jdfoto

tittut

Hej kompisar! Det enda trädet jag kan se från våra lägenhetsfönster har blivit gult och tappat alla sina löv, och det känns lite som om jag är gul och på väg att tappa mina löv också.

Jag har varit så otroligt upptagen de senaste två veckorna. Har suttit i biblioteket till efter klockan tio flera dagar i rad, sprungit runt till gruppmöten och konsultationer och läst och skrivit och läst och skrivit. Jag har tagit bort vartenda sociala-medie app på min telefon i ett försök att effektivisera, så istället, när hjärnan liksom känts för tung för att på riktigt ta in något eller producera något av värde, har jag kollat på gamla bilder i kamerarullen och fyllts av saknad för min familj. Emellanåt har jag fyllt i online-formulär som kanske kanske förhoppningsvis kan ge mig något värdefullt att göra på sommaren som kommer men mest har jag känt mig otillräcklig. Då har jag har klottrat ned dethär i mitt och Johannas dokument:

10.00 – köpa kaffe och macka på greggs påväg till uni för dagens grupparbetsmöte, försenad för att jag tog för lång tid på mig att slita mig ur hans famn

11.00 – försöka argumentera om att mitt förslag för företagets nya strategi är bäst, oroar mig för att de andra tycker att jag trampar på dem, för trött för att tydligt nog förklara varför de har fel

12.00 – leta upp ett ledigt bord i biblioteket, en halvtimmes panik medan jag klottrar ner prioriteringslistor i min almanacka, fyller på min kaffekopp med snabbkaffepulver och kokande vatten fastän mamma sagt att det är dåligt för matsmältningssystemet

13.00 – smsa samtliga gruppmedlemmar i samtliga grupparbeten om nästa steg i arbetet och skriva genomtråkig uppsats baserad på en case study som är snart femton år gammal.

14.00 – skriva uppsats, omsorgsfullt välja ord till prasslet av godispåsen vi skulle ätit igår men jag äter ensam idag

15.00 – skriva uppsats, vara arg på gruppmedlemmar som ställer in, få mejl om ytterligare ett online-test som blev mitt första och sista steg på vägen mot något internship någonstans.

16.00 – gratulera kompis, äta rabatterad portionsyoghurt på en uteservering trots att luften är så kall att fingrarna blir is.

17.00 – skriva uppsats, ställa in ikväll för att jag har för mycket att göra. smsa mamma.

18.00 – skriva uppsats, fylla på kaffekoppen återigen, räkna orden, måste skriva mer, måste skriva snabbare. måste nog skriva bättre också.

19.00 – plötsliga känslor av otillräcklighet som brottar ned mig, tårar som torkas med ärmen på tjocktröjan och bordsgrannen som kollar upp och kollar på.

20.00 – skriva uppsats. cynicismen som tar över, allt känns meningslöst, jag känns meningslös. bordsgrannen har iallafall lämnat och gått hem. sväljer fler tårar, vad fan gråter jag för, höjer ljudet i hörlurarna och smsar något bitter som jag inte alls menar.

21.00 – gå hem. hjärtat slår hårt som i ett tomrum, hjärnan är utmattad men arg. arg på mig.

Jag tror och vill påstå att jag är en stresstålig person, men det är när stress och ständiga bakslag kombineras som jag liksom brister inuti. Som tur är har det varit Halloween – med andra ord, utklädningssäsong! Så jag har klätt ut mig, och för en kväll i taget, låtsats att jag är någon annan, och jag tror det har hjälpt. Se här till exempel:

Jag på Halloween som … (???) och Erin som… playboy-kanin kanske? Det är inte så viktigt vem man är sålänge man inte är sig själv känner jag:))))))

Två utomjordingar och princess Leia! Också på Halloween.

Gänget på helgens fest med tema ‘de sju dödssynderna’ – jag var August Glupsk ur Roahl Dahls Kalle och Chokladfabriken (och ja, jag hade riktig choklad i ansiktet)! Gick runt på festen och erbjöd folk choklad tills jag stötte på någon som sa att han var laktosintolerant? Snacka om att förstöra stämningen?

Annars så försöker jag lyssna på mina kompisar och han jag är kär i, som ständigt talar om för mig att jag är viktig och bra. Och snart kanske det vänder, denhär känslan av oflyt och otillräcklighet. Jag hoppas det. Sålänge kan ni väl dra några solskenshistorier eller åtminstone hålla tummarna för mig? ❤

något osammanhängande inblick i livet

nothing out of the ordinary

För några veckor sedan filmades det en film om Eurovision i Edinburgh. En brandbil blötte ned The Royal Mile och massvis med turister och lokalbor stannade för att se på. Jag och Zak var ute på kvällspromenad och stannade till i folkmängden. Sen föstes vi längre och längre bort bakom de tillfälliga avspärrningarna och gav upp och gick hem. Någon vecka tidigare filmade de en ny Fast & Furious-film här. Knäppt det kommer vara att se min stad på bioduken.

Jag har fått blommor och skrivit listor på inlämningar, ritat små tomater for varje pomodoro-stund jag pluggar vid mitt skrivbord hemma. Men mest har jag suttit på biblioteket, med Wolfgang Amadeus Mozart i hörlurarna och Adam Smiths Wealth of The Nations framför mig. Och då har jag tänkt: aldrig var det så jag fantiserade om att mitt liv skulle vara om tio år när jag var elva. Men vilken lyx ändå.

Jag har spenderat helg på helg i skogen intill vilken Zak bor. Att gå i skogen där känns så hemma, det funkar som substitut för min och mammas söndagspromenader i Tenhultsskogen. Och så har jag suttit utanför Söderberg mellan föreläsningar med mina bästa tjejkompisar och blivit glatt överraskad av en liten hund som dök upp från ingenstans och oblygt hoppade upp på mina knän. Hans ägare kom och hämtade honom några minuter senare, som om det var världens vanligaste grej. Jag önskar det vore världens vanligaste grej. Jag saknar hundar i mitt liv.

Jag har köpt en ny kappa. Secondhand, men i alpackaull. Den är varm och det behövs. Edinburgh har varit kyligt på sistonde. Häromdagen ringde jag mormor, hon blir så glad när jag ringer men ändå gör jag det så sällan. Hon berättade att det var 18 grader och sol i Litauen. Nästa vecka ska min familj dit och då ska det vara minusgrader. Så fel och knäppt och läskigt. Jag tog bild på denna solros en kväll på promenad och nästa gång jag gick förbi den var den nedhuggen.

Min middagsdejt! Imorgon ska vi ner till Newcastle. Jag ska få se rummet han växte upp i och stränderna han badade på när han var liten. Det ska bli fint. Jag ska fota massor. Men det säger jag alltid i och för sig. Följ mig på Instagram för uppdateringar i realtid vetja.

5 frukostar + 5 funderingar

written

Äggröra på två ägg, smör (viktigt för krämigheten har Erin lärt mig) och färska basilikablad från min planta (som syns på cirka varje bild i detta inlägg) på mörkt bröd som jag plockat upp gratis från ett kafé. Plus mitt bästa ‘vanilla chai’-te med massa mjölk och honung.

Minns ni när frukost blev stort? Eller var det bara jag som anade en sorts frukost-trend där för cirka fem år sen, när alla skulle koka gröt enligt komplicerade recept, steka pannkakor en måndagsmorgon och baka omelett i ugnen? Jag skrev då till exempel dethär inlägget om gröna pannkakor! Med spenat! Nä hörrni, jag googlade faktiskt nu och det är ett faktum. ‘How breakfast became the most on-trend meal of the day’ skrevs det om på stylist.co.uk för över tre år sedan och det om något är väl bevis som ej går att ifrågasätta.

När jag gick i lågstadiet brukade min pappa bre ett par extra mackor när han åt frukost och lämna på frukostbordet åt mig. Jag var aldrig hungrig på morgonen men vågade inte säga att jag inte åt frukost så jag gjorde en vana av att ge dem till hunden istället. Detta pågick tills pappa en dag hade glömt något och kom tillbaka hem för att hämta det precis när min hund höll på att äta sin (mänskliga) frukost. Den utskällningen minns jag väl kan jag berätta:)))) Nu för tiden är frukost mitt absoluta favoritmål på dygnet och det har jag väl delvis frukosttrenden att tacka.

Varma ostmackor på surdegsbröd och färska fikon! Detta tyckte Zak var en jätteudda kombo men fikon är ju supergott. Och så var de på extrapris, såklart. Plus ett glad apelsinjuice på det p.g.a. inbillar mig att det botar bakfylla.

Jag läser en jätteintressant kurs denna terminen – utan tvekan den mest intressanta kursen jag läst i livet hittills. ‘Future of Work’ heter den och handlar om, just det, hur vad vi jobbar med, hur vi jobbar, vart vi jobbar och om vi jobbar kommer förändras i framtiden. Just nu i början handlar det mer om den teoretiska bakgrunden till arbete, men snart ska vi gå vidare till mer praktiska spaningar på framtidens jobb. Under de tre första veckorna har vi läst om den ekonomiska men också känslomässiga innebörden av jobb, hur hela vårt samhälle är byggt på att man måste jobba (hjärnan trasslar sig in i sig själv när man börjar ifrågasätta detta!) och hur vi associerar människovärde med att kunna och vilja arbeta.

Jag tycker det är så intressant att de två timmar långa föreläsningarna flyter förbi snabbare än jag hinner blinka men också så SVÅRT. Ena sekunden är jag helt med på noterna och sen säger föreälsaren någonting och alla band liksom kapas, och jag sitter där med ett koncept i hjärnan som jag inte vet hur jag ska förstå mig på eller kunna placera. Men, det är utmanande och det är kul och för kanske första gången känner jag att jag tänker tankar jag aldrig förr hade redskapen att formulera, och bara det i sig är otroligt fascinerande. Det är såhär det ska kännas att lära sig saker, tänker jag.

Belgiska våfflor (sådana som man fick till efterrätt när det var soppa i skolan!), färdigköpta och värmda i brödrosten, med jordnötssmör och banan på. På en tjusig tallrik som jag hittade i skåpet bland porslinet som kvarlämnats av tidigare hyresgäster! Och samma te som innan, men med mindre mjölk. Den höll väl på att ta slut.

Jag måste börja söka internships snart!!! Hallå hjälp. Har surfat runt på tusen sidor, insett att filen innehållandes mitt CV är trasig så jag måste GÖRA OM det. Ska man försöka hitta något inom något stort företag? Något lite mindre där man har bättre chans att fästa sig? Vad spelar företagsnamnet so hamnar på CV:et för roll egentligen? Enligt min uppfattning är det jättestor skillnad mellan UK och Sverige i just det avseendet, men jag kanske har fel? Ska man söka i Edinburgh, eller i Sverige, eller kanske spelar det ingen roll?

Idag gick jag till vårt såkallade ”Careers Fair” där alla stora företag samlas för att rekrytera studenter men kände mig överväldigad av alla alternativ som definitivt inte känns som något för mig snarare än inspirerad av valmöjligheterna. Dessutom vet jag aldrig vad jag ska fråga representanterna? Jag undrar liksom allt? Vart börjar man? Så många frågor och så lite svar och så jag, som blir mer och mer stressad för varje dag som går. Ge mig era smartaste tankar och bästa tips!

Stadig frulle! Med färska brödbullar mjuka som moln, bacon, korv, jordgubbar, kiwi, te, mangojuice och frukostefterätt i form av het kille. Skojar bara. Men frukostefterätt är en grej och denna gång bestod den av muffins och fikabröd.

På tal om het kille så stötte jag på Celine på gatan häromdagen och trots att vi bara hann prata i några minuter innan vi båda var tvungna att skynda iväg till våras olika grejer hann hon nämna: du har träffat en kille va! jag läste på din blogg! Jag vill inte skriva för mycket om det, det är ju inte så intressant, sa jag. Men det höll hon inte med om, och när jag tänker efter så älskar jag ju själv att läsa om andras ~romantiska äventyr~.

Och nu bloggen, nu har vi faktiskt känt varandra i fem månader. Så lång tid som gått så snabbt och så mycket som vi hittat på under den tiden. Och jag är så tacksam. För att han dök upp i mitt liv och såg till att min sommar inte innehöll en enda tråkig minut, för att han alltid frågar om han får hänga med mig som om det vore ett privilegium, för att han tjatar värre om att jag ska klä på mig i kylan än min egen mamma, för att han gillar mina vänner och jag hans, och för att han, just nu när jag smsar ”hallå jag är jättesjuk och snuvig och miserabel” säger ”jag kommer ändå å så tar jag med mig något som får dig att må bättre”. Fan vad FINT det är dethär med att va kär hörrni!!!!!

Supersmörade bagels, äggröra helt och hållet gömd under riven parmesanost, sallad och fikon. Sa jag att jag älskar fikon?

Det finns så mycket jag vill göra! Denna slutsats kom jag fram till påväg hem från en heldag i biblioteket idag. Jag vill skriva: skriva om nakenhet och kärlek och smärta och död. Jag vill fota: fota porträtt och fota landskap, dokumentera vardagen som jag brukade. Jag vill läsa skönhetslitteratur, läsa artiklar om sånt jag är intresserad av och läsa bloggar som ger min inspiration. Jag vill åka och hälsa på mina vänner, jag vill hem till min familj och jag vill hem till mormor och min hund. Jag vill spendera mer tid med mina vänner här, och ringa mina vänner i Sverige oftare. Jag vill skapa och spara ned, jag vill till platser jag aldrig varit på och jag vill uppleva saker jag aldrig har upplevt.

Istället skriver jag listor på deadlines på baksidan av samma papper som ställen jag vill besöka. Och jag vet ju att jag måste koncentrera på mig på här och nu och här och nu innebär just nu en läslista med akademiska artiklar som fylls på snabbare än jag hinner tömma den. Nåväl. Jag vet ju att denna perioden kommer passera, liksom alla jobbiga perioder innan den.

ögonblick i september

nothing out of the ordinary

Jag och Erin promenerar hem från biblioteket. Det är sent, alldeles för sent för att det ska vara rimligt att ha stannat på biblioteket till så sent på terminens första vecka. Det är oklart om det regnar, men luften är helt klart blöt, det vittnar våra somriga ytterkläder om när vi några minuter senare klär av oss dem innanför lägenhetsdörren. I lägenheten luktar det som när man fräser lök och Emily donar i köket. Så fint att komma hem till ett sådant hemma.

Det är fredag men solen skiner när jag och Zak vaknar och efter att jag proppat i mig gårdagens pizza är det ingen tvekan om att vi måste UT för antalet soltimmar kan man räkna på fingrarna i Edinburgh det vet ju alla. Vi köper glass runt knuten och promenerar ned till Princes Street Gardens, där gräset är fullt av människor som sitter och solar. En man står och sjunger högt, gör en show av det mitt bland alla par och bokläsare och yogautövare och tonårstjejer som spelar in tiktoks med mobilen lutad mot en handväska. Vi går till fontänen och jag räddar kanske livet på en liten nyckelpiga som ramlat i. Fiskar upp den ur det smutsiga vattnet och låter dens vingar torka i solen.

Det är förfest och jag har jobbat på universitetets undergraduate open day hela dagen och sitter nu i soffan och halvsover, med en kopp kaffe i ena handen och en gin & tonic i andra. Runt omkring mig sker förfesten inför kvällens utgång. Det är skratt, det är någon som röker genom fönstret, det är våra nya led-slingor som blinkar i hela sexton olika färger och det är, rätt som det är, en diskussion om barn. Att ha barn. Hur rätt det är, hur fel det kan vara. Om adoption, om aborter och om att ha egna barn. Något vi vet så lite om, men har så stora tankar kring. Och jag, lyssnandes tyst från mitt soffhörn, som tänker att vad jag är tacksam, att jag omringat mig med människor som diskuterar sånthär på en förfest.

Det är en solig eftermiddag och jag hänger med Zak och hans kompisar. Vi väntar i två timmar på bord i kanske stans bästa kyckling-ställe och går på promenad under tiden. Uppför Calton Hill, för att se på solnedgången. Ena minuten beter de sig som grabbar på en skolgård, skjuter flaskkorkar på varandra med vattenflaskorna de köpt i kiosken på hörnet. Nästa sitter vi på en bänk och diskuterar hjärtesorg och familjerelationer.

Jag har det bra just nu. Mycket att göra, men intressanta föreläsningar och meningsfulla samtalsämnen över det nästintill dagliga filterkaffet från det svenskinspirerade kafét vid universitetet. Promenader i höstsolen, middagsbjudningar och, kanske det som bidrar mest till att jag har det bra trots uni-stress och kalla kvällsvindar: han som ger de bästa kramarna, oroar sig mer om mig än jag själv och går med på det mesta jag hittar på.

om när jag var hemma

travel

Hej kompisar!!!! Jag har tittat på bloggen med dåligt samvete varje dag den senaste veckan, och idag när jag fick inte en utan TVÅ meddelanden från två helt oberoende personer med innehållet ‘hallå, uppdatera’ så bestämde jag mig för att det fick va nog. Sen sist vi hördes har jag tagit mig till Sverige (mer lyckat denna gång) och tillbaka och börjat mitt tredje år på uni. Sen jag kom tillbaks hit har jag varit STRESSAD. Har sprungit ärenden för EUWIB, försökt koncentrera mig på artiklar som ovana sommarhjärnan absolut inte klarat av, klämt in kompisträffar med folk jag saknat hela sommaren, försökt komma ihåg saker som att typ… handla mat. Därför tycker jag vi ska kolla på när jag var hemma hos mamma och pappa några dagar och var just precis motsatsen till stressad. *klipp till bild på min far i pool ovan !!!*

När jag var där och hälsade på åkte vi nämligen till Nyköping för att sova i hotellsängar, gå på spa och äta hotellfrukost. Annars kollade vi också på basket och åt sushi. Och gick på kvällspromenad i solnedgången.

Hittade sådanahär konstinstallationer till exempel. Gullig stad, dendär Nyköping.

Morgonen efter tog vi ett morgonsim i poolen och käkade frukost i evigheter. Älskar ju hotellfrukost. Speciellt om det erbjuds pannkakor med tusen syltsorter till.

Och så gick vi på Sörmlands museum! Här är jag utanför. Borde kanske ha med fler bilder på mig själv så ni inte glömmer hur jag ser ut nu för tiden? Min blogg ändå ju 🙂 Tyckte hur som helst mycket om Sörmlands museum, de hade flera intressanta utställningar och dessutom snyggt utställningsspace. Kan rekommendera ett stopp där om ni har vägarna förbi!

Sen for vi vidare mot Femörefortet. Mysigt ställe vid havet som är en gammal kustartillerianläggning.

Jag njöt mest av svensk skogsluft som ju ändå är en klass för sig. Förlåt för patriotism. Tog också igen missade samtal med mamma och läste på små skyltar om de olika delarna av militärbasen.

Och det var väl det. Gick superfort de där dagarna i Sverige. Och jag saknar min lilla familj redan. Men sånt är livet – och jag har ingen mer tid att älta det för nu ska jag springa iväg till ett pub crawl med EUWIB!!! Aldrig får man en ledig minut. Lovar att återkomma med en update om nuet snart. Och till mina alla trognaste fans: förlåt. Tack för att ni bryr er.

om ett misslyckande och en rosa toalett

nothing out of the ordinary

Hej hå!!! Om ni är nogranna läsare så vet ni att jag just nu ska befinna mig i Sverige men det gör jag icke. Jag missade mitt flyg. Hur undrar ni? Jo, en kombination av att jag glömde checka in (jävla idiot) och kom till flygplatsen för sent (helvete). Fick glatt stå i kö när mannen framför mig blev incheckad till mitt flyg och sedan när det blev min tur höra att nä, nu är det för sent. Har aldrig varit så snopen och rosenrasande på mig själv i hela mitt liv tror jag. Var ilsken hela gårdagen och så grät jag i duschen i morse och nu tänker jag att det får vara nog. Det var så utbota korkat gjort men nu har det hänt och att låta självhatet bubbla i en evighet hjälper väl ingen. Jag har köpt nya biljetter.

Och tapetserat vårt badrum i ROSA med hjälp av överblivna flyers från mitt sommarjobb och ett helt paket häftmassa. Tycker det ser superkul ut. Som en rosa överraskning när man öppnar toadörren. Det var Erins idé från början och tog väl en dryg timme att genomföra. Värt!!

Annars så har molntäcket över Edinburgh spruckit upp och utanför mitt fönster pågår en anti-brexit demonstration. Idag har jag ätit långfrukost, lagt ansiktsmask och målat naglarna på min nyfunna egentid. Försökt gnugga ur tefläcken ur mattan i mitt rum med fläckborttagningspulver. Designat visitkort för EUWIB. Nu ska jag ut i solen och promenera hem till Zak har jag tänkt. Puss på er och hoppas ni har en mer lyckad helg än jag!

en resa utomlands

travel

I tisdags vaknade jag till detta meddelande på min telefon. Det kommer alltså från Felicia som lever loppan nere i Australien för tillfället och satte ett brett leende på mina läppar. Som ni vet, eller iallafall borde veta vid dethär laget, så är er önskan min lag.

Därför sa jag direkt till Zak när vi vaknade samma tisdagsmorgon att idag måste vi hitta på något kul som jag kan blogga om!!! Okej, nä, stryk det. Det jag i själva verket sa när jag vaknade på tisdagsmorgonen var: määääää sleepy. Jag har blivit så fruktansvärt lat om morgnarna, i och med att mitt flyering-jobb bestod av enbart kvällspass. Zak sa däremot: det ska regna varje dag resten av veckan. Vi får hitta på någonting kul idag! Sen kollade han tåg på mobilappen och sa vi åker till Berwick-upon-Tweed och så fick vi lov att båda lika sömniga rulla ut ur sängen och klä på oss omedelbums.

Vi (läs: jag) köpte kaffe på tågstationen så att det skulle kännas som om vi skulle iväg på En Redig Resa (i själva verket tog det hela kanske 40 minuter), letade upp rätt tåg och lät det sedan rulla söderut. Utomlands! Över landsgränsen! Min andra gång någonsin som jag besöker England! Över denna bro åkte vi, vill jag säga, men det vore också en lögn för det gör man om man åker vidare in i England. Det gjorde vi inte.

Däremot tog vi en promenad bredvid järnvägsbron (som var ”väldigt gammal för att vara en järnvägsbro” enligt Zak som läste på en skylt och tydligen har koll på vad som är gammalt för en järnvägsbro(???)) och i den gulliga parken intill. Kastade macka i floden. Letade krabbskal. Solade lite.

Drottnings-vink från experten på järnvägsbroar.

Sen vandrade vi in mot ehm, centrum? Berwick-upon-Tweed är en liten liten stad, med en liten liten hamn. Och uteslutande människor över 50. Verkade det som iallafall.

I en stad med uteslutande människor över 50 fanns förstås flera secondhand-butiker. Så de kollade vi noggrannt i. Fick klappa fåglar till exempel. Jag skickade bild till mamma för tänkte att en sån skulle passa finfint på något sidobord i vardagsrummet hem-hemma.

Här är storgatan. Bara så ni får ett hum och hur litet det var. Gulligt dock! Vi bestämde oss för att inte hjälpa maffian tvätta pengar och undvika att äta middag på en restaurang som erbjöd trerätters för sex pund och satte oss istället på en liten gubbkrog med innergård och *tog en öl*. Jag som hade halsfluss glömde helt att jag hade alkoholförbud och drack en (riktigt hipster förvisso) cider? Hoppsan.

Sen promenerade vi runt längs stadsmuren och förbi kolonilotter med jätte-lökar och läste på skyltar innan det var dags att ta tåget hemåt. Han är en sån som religiöst läser info-skyltar, han jag satt klorna i. Tänker att det är en bra grej. Hoppas att det är en bra grej.

hej från tjej

nothing out of the ordinary

Hej alla mina fans!!! Som ni säkert märkt har det varit knäpptyst och stendött här inne ett litet tag och det ber jag om ursäkt för. Ska jag vara ärlig så har jag inte haft en ledig minut för att jag spenderat cirka varenda vaken timme med han jag tycker om. Låt en kvinna leva va!!!!

Vi har klättrat på berg och matat ankor, gått på bio och sett ett par superdåliga fringe-shower (och ett par bra), dansat på svettiga dansgolv, kramats, ätit sjuhelvetes mycket pizza (så trött på pizza nu), promenerat till Leith, klappat hundar, lagat mat (han), diskat hela lägenhetens disk (han), tjurat över småsaker som inte spelar någon roll (jag), hängt med hans familj, spillt vin på hans mamma (jag) och gått på utställningar. Bland annat.

Till exempel gick vi och såg World Press Photo-utställningen som hålls i Parlamentshuset. Tips för Edinburgh-bor och besökande!!! såg mycket hemskt men också en del fint. Till exempel flamingon med bandage på fötterna som ni kan tjuvkika på här ovan.

Annars har jag jobbat en del. Minns inte om jag berättat men jobbar ju som *flyerer* nu under festivalen. Det vill säga står på gatan och försöker få turister att ta mina små broschyrer och övertala dem att köpa biljett till specifika shower. När jag ser tillbaka på det har det varit ett helt okej jobb, men åh som jag hatat det i stunden. Speciellt när det regnat, och det har det gjort en hel del denna Fringe. Mera än någon annan Fringe, enligt högst osäkra källor i form av lokalbor. Slutar om fyra arbetspass exakt och sen är jag fri att leva livet i ett par veckor innan uni börjar igen.

I morse inhandlade jag flygbiljetter till Sverige från sängen. Så himla smidigt att man kan boka resor genom en app???? vi lever i framtiden hörrni. Sen tjurade jag ett tag över att han som jag tycker om inte kan följa med. Nåväl. Jag ser fram emot att hänga med familjen min!!! Om än bara över några få dagar.

Tja, det är väl det som händer i livet nu. Hejdå från mig och min nya växt (som jag tar hand om bäst jag kan men som ändå vägrar veckla ut sitt nya blad?). Hörs snart igen.

FULSTÄLL (en akronym)

lists & summaries

På sistone har jag (f)otat: Mina vänner när de är fulla, han som ger mig fjärilar i magen, min lunchtallrik som bevis på att jag visst äter grönsaker att skicka till mamma, cocker spanieln Elvis och Edinburgh i festival-skrud.

(U)ndrat: Vad händer om kungen och drottningen vill skilja sig? Borde jag slagit in näsan på mannen som på mitt första flyering-jobbpass igår tog tag om mina short-beklädda höfter och sa ”but are these thighs coming to the show”? Om det är massa änder i en damm, tillhör de då alla samma flock eller är det liksom flera olika *gäng*?

(L)ängtat efter: Svenska ostbågar och marabouchoklad, efter att få åka på *faktisk* semester, efter min hund och litegrann om jag ska va ärlig, efter att uni ska börja igen. Främst för att majoriteten av mina kompisar då återvänder till Edi.

(S)krivit: Sms av typen *dethär är hur jag känner och inget du kan argumentera med*, om de små grejerna i livet i min dagbok. Födelsedagsönskingar till Emily, som nu joinat mig på level tjugo i spelet Livet. Inte blogginlägg, som ni kanske har märkt.

(T)ittat på: Finalen av Love Island, Welcome to Sweden trots att jag redan sett det för att jag ville visa Zak, Midsommar (filmen, rekommenderar ej p.g.a. vidrig), och hittills, fem olika Fringe shows (inklusive Trainspotting Live som jag tyckte var absolut GRYM och absolut värd priset om någon funderar på att se den).

(Ä)tit: En fantastisk måltidsmodell bestående av fetaostsallad + valfri (panerad) proteinkälla till lunch på repeat. Sauterad svamp med parmesanost och äggröra till frukost. Bagels till allt. Och varma donutsbollar i festivalområdet på campus p.g.a. himla goda. Annars har jag nog mest druckit faktiskt. Så som det kan bli när staden man bor i förvandlas till en enda stor, månadslång FEST.

(L)äst: Bloggar och diverse Fringe-broschyrer. Tyvärr inget i boken jag lånat från biblioteket. Har inte tid, och när jag har tid så har jag inte ork. Får försöka få in någon sorts rutin, men det är svårt när varje dag är den andra helt olik. Annars läste jag min egen dagbok häromdagen och tänkte på hur liten och naiv jag brukade vara. Och hur stor och naiv jag fortfarande är ibland.

(L)yssnat på: Mest säckpiporna som hörs genom exakt alla fönster i lägenheten. Elsa Brattströms och Cornelia Axelssons podcast Elsa och Cornelia gör barn p.g.a. de är mitt absoluta favoritpar på sociala medier. Samt, nu var det ju ett litet tag sedan det kom ut, men Chase & Status album här nedan.

soliga veckan

nothing out of the ordinary

Hej från sommarstaden Edinburgh! De senaste dagarna har vi haft strålande väder och idag sa de *på tvn* att de tror att Storbritannien kommer slå värmerekord. Vi kollar på vad jag har hittat på efter jobbet på sistone:

Jag har haft klänning och läst bok i solen!!! Läser något självhjälps-trams om rutiner och vanor just nu, p.g.a. enda icke-pluggiga jag kunde hitta på universitetsbiblioteket. Och så har jag och Emily promenerat längs med kanalen bort till vår gamla flatmates Lucy’s lägenhet. Hon bor en bit utanför smeten nu men verkar trivas.

Häromdagen när det var RIKTIGT varmt övertalade jag Zak att följa med mig till stranden. Lovar du att bada? frågade jag. I’m going to have to aren’t I sa han. Så fort jag var färdig med min sista klass hämtade vi handdukar hos mig och satte oss på bussen mot Portobello. Den åkte ungefär två tredjedelar av vägen innan busschauffören gav upp och sa att det är för mycket trafik hörrni, gå av bussen era svettiga kräk!!! Eller ja det var det han menade iallafall, bara finare formulerat.

Men till stranden kom vi, köpte snacks och kall dricka, spanade på hundar och badade mellan brännmaneterna. Sen åt vi ‘Edinburgh’s bästa fish n chips’ (diskutabelt), såg på solnedgången och tog bussen hem. Där somnade jag på soffan omedelbums och blev väckt av hans ‘du snarkar, kom så får vi dig i säng’. Var så varm i hela kroppen efter denna kväll, i dubbel bemärkelse.

Igår medans jag fortfarande var på jobbet hörde Lucy av sig och vi bestämde oss för att ta en vända ner till Leith när jag slutat. Promenerade genom våra gamla områden, upptäckte nya livsmedelsbutiker.

Vi drack kaffe på ett kafé där de blandade ihop vår beställning, fantiserade om att öppna en egen utebar och pratade om sånt som får det att kännas obekvämt i hjärtat. Är så glad att jag känner Lucy – hon är en så himla genuin och rimlig person. Hade bara träffat henne ett fåtal gånger innan hon bestämde sig för att bo med oss förra året, men vilken tur att det blev som det blev.

Idag är det supersoligt ute och jag slutar jobbet om 40 minuter prick! Idag har mina studenter haft uppsats-feedback så jag har bara suttit i biblioteket och *varit tillgänglig* om de skulle behöva mig (spoiler: de har inte behövt mig). När jag slutat ska jag äta lunch i universitetsparken och sola i någon timme innan jag går hem har jag tänkt. Fint liv va??