tbx

nothing out of the ordinary
 
Tjoho!!! Nu är jag tillbaks i utsikternas stad och har flyttat in i min nya lägenhet. Trivs, trots att varmvattnet är hackigt och golvet knakar så halva grannskapet väcks ur sin nattsömn när man går. Igår spenderade jag och pappa halva dagen på IKEA och resten utforskandes ett berg i min nya stadsdel. Idag ska vi möta upp en kompis som förhoppningsvis har med sig en borr så vi kan flytta på en hylla och när rummet är färdigställt planerar jag att ni ska få ett inlägg i stil med detta (länk). Puss sålänge!!!
 
 
 
 

t minus en natt

nothing out of the ordinary
 
 
Visst har de senaste två veckorna bokstavligen _rusAT_ förbi? Nyss hade jag två veckor kvar på sommarjobbet och nu har jag både firat Jacobs födelsedag och upplevt Värnamodagarna, plockat årets första björnbär i min trädgård, middagshängt med Carro och suckat över Vätterns eviga skönhet, sagt hejdå vi ses kanske igen ni har varit supernice till mina kollegor, KLIPPT MIG på riktigt för ca första gången i mitt liv (se före- och efterbild HAHA), käkat en galet god lunch på Vox samt haft en toppenmysig eftermiddag på ikea samt länsmuséet av alla ställen med mamma. 
 
Kul detalj: ett barn gick förbi ateljén här nedanför där man kunde se ett krucifix ligga på bordet genom fönstret och frågade sin mamma: ”varför ligger han där? Är han sönder?”. 
 
 
 
 
Nu ska jag alldeles strax gå och lägga mig och när jag vaknar upp imorgon är det raka vägen till flygplatsen som gäller. Så himla konstigt att jag ska flytta tillbaka – känns som om jag aldrig bott i Edinburgh men samtidigt också som att jag aldrig lämnat. Är supertaggad hur som helst, kanske ännu mer än jag var sist. Hoppas ni är taggade med! 
 
Undrar ni för övrigt hur mina tankar gick vid denhär tiden för ett år sedan kan ni läsa om det i detta inlägg (länk) om ni scrollar ner till augusti-september. 
 
 

hej edinbro jag saknar dig

lists & summaries
 
Hörrni! Idag är det fem ynka dagar kvar innan jag säger tack och adjö till den svenska sommaren och flyttar tillbaka till Edinburgh. Är så taggad och fylld av längtan att jag knappt kan sätta det i ord, så låt oss titta på en jäkla massa bilder från roliga dagar i min bästa studentstad istället: 
 
 
 
 
1. Födelsedagsfest
2. Erin och jag på en klubbtoalett någonstans
3. PYSSEL dvs klottra på sitt mjölkpaket
4. Jag och Emily när vi fick tag i en uppblåsbar banan storlek XXL
5. Utelunch och hiss och diss-lista på en servett
6. Gänget på Bongos stora toalett förevigat av en främling
 
 
 
 
 
7. Halloweenfest, för korta nunne-klänningar och en utklädnad klass budget
8. Jag och Lianne och hennes gamla flatmate Clara från Tyskland!
9. Erin på vår self development-utflykt en helg 
10. Jag och… tvätt.
11. Två megasuperglada. Jag kanske för att jag lyxat till det med citron i cocacolan
12. En kylskåpsphotoshoot en förfest
 
 
 
 
13. Ballonger vem gav oss ballonger???
14. Två kompisar i en lummig trädgård: olja på kanvas
15. Common room takeover feat de vita sneakersen. Och mig och Lianne
 
 
 
 
 
 
16. Drake fest herregud mina kompisar var så galet snygga den kvällen
17. Gwyn och jag på studentpuben en oplanerad utekväll
18. Hive night, alltid hive night
 
 
 
19. Ett styck dagsutflykt till IKEA pga mina kanelbullar tog slut
20. Milk cures drunk!!!
21. Två snillen i brillor
22. Jag i soffan en förfest
23. Hemmafesten när den enda som ville ha snöbollskrig var jag
24. Ytterligare en förfest, av våra outfits att döma: destination Hive återigen
25. Mina tre favoriter den vintrigaste av de vintrigaste dagar
26. Two girls one tunnel
 
 
 
 
27. Oops Drake fest igen! Denna gången feat. Felicias flatmate Chendwa
28. Jag hungrig på life drawing. Erin = törstig
29. Tillbaks i någon spegel någonstans
 
 
 
 

om ett distansförhållande

nature
 
 
 
 
  
 
Jag och mina känslor är i ett lyckligt distansförhållande. Visst, vi har våra stunder. Stunder då vi mår bäst av att vara nära, tätt ihop, då vi finner ett hav av energi i varandra. Känslorna får mig att känna mig vid liv och jag är deras enda spelplan, den enda som kan hala upp ridån. Men hur många föreställningar på rad orkar man egentligen se? 

Och så har vi stunderna då jag är så himla tacksam att en ocean skiljer oss åt. Att ekvatorn utgör någon sorts magisk gräns som inte går att ta sig över, delar mig i två magnetiska fält. Dessa stunder vill jag hävda utgör majoriteten, och det är under dem jag känner mig som starkast. Ja, närmast oövervinnerlig. Som att ingenting kan röra mig i ryggen. Som att ingen kan nå mig. 

Varsågod, prata skit om mig, bjud inte in mig till saker, glöm bort mig ibland och hör inte av dig. En del av mig kommer brinna, hettas upp som elektroner i omlopp. Men den delen är fast på en öde ö, omringad av iskallt vatten, oförmögen att ta sig därifrån på egen hand.  

Jag kommer bete mig likadant mot dig, i någon sorts dum förhoppning om att det kommer få det att brinna i ditt hus också, men jag kommer inte konfrontera dig. Det är inte värt känsloarbetet för min del. Det är inte värt flygbiljetten för min andra halva, för det är jag som måste betala den. Känslorna betalar sällan (aldrig) för sig. 

Så distansförhållandet vi har är bra för oss båda, tänker jag. Ibland överraskar vi varandra genom att hälsa på oinbjudna och för det mesta är det helt okej det med – någon gång till och med kul och skoj och härligt. Jag har läst någonstans att det i vilket förhållande som helst är bra att längta efter varandra. Därför är det extra skönt att veta att vi efter en visit, en inbjuden eller oinbjuden sådan, skiljs åt igen. Tryggt, på något vis. 

 
 
 
 
 
 
 
 

rutiner i augusti

written
 
Jag skyndar sällan till tåget på morgonen, vet precis hur många minuter det ska avvaras och hur långa steg jag behöver ta. Väljer alltid den vanliga trappan istället för rulltrappan, undviker dem som stressar förbi med väskor på hjul. Och tar mig snabbare förbi SD-postern som täcker halva väggytan på Nässjö station. Placerar ut sängkappor i tiotals olika storlekar i ordningsamma rader i hyllan, pekar självsäkert dit när en kund frågar om dessa någon timme senare. Var det allt vill du köpa till en kasse är du medlem kan jag få be om legitimation tack så mycket trevlig helg.
 
Just nu hatar jag rutiner. Avskyr samma visa dag ut och dag in, avskyr att jag inte kan skilja fredag från onsdag och lördag från torsdag utan att fusktitta i kalendern. Älskar allting som bryter vanorna, allting som inte passar in, trots att eller kanske just därför att de kräver extra ansträngning. Familjemiddag i stan en onsdag? Jag är på, trots inget ombyte och flottigt hår efter en heldag med tallriksflyttande och soffbärande. Fest många kilometer bort en fredag trots att jag jobbar både då och hela helgen? Jag kommer. 
 
Det är nyttigt att jobba och jag har ingenting emot det när jag väl är inne i det. Gillar att sucka ikapp med mina kollegor och dricka åtta dubbelespresson om dagen bara för att jag för första gången på länge har en legitim anledning till det. Men det känns som att hela sommaren går mig förbi. Försöker påminna mig om allt jag sett och upplevt och varit med om. I sommar. Tänker på det, skriver ned det, bläddrar genom fotoalbumet igen och igen. Påminner mig också om allt jag kommer uppleva. I höst, i vinter och i vår. Nästa sommar. Och så påminner jag mig om att leva nu. Just nu i augusti, som är iskallt på morgonen och varmt om eftermiddagen, som blandar solsken och åska som dippulver och gräddfil och som är litegrann som samma dag på repeat, om och om igen. Förutom när det inte är det. 
 
 
 
 
 
 

ögonblick

nothing out of the ordinary
Bilder som tagits i ögonblicket, som inte planerats och komponerats i förväg, som fryst en situation för evigt. Och historien bakom dem. 
 
ögonblick-1
 
Den sextonde juni, klockan 17.20. Vi, jag och större delen av mitt kompisgäng, på perrongen i Nässjö station. Vi är på väg till Linneas födelsedagsfest. Medan vi väntar på vårt tågbyte packar vi ihop presenten, en picknickkorg vars innehåll vi är några olika som valt ut och inhandlat. Fanny, i den finaste gula kjolen, drar fram ett nagellack och passar på att måla naglarna sittandes på huk. Är det någon jag känner att ett sådant drag är typiskt för så är det Fanny. 
 
 
ögonblick-2
 
Den 22a juli, klockan 18.14. I vår airbnb-villa i Kiotari, Rhodos södra kust. Jag har precis kommit in från att ha badat i det knappt svalkande havet mindre än 100 meter bort från vår ytterdörr. Det är iskallt i mitt sovrum, jag har ställt in AC:n på sjutton grader celsius för jag tycker om känslan av att stiga in i ett supersvalt rum. Jag tar av mig bikinin och ut på de få kvadratmetrarna kakelgolv ramlar en hel näve småsten. Jag står där ett par sekunder och tänker: om detta är det jobbigaste som hänt under min semester är jag den lyckligaste människan på jorden. 
 
 
 
Den nionde augusti, klockan 19:07 på tåget hem från jobbet. Jag som precis bevittnat ett känslosamt och tårfyllt avsked mellan två män på tågstationen sitter och funderar på hur tillfälligt allt är. Ja, allt. Denna sommar är denna sommar, det är drygt tre veckor kvar av den och ingen sommar kommer bli den lik. Detta år är detta år, och nästa år kommer jag vara ett år äldre och ett år visare och de misstag jag grämer mig över nu kommer ha glömts bort. Allting kommer ha förändrats men knappt något på grund av dem, utan bara för att det är det livet är. En rad tillfälligheter. Ögonblick. 
 
 

i Europas G-punkt

travel
För någon dag sedan läste jag om att någon skapat en kampanj som framställer Vilnius som Europas G-punkt baserat på konceptet ”ingen vet var den är, men när du väl hittat den är det fantastiskt”. Själva kampanjen känner jag är lika delar fyndig och lika delar osmaklig, dessutom är det väl ett ganska uttjatat ”skämt” meN det innebär inte att staden är sämre för det. Jag har lovat er ett inlägg om kul ställen att besöka och saker att göra i huvudstaden – sånt som kanske inte nämns på de större turistsajterna – så nu tar vi oss en titt på det!
 
 
 
Man kan upptäcka Europas G-punkt ur en luftballong!!! För så billigt som typ en tusenlapp. Eller så kan man vara lite feg och titta på när andra gör det. Inget klär en stad så fint som några färgglada luftballonger över hustaken tänker jag? De brukar lyfta ca 1-2 timmar efter soluppgång om det är av intresse. 
 
 
 
Man kan gå en liten runda förbi Hales Turgus, upp längs Pylimo gatve och Gelezinkelio gatve och utforska konsten som fyller fasaderna. 
 
 
 
 
 
 
Där omkring kan man också stöta på gamla ruckel till hus med livs levande pumpor växandes bland asfalt och cementplattor mitt i självaste innerstan. 
 
 
 
Går man sen Ausros Vartu gatve tillbaks till centrum-centrum kommer man till detta stora torg. Här (till höger, utanför bilden) finns bland annat ett konstmuseum som jag försökt besöka de senaste två gångerna jag varit i Vilnius men misslyckats. Besök det åt mig, någon? 
 
 
 
På väg dit förresten, om ni följer min utstakade lilla runda, går ni genom det som heter Gryningsporten med tillhörande kapell och ett helgonaltare tillägnat jungfru Maria. Kika in där, det är rätt häftigt, även om man är som jag och inte har mycket till övers för religion. 
 
 
 
Presidentpalatset, blankpolerat och välstädat, ståtligt och ganska sterilt, kan också vara kul att se. 
 
 
 
 
 
Därifrån kan ni snirkla er vidare genom smala gator och förbi små linnéaffärer, guldsmedar och bärnstensbutiker. 
 
 
 
Och kika in i diverse innergårdar! Sånt är lite mysigt tycker jag, att liksom se hur människorna som bor mitt i smeten har det bakom ytterväggarna. 
 
 
 
Kanske hittar ni såsmåningom denna gata som i sin tur leder in på Literatu gatve, en liten liten gata där det samlats hyllningar till diverse författare och poeter i form av små konstverk på en vägg. 
 
 
 
Sen är det mycket smidigt att fortsätta där för då kommer ni ner till floden som avgränsar stadsdelen Uzupis, en alldeles speciell liten del av staden som började som en konstnärskoloni och sen dess utnämnt sig själv till en egen liten republik med egen nationalsång och konstitution. 
 
 
 
Nämnda konstitution innehåller förresten paragrafer som ”Alla har rätt att inte begripa någonting alls”, ”Alla måste komma ihåg sitt Namn” och ”Alla har rätt att tveka, men det är inget krav” och om ni ännu inte är supernyfikna på detta ställe så är det helt okej om ni blir det nu. Här kan ni läsa mer om det förresten (länk!).  Själv tycker jag sånt är dunderintressant. 
 
 
 
 
 
Därifrån kan ni sedan ta trapporna upp för detta berg (läs: kulle).  Fortsätter ni åt vänster där uppe kommer ni upp på bergets högsta punkt varifrån en mycket fin utsikt över gamla stan öppnar upp sig. 
 
 
 
Och där!!! avslutar jag denna lilla tips-rundtur. Här hittar ni inlägget om gången jag var i Vilnius innan denna.
 
Puss adjö hörs snart igen nu ska jag jobba dag 4/10 i sträck. Det blir kul. 
 
 
 

en efter-jobbet utflykt

nothing out of the ordinary
 
Igår efter jobbet blev jag upplockad från tågstationen av en tjoande och vinkade familj. Mamma hade planerat utflyktsrutt och gjort picknick och i bagageutrymmet låg filt och myggsprej och två extra tröjor till mig. 
 
 
 
Vi skulle hit! Till Bottnaryds kyrka. Från den stora röda pelaren går en liten vandringsled som heter Pärlstigen och den skulle vi gå, var det bestämt. 
 
 
 
 
 
Det började med att vi genade genom någons trädgård pga oförmögna att följa skyltar. Men ingen var ute trots att kvällssolen gjorde naturen så fin som den bara kan bli och vi slapp förbi utan utskällning. 
 
 
 
 
 
Så himla mysig stig som leder över en liten röd bro in på en ö i sjön. 
 
 
 
 
 
När vi hittat ett bra ställe dukade vi fram picknick. Våfflor med sylt och kycklingwraps och lemonad och körsbärskriek!!! ❤ Sen åt vi medan jag berättade om kul saker som hänt på jobbet (till exempel det faktum att jag gick in i en lampa med huvudet före framför en hel affär full med kunder) och kollade på en litauisk simmare som simmade ett viktigt lopp (märks det hur insatt jag är?) via live-tv på pappas mobil. 
 
 
 
Sen började myggen bita och solen gömma sig bakom träden så då plockade vi ihop och gick Pärlstigen tillbaka till där vi parkerat bilen. Sådanahär mini-utflykter med familjen gör mig så himla familjekär!!! Det är detta jag saknar när jag är i Edinburgh.
 
 
 

fredagshäng och instagram-highlights

nothing out of the ordinary
insta-ellen-2
 
Hej på er och glad fredag!!! Själv har jag spenderat min första lediga dag sen jag kom hem från semestern på Vätterstranden med Ellen. Vi hittade en bit strand som vi fick ha alldeles för oss själva, med perfekta stenar att sitta på och ankor att bada med. Där satt vi och filosoferade om sensommarkriser och hår och relationer och åt vår picknick och hade det finFINT. Och så hann vi shoppa lite också!!! Jag fyndade en perfekt korthållare på dubbel rea och var extra glad pga har letat efter en passande sådan länge. 
 
 
insta-ellen
 
I förmiddags på bussen på väg till stan satt jag och gjorde om mina instagram-highlights! Innan hade jag hela dagar/resor sparade efter datum men jag tänkte att det är lite tråkigt eftersom det är det som ju lite är bloggens syfte, så nu har jag delat upp det såhär istället.
 
Under rubriken ”mE” hittar ni skojsiga bilder på MIG och mitt *ansikt* + saker jag någonsin har velat berätta på instagram. Under ”pals” återfinns föga förvånande bilder på mina kära vänner och roliga saker vi gjort som jag någonsin postat en story. Bakom ”oOps” gömmer sig pinsamma/kul/jobbiga/knäppa saker som hänt eller bara sånt jag drog på smilbandet åt idag när jag sorterade bland alla gamla stories. ”Places” rymmer många härliga ställen som jag besökt (sedan december 2017 fram tills nu och framåt), ”food” innehåller en jäkla massa matbilder, ”doggo” bilder och mysiga videos på min hund (min favorithighlight!) och ”fam” bilder från och med familjen och släkten dårå.
 
Viktigt med en organiserad insta tycker jag!!!!! 
 
insta-ellen-3
 
 
Nu ska jag käka fryspizza och kolla på serier med min lillebror pga känns som ytterligare en toppengrej att göra på en fredag. Vad gör ni ikväll?