har jag provat på att göra dalgona/whipped coffee vilket var oväntat kul + gott!!! Speciellt med brunt socker istället för vanligt, testa det!

Jag har gått förbi diverse byggställningar och tänkt ”måste va härlig utsikt därifrån” samt ”hur länge har denhär stått här?”. man missar ju dem annars i vardagen, när man går promenader för att man ska någonstans istället för att just gå på promenad. haha nej vad klychigt!!! men så känner jag

Och så har jag bestigit flertalet berg!!! Eller egentligen bara drygt fyra, men Arthurs seat har jag bestigit från cirka vartenda håll så då får det räknas som flera. Det är helt otroligt hur många olika utflykter man kan hitta på i Edinburgh. Det är helt enkelt en så bra stad att ”upptäcka” (mvh har bott här i tre år) på fot!

Min bästa utflyktskompanjon!!! Zak har bott här i dubbelt så många år som mig och säkert promenerat ned för dubbelt så många gator också. Han visar mig platser jag kanske aldrig hittat annars och jag är så tacksam. Vill skriva en lista och dela med mig av alla guldställen här men vill också inte att folk ska *börja gå dit*? ursäkta egoismen…

Jag har ju pluggat massa också. Ett research project samt två uppsatser har jag hunnit författa i karantänen hittills. Tycker personligen det är ganska bra jobbat, utan tillgång till bibliotek och med minimalt stöd från uni. Har nu bara en tenta kvar sen säger jag hejdå till år tre.

En dag lät jag förresten Emily fläta allt mitt nytvättade hår i massa miniflätor och hade det sedan helt galet fluffigt i typ fem dagar. Kul att prova nya frisyrer sådär i social distancing-dagar! Minus det faktum att jag nu känner ett stort behov av att äga en våffeltång…

Spana in pluggverksta’n va!!! Hemmakontoret/matbordet tillika den enda möbeln som vi köpt till denna (möblerade) lägenhet. Otroligt bra avkastning på de 15 punden tack så mycket

Jag har lapat innegårds-sol samt kikat på andras innegårdar. Upptäckt flera stycken nya till och med!

Och så har jag förevigat ett tomt Princes street i solnedgången såklart! Mer saker jag gjort hörs vi om snart! Ni kan väl berätta vad för kul ni hittat på så länge?