Gott Nytt År!

scenery
 
 
Gott Nytt År såhär tre da’r i efterskott.
 
Jag är för feg för att ha nyårslöften, eller ens mål som jag vill uppnå, planer jag vill fullfölja under 2014. För chansen att det leder till besvikelse är alldeles för stor. Antingen blir jag besviken på mig själv, eller så blir jag besviken på livets gång. Kalla mig fantasilös, tråkig, deprimerande… det är så jag känner just nu. ”Att sätta mål är viktigt, annars utvecklas man inte” – jo jag vet. Men just nu, just idag och just iår, säger mitt hjärta att det är bättre att inte sätta några mål alls och leva i stunden, för det skyddar mig från att bli besviken. Om jag sedan känner att jag uppnår något iår, blir nöjd med något, så tror jag inte att jag gläds mindre bara för att jag inte haft det som mål eller löfte. 

när tomten kom

nothing out of the ordinary
 

Klockan är väl sisådär halv sex på kvällen när lillebror rusar in från den snöbefriade men kolsvarta gården framför vårt hus. Han ropar mitt namn och tjuter förtjust att han minsann hittat en stor påse på trappan. En stor svart påse med ett  brev på, och något hårt inuti! Mamma antyder diskret att tänk, det kanske är från Jultomten?

 
Brevet är omöjligt att läsa, men vi öppnar påsen med gemensamma krafter och javisst, nog är det julklappar där i. Vi skyndar oss till vardagsrummet där vi snabbt delar ut paketen efter vars namn Jultomten skrivit på presentpappret. Alla sliter ivrigt upp sina paket, vissa passar till och med på att tugga lite på pappret. En känsla av upprymdhet, av så löjlig men ändå upplyftande materiell lycka, sprider sig i rummet. Jag är vädligt nöjd över innehållet i mina paket, jag vet att de kommer komma till nytta. 
 
God Jul mina få men trogna bloggläsare. 

Inspirerad

scenery

 
Jag har visst varit borta ett tag. Ett par månader rättare sagt. 
 
Idag var jag i skolan en kort sväng, tog emot kuvertet innehållandes de små bokstäverna som har en så pass stor betydelse för mitt liv, och sedan sprang jag till tåget fylld av jullovsglädje. 
Snön som fanns för två veckor sedan, när dessa bilder togs,  är dessvärre borta, men jag är inte mindre lycklig för det. Däremot är jag, efter att ha ögnat mig genom ungefär hälften av alla fantastiska fotobloggar därute, mer inspirerad till att fota än jag varit på länge. Tur för er det.