jdfoto

om en fredag för några veckor sen

hej hörrni. sitter i the library bar på det som kallas vårt student union house (vet ej hur jag ska översätta detta? studentkårens hus?) och skriver detta, fast bilderna är från två veckor tillbaka. har precis käkat tre punds-soppa för att fira in fredagen (obs det var jättegott) och har bara en enda föreläsning kvar innan jag tar helg.

förförra veckan (japp, det är så bra jag är på att uppdatera här), efter min sista föreläsning den fredagen, mötte jag upp min vän Mari och turistade lite cirka 300m från uni.

först köpte vi tårta att dela på från ett gulligt konditori. sen tog vi oss till greyfriars kirkyard. säckpiporna från slottet hördes ända dit och ehm, bidrog till fredagsviben kan vi väl säga.

hösten verkar komma tidigare till kykogården förresten, för än är det mesta andra rätt grönt när man blickar ut över staden från calton hill.

”””forest fruits””” choklad i tårtform är en ypperlig kombo. intas bäst med plastgafflar på kyrkogård och högt skrattande nyfunnen vän.

idag har jag bott här i ganska exakt en månad och jag blir alldeles överväldigad när jag tänker på hur mycket fint det finns att se i denna staden och att jag har minst fyra år på mig att göra det.

imorgon är planen att ta sig till portobello beach som bland annat linnea tipsade mig om, om två veckor kommer johanna hit och om lite mer än en månad ska jag till london för att hälsa på jacob. livet flyter på och är bra hörrni!!!

flera kilometer briljanta ord to be

written

i mars i år startade jag och min vän johanna ett dokument på google drive – ett såntdär två personer kan skriva på samtidigt, ni vet. idén hade vi plockat upp från flora, och dokumentet döptes till flera kilometer briljanta ord to be. än är det väl kanske inte flera kilometer ord skrivna, men dokumentet är fortfarande högst levande, och då har det ändå gått mer än ett halvår.

en dag i januari skrev jag att jag vill vara mer personlig här på bloggen, och i linje med detta tänkte jag dela med mig lite av det som skrivits från min sida i FKBOTB. det är mestadels tankar som inte fått plats någon annanstans, ögonblick av self-pity och upprymdhet och sådant som jag velat berätta för johanna men vetat att jag bättre formulerar i skrift.

Mars

Mamma steker hamburgare på övervåningen fastän klockan är flera timmar efter middagstid och jag räknar ut att jag har två sidor biologianteckningar kvar att knappa in i datorn. T o t a l t.

Efter middagen försöker jag dra upp pappa ur soffan och när hela schäslongen glider med som en förlängning av armen jag drar i kiknar vi båda av skratt. Jag glider ned på golvet och skrattar och skrattar och skrattar och sen skrattar jag plötsligt inte längre för den senaste tiden har jag gått runt med en liten vandal i hjärnan. En som säger att nu är det sista gången

för detta

sista gången du lyssnar till oljan fräsa

det är sista gången du trycker enter

sista gången du hör dem diskutera tennisträningar och klaga på ketchuppölar på bordet

sista gången du får magknip av skratt

sista gången hunden tassar mellan fyra stolar under bordet

sista gången för detta.

Det är inte sista gången och det är inte det att jag inte vill att det ska vara sista gången

jag är bara dålig på sista gånger

bra på att tänka detta ska jag minnas

dålig på att minnas det

bra på att lova mig själva att arkivera ögonblicket under ”positivt” i hjärnan

dålig på att göra det

jävligt bra på att fästa mig vid människor platser tillstånd situationer känslor klädesplagg växter böcker men det känns inte som så mycket att skryta om när jag är dålig på att släppa det som inte klär mig längre

* * *

Jag drömde om honom inatt. Skickade honom ett meddelande, skrev att jag tyckte att han var klok, smart, duktig. Formulerade det, avsiktligt, så att det lät som om jag vill ha tillbaka honom.

”Vad ska jag göra av dig?” svarade han.

Varmvattnet är slut och jag får duscha i ljummet vatten. Sådär ljummet som inte duger till att dricka eller duscha eller ens bada i på sommaren. Sådär ljummet som bara duger i sjön på vårens första dopp. Så tankspridd att när blicken faller på rakhyveln blir jag rädd för att göra något dumt [obs red.anm. typ raka av mig ögonbrynen] bara för att jag är för upptagen med att fånga mina morgonpigga tankar och be dem sätta sig ner i båten.

Tar min järntablett, sväljer min spenat utan att känna smaken. Järn är hårt och starkt, järn smälter inte av solsken. Inte jag heller. Men jag tror jag rostar av regn.

April

Morgnarna alltså.

Går upp sex, låter morgonen gå av sig själv. Dubbelespresson lägger sig tillrätta i magen och sex timmars sömn blir åtta. Drar på mig gummistövlarna. De jag tänkt putsa rent från vägdammet i typ två veckor nu. Springer till bussen med en banan i fickan, ler mot människor på busshållplatsen och försöker minnas om jag kom ihåg att smeta bort mascarafläcken från ögonlocket eller inte.

Kommer fram, går direkt upp för trappan och kikar in i tysta. Hela rummet är en schackbräda av sol. Jag tar min plats i hörnet och rycks in i spelet.

Morgnarna. De som bara kommer levas i några veckor till. Jag är nöjd med dem.

* * *

Det kanske är lösningen?

Glömma

* * *

Oj. La huvudet på kudden, slöt ögonen och hörde någon ropa ”andas andas ANDAS!!!” med panik i rösten.

Det tystnade när jag lyfte huvudet från kudden.

Jag kanske klämde någon.

Förlåt.

* * *

Hittade en låst anteckning på min dator. Låser upp den nu. Från den tionde oktober tvåtusensexton klockan tjugotre och fyrtiosju:

jag tror jag har låg självbevarelsedrift.

jag går hem till snubbar jag inte känner och lagar mat med dem. åt dem. snubbar med rostiga cyklar, gympadojor och pigga ögon. jag blundar litegrann för saker som borde få mig att rynka på näsan, vända mig om, slänga med håret och gå därifrån. jag går till skogen med snubbar jag inte känner. jag serverar mitt hjärta på silverfat till snubbar jag inte känner, alldeles för tidigt, utan att de beställt det och utan att själv veta varför.

sen ligger jag där igen. saknar uppfattning om det är täcket som är stort och jag som är liten eller om det är täcket som är litet och jag som är stor. jag gråter inte. det är för aktivt.

Maj

Det är första söndagen i maj idag och jag tänker på hur det i mitt liv aldrig har varit tanken som räknas.

Juni

Kommer du inte bli rastlös och deppig av att göra ingenting hela sommaren?

Frågade han

Nej

Det kommer jag inte.

Jag ska fylla varje dag med frukost lunch och middag

Med ord och bilder och höga noter

Med leenden och skratt, med bultande hjärtslag

Med lukten av gräs och iskallt sjövatten och blåmärken på mina ben

Ärligt talat är jag inte det minsta orolig.

Augusti

Är det inte

—

hur något som varit utanför ens liv så pass länge

Som inte tagit mer plats än någon enstaka dröm, en hälsning någon gång ibland och en blick i förbigående

Kan komma tillbaka in i ens liv igen

Huvudstupa

Med en sådan kraft som gör en knäsvag och fumlig

Göra så att tillvaron hamnar snett ögonblickligen

Och vattenpasset tappas bort

Till och med få ångesten att skifta

Jag önskar jag visste bättre.

* * *

Det är sista dagen i augusti. Jag öppnar fönstret så jag kan höra regnets mjuka smatter och jämna brus tydligare. Lyssnar. Tänker: imorgon vaknar jag upp igen, och kan jag egentligen vara lyckligare?

* * *

Jag går planlöst gata upp och gata ner. Svänger höger, vänster, ibland två gånger åt samma håll för att inte råka gå för långt bort. Jag går mitt på gatan trots att hörlurarna är i och volymen är två steg ifrån max. Går på gatorna där lamporna slutat lysa. Det är mina gator. Ingenting här skrämmer mig.

Minns du?

Frågar jag.

Du minns.

Det får mig att le mot hela världen fast ingen ser.

Du minns mer än mig, till och med.

Jag trodde inte att du kom ihåg.

Vågade kanske inte tro.

Mellan lyktstolparna på en av gatorna där lamporna faktiskt lyser sträcker jag ut armen och plockar kalla regndroppar från träden. Låter dem rinna ner innanför jackärmen.

September

Jag sluter tusentals deals och målar upp små gulliga planer i mitt huvud så jag kan se det framför mig när jag lägger mig på rygg och blundar och ändå vet jag att när jag öppnar ögonen och säger godmorgon hej jag har inte saknat dig till verkligheten så blir alla de planerna små meningslösa fantasier för folk suger och ingen orkar egentligen anstränga sig. Inte jag heller.

* * *

Toppen av Arthur’s Seat döljs av ett moln och ett tjutande ljud, kanske från en backande lastbil, hörs då och då från gatan nedanför mitt fönster, den som aldrig tycks bli klar. Från min byggnad är det tyst – ingen av mina flatmates skramlar ännu i köket och från korridoren hörs inte ett ljud.

Det är en annan sorts morgon här. Jag dricker te istället för kaffe och tar allt som oftast med någon jag lärt känna under mina två veckor här istället för själv. Jag har i princip övergett kall frukostmat, liksom att kolla väderprognosen, och istället för att ha nyhetsmorgon som frukostunderhållning läser jag någon av artiklarna på min reading list. I mitt egna tysta rum.

Men morgnarna här, de nya, de är sådana som jag gärna vänjer mig vid.

ett gäng utdrag ur livet

nothing out of the ordinary

Godmorgon. Idag vaknade jag sex trots att min första föreläsning inte är förrän elva. Är ännu inte van vid stadsljuden, inte van vid min säng som är bred nog för två men vars fjädrar man kan känna tydligt nog för att kunna räkna dem. Dessutom har jag, precis som de flesta andra, dragit på mig någon sorts förkylning. Äh, det hör väl till. Jag vänjer mig snart.

Vid halv ett igårkväll stämde jag och tre av mina flatmates pluggdejt i köket idag klockan sju. Vi hade vår första dag på uni igår och har redan flertalet artiklar och tiotals boksidor att läsa. Nu vaknade ju bara jag tillräckligt tidigt för att befinna mig i köket enligt bestämd tid men det stör mig knappt.

Min första termin, den som började igår alltså, läser jag kurserna Accountancy, Global Challenges for Business och Sociology 1A. Detta innebär att jag får läsa artiklar om the wisdom of crowds, the future power of AI och The Wason Selection Task och än så länge njuter jag av det.

Jag kan ta dubbeldeckarbuss 7, 14 eller 49 till skolan och har redan lärt mig att lägga på minst 15 minuter för rusningstrafiken – som för övrigt varar hela dagen lång. Inte för att jag klagar, min bussresa har cirka den finaste utsikten och skulle jag ha bråttom en morgon så tar en promenad in till skolan 30 min blankt.

Första dagen när jag promenerade över detta cirkulära torg vid namn Bristo Square kände jag mig osäker och ensam – sju dagar in berättade jag för mina flatmates att jag känner att detta är mitt torg nu och de höll med. Det är vårat torg, det är torget vi ska korsa nästan varje dag fyra år i rad och det känns genuint bra? En vecka in och saker faller redan på plats, vilket gör mig både lättad men också lite skrämd – ska det gå såhär lätt?

Någon morgon förra veckan åt jag bakisfrukost i from av one pound-pizza från Dominos i sängen. Den andra halvan av pizzan hade jag förresten intagit cirka 04.00 kvällen före. Att köpa med sig pizza hem innan en utekväll bara för att kunna äta den efteråt är en grym idé kids, recommend recommend.

En annan morgon, eller om det var samma, tröttnade jag på att sitta inne framför datorn och försöka lista ut vad mina reading lists faktiskt innebar och tog en promenad ensam uppför Calton Hill. Utsikten därifrån är magisk.

En eftermiddag skrev jag upp mig hos the Turkish society bara för att de gav mig gratis kaffe, besökte The National Gallery med ett brokigt gäng människor som jag träffat på Mathsoc och analyserade sönder varenda konstverk högt. Sen promenerade jag hemåt längs Princes Street och spanade in en tjusig regnbåge.

Högst upp på min gata finns en gayklubb som spelar Madonna och Britney Spears och annat som är kul när man upptäcker det av misstag på vägen hem klockan halv två.

Annars då? Jag har inte fått använda mina regnjackor på flera dagar och har gått så mycket att jag fått skavsår av mina sneakers trots att jag investerat i ett busskort som kan ta mig i princip överallt.

Idag frågade någon mig hur jag mår. Om jag saknar hemma än. Om jag känner mig hemma än. Ja och nej. Jag saknar min familj och min hund och mina bästa vänner. Jag saknar inte Jönköping, inte buss 130, inte mitt rum. Jag saknar skogen och jag saknar dimman över ängarna och jag saknar tystnaden. Just nu är saknaden är lågmäld och fullt hanterbar – jag har fullt upp med att förstå mig på den skotska dialekten, få grepp om lektionsschemat och planera mina måltider så jag äter annat än mackor till frukost lunch och middag. Just nu mår jag bra. Och jag känner mig hyfsat hemma.

en statistisk sammanfattning av veckan som gått

lists & summaries

hej bloggvänner! dessa bilder redigerade jag för ganska exakt en vecka sedan. jag satt på landvetter flygplats, mitt plan hit var ett par timmar försenat och jag tänkte att ey, vad lindrar nervositet bättre än att, trots att jag knappt lämnat den, förflytta sig tillbaka in i de småländska skogarna en sensommarmorgon.

nu är freshers week inklusive allt snart över och på måndag drar skolan igång. här är en liten lista på vad som figurerat i mitt liv den senaste veckan:

1 styck möte med min pErSoNaL tUtOr som helt enkelt är en medelålders man som sitter i the business building som trycker på ett par knappar och registrerar mig på de kurser jag vill. försökte be honom om lite råd och fråga om de val jag gjorde verkligen var smarta men han gick gladeligen med på allt jag sa så antingen valde jag väldigt rätt eller så kunde han verkligen inte bry sig mindre

1 pizzakväll med mina flatmates med flera inklusive en kass brittisk chick flick vid namn Angus, Thongs and Perfect Snogging

2 3/4 hej-jag-står-ej-ut-med-mig-själv-nervsammanbrott

x möten som resluterat i x antal nya namn jag förväntas kunna. kul side story: träffade en tjej på ett business BBQ igår som tyckte att hon kände igen mig och frågade om vi setts förut. nej det tror jag inte, sa jag relativt säkert. cirka en timme senare mumlade hon ”vänta lite”, drog fram mobilen och visade mig en bild. på henne och mig. i ett jättestort dinosaurieägg. japp…

1 pastarätt som blev middag i förrgår och lunch idag och jag har fortfarande cirka två portioner kvar??? så värt

3 stycken facetimesamtal hem och till johanna

2 stycken bussmissar. de har två busshållplatser som heter south bridge här, de ligger cirka 50 meter ifrån varandra och olika bussar stannar vid dem men bussappen säger inte vilken som är vilken??? sjukt förvirrande. en annan gång hoppade jag av ett par hållplatser för tidigt på väg till uni och började gå åt fel håll. livet som lokalsinnemässigt obegåvad hörrni…

1 söndrig toaster som jag anmälde till receptionen cirka 01.48 endast pga jag ville plocka åt mig en reese’s cup som bjöds på vid receptionsdisken just där och då

2 ösregn! hade jag på mig regnjacka vid något av tillfällena? nej. hur stor andel av min jackgarderob är regnjackor? 1/2.

1 dagstripp till IKEA som resulterade i cirka en och en halv full kundvagn och att mina flatmates ”blir nervösa av” mitt rum för att det är för färgkoordinerat?

4 stycken flatmates med 100% olika personligheter men som är trevliga allihopa? förstår dessutom vad alla säger utom en vilket ju är praktiskt

ca 5 besök till diverse mataffärer? skulle in och köpa vitlök och diskmaskinstabletter en dag men kom ut med ägg och glass istället

1/2 panikattack när nattbussen svängde helt åt helvete. det visade sig att den åkte en liten omväg bara men jao

1 fyndad kursbok för TVÅ PUND i en secondhandaffär???

Min sommar i panorama

scenery

Hej hej hallå!!! Medan jag har fullt upp med bestyr och sistaminuten-packning innan jag flyttar utomlands I M O R G O N så tänkte jag att ni kan få se vad som samlat i mobilens panorama-album under sommaren! Det har ni fått göra innan också, en gång 2013 och en gång i början av detta år.

Barcelona i slutet av maj! Tre dagar med mitt bästa kompisgäng i klänningsväder och en stad som kan bjuda på det mesta. Mer utförligt om det här!

I juni var min familj + mormor och ett gäng familjevänner från Litauen på Tjörn och firade midsommar!!! Finns få ställen på jorden jag älskar som dessa klippor.

Några veckor senare, i juli, var jag i USA. Här är en vy från Portland, Maine, om vilket ni kan skåda ett helt inlägg här.

Ytterligare någon vecka senare var jag i Montrèal!

Och på Times Square under våra fem dagar i New York såklart.

Panoramabilder är jättekul? Måste ta fler.

m&h

portraits

senaste nytt i livet

lists & summaries

alltså hallå. denhär sommarn, trots alla mina storslagna planer, har inte gjort min lilla blogg gott. men jag tycker vi kan ta en titt, i listform (för det var ju länge sedan), på allt såntdär som hänt sen jag kom hem från USA. ej i kronologisk ordning för så välordnat är inte ens mitt liv nu för tiden.

☕ jag har varit på avskedsmiddag hos johanna för att hon och hennes kille skulle flytta upp till stockholm där de nu börjat plugga. lite senare var jag ju och hälsade på dem också men det vet ni ju redan allt om.

☕ jag har ätit ärtor och krusbär och svarta vinbär från trädgårn och sörjt att björnbären inte hinner mogna innan jag måste åka.

☕ min pappa har blivit diagnosticerad med ett hjärtproblem som innebar att han behövde få en pacemaker inopererad omgående. han mår bra nu och det är jag obeskrivligt glad för.

☕ jag har löst hela grejen med vart jag ska bo (dvs student accommodation), ordnat med bank och csn och försäkring och till och med räknat på min budget för det kommande året! en skitskum grej hände när jag bad mamma ringa till försäkringen (pga ett tillägg på hemförsäkringen och sådär) och kvinnan i kundtjänsten hävdade att JAG tio dagar tidigare hade ringt och signerat en annan försäkring? hon ba ”jag är övertygad om att jag pratat med din dotter”

☕ jag har varit i kosta på helgutflykt med familjen, gått genom ett hav av lila ljung, tittat på glasskulpturer, fiskat (läs: tittat på) i en liten sjö och käkat lösgodis samtidigt som jag plockat myror från mina ben.

☕ jag har gått till sjön med mamma och skådat supertjock dimma på vägen tillbaka. på ängen som vi, dendär mörka kvällen för jättemånga år sedan när vi flyttade hit och tog vår första kvällspromenad, misstog för att vara själva sjön.

☕ jag har gått på otaliga promenader för tänker så himla bra då! och börjat skriva nästan varje dag i min lilla skrivbok med sushi på omslaget.

☕ varit superglad när jag en sista gång gått upp för trapporna till en lägenhet vars portkod jag trots tre års flitigt besökande fortfarande inte lärt mig. efter diploma ceremony (alltså den hyfsat stela tillställningen där jag och resten i min klass tilldelades våra IB-diplom) men innan sista utekvällen som rubbade mitt (sverige)liv. bildbevis ovan. bless trappuppgångsljus.

☕ jag har plockat upp kräftburar på en liten båt i vättern. det var supermys!! och gott (resultatet alltså).

☕ jag har spontanhängt på en äng, stoltserat med mina obefintliga sädesslagskunskaper och fotat med två härliga gamla klasskamrater. återkommer med bilder från detta!

☕ käkat långfrukostar på altanen under soliga mornar, läst ut emmy abrahamsons hur man förälskar sig i en man som bor i en buske och skrattat högt under tiden. (och så googlar jag nu för att dubbelkolla titeln och inser att historien är DELVIS SANN(?!?) och blir typ glad i själen)

till sthlm och tillbaka

travel

ivar los park. gå hit, det är värt det.

en av de bästa jag vet.

Jag har åkt buss hela dan och när jag väl sitter på bussen hem har det börjat mörkna. Busschauffören är densamma som så många gånger kört mig hem från skolan men frågar ändå om han ska slå in skolungdom eller vuxen på biljetten. Jag minns honom, han minns inte mig. Det är två veckor kvar tills jag flyttar och mina turer på busslinje hundratrettio lider mot sitt slut.

Jag har spenderat de senaste tre dagarna i Stockholm. Där bor numera några av mina närmsta vänner. Jag har haft det jättekul där nu och jag tänker mig att hälsa på dem när jag själv flyttat hemifrån kommer vara ännu roligare, men trots det stiger klumpen i halsen i takt med tempot i musikallåten som spelas i hörlurarna. Det är slut på bongokvällar, det är slut på julfika i torpalägenheten, det är slut på viskande som övergår till gapskratt i bibliotekets tysta rum och det är slut på vätterstrandenhäng. Människorna som varit livsviktiga för mig de senaste åren skapar sig framtider i London, Linköping, Göteborg, Stockholm och Nice och jag flyttar till Edinburgh för fyra år eller kanske ännu fler. Det får det att kännas som att det är slut på så mycket mer.

Jag tänker på min familj som jag saknar efter att ha varit borta från dem i tre dagar och det faktum att jag ska snart ska leva veckor, månader, år, livet utan de tre människorna runt omkring mig känns plötsligt mer smärtsamt än någonsin. Vems frukost ska jag nu vakna till, vem ska jag se på serier ingen annan vill se med och vem ska jag testa nya stigar i skogen med?

När jag hoppar av bussen, torkar mina kinder och går över gatan tänker jag att det åtminstone är tur att backar som den som leder hem till mig kommer att finnas där borta på andra sidan Nordsjön. De kommer inte leda till samma ställe, men kanske till ett lika bra.

highlights från montreal, kanada

travel

idag är det min sista kväll här i USA vilket gör mig lite lagom sad och beredd på post-reseångest. tycker därför vi spolar tillbaka typ två veckor (?!?!?) och kollar på vad som var fint i montreal där vi spenderade några soliga dagar.

montreal har en fin hamn där det händer massor med grejer

till exempel kan man åka linbana och fastna på mitten om man väger för lite. så hemskt, åk inte linbana kids

vill man så kan man också köpa sig en stol på en fejkad sandstrand också men det vill ingen för ärligt talat, sand suger

rätt mycket är typiskt storstad – skyskrapor som trängs med gamla kyrkor

och pampig arkitektur där någon tyckt att det behövts

samt kostymnissar med skrynkliga nersittna kavajer och gulliga, fint mönstrade matlådor

här och var har någon försökt trycka in lite grönt

här och var har de lyckats

och här och var har de istället målat rostiga lagerbyggnader i någon skrikig färg

men! det finns också byggarbetare som verkar genuint glada över att se mig när jag fångar dem mitt under någon förmiddagsrast.

och foodtrucks som det luktar gott kring, speciellt om man är lite småhungrig. tänkte precis tanken att det vore kul om foodtrucktrenden kunde fastna även i jönköping men avbröt sedan mig själv när jag insåg att eh, jag flyttar ju snart ändå.

annan bra grej är snygga lägenhetsportar som det finns så många av att jag skulle kunna sätta ihop en hel fotoserie om bara det

och att människorna står i en flera tiotals meter lång rad när de väntar på bussen. utan mellanrummen som i dendär memen om sverige

dessutom finns det söta bänksittande hundar och superstora fotbollssplaner och trots att jag varken gillar bänksittande eller fotboll så gillar jag hundar och stora öppna ytor så jag uppskattade det ändå.

uppe på en backe står denna fräna byggnad som om man tittar in visar sig vara ett fullt funktionerande sjukhus. det ni!

de mer nedgångna byggnaderna har dock flyttats ifrån och tomheten övervakas av en ensam vakt som pratar knagglig engelska men verkar glad över att bli avbruten i tristessen

så ska jag minnas montreal hörrni, insvept i ett mjukt kvällsljus och som en godisskål hos någon med ganska bra godissmak.

Albany, New York

travel

hej igen vänner familj bekanta bloggkompisar och alla andra. nu hoppar jag i tiden men för några dagar sedan var jag i albany och förundrades över the perfect architectural blend och detta måste jag visa er A.S.A.P.

allright. så de har denna fantastiska byggnad döpt till ”the egg”. en liten nämnvärd detalj kan vara att det inte är ett helt ägg utan en ägghalva men don’t be fooled, det gör det inte hälften så imponerande

vid sidan står dessa lagom futuristiska supersmala men breda och höga byggnader. tre stycken likadana. symmetrin gjorde mig warm i hjärtat I must tell you.

sekunden efter denna bild hoppade killen av sin skateboard, tog upp den och sprang ur bild hojtandes ”sorry my baad!!!”.

alltså, såhär: jag älskar symmetri och raka linjer och ordning och reda och perfektion. när det finns gott om detta och det dessutom bryts av av en byggnad som ser ut som underkroppen på ett animerat djur vill jag inte göra något annat än att jubla.

och fota i 360 grader såklart.

åk hit om ni är rika eller har vägarna förbi.