2021

Nytt år och jag är fortfarande inte bättre än att jag helhjärtat hoppas på ett nytt jag, som om den magiska gränsen mellan kalenderår kan trolla bort ett svajigt mående och den totala avsaknaden av framtidshopp. Hur som, i år har jag bestämt mig för att bli optimist och detta gäller såklart från midnattsslaget.

Jag har skrivit mer specifika (och mer uppnåeliga?) mål för det kommande året i en sista minuten-inköpt blå kalender. Bland annat vill jag läsa en bok och lära mig en ny sak per månad. Och självklart vill jag ge min kära blogg en till chans.

För att ge er lite kontext om vad som hänt och vad som inte hänt: Kort och gott har jag mått värdelöst, spenderat majoriteten av min tid vid plugget (som automatiskt tar längre tid när jag mår som jag mått, samtidigt som bristen på faktisk undervisning inte har hjälpt), sökt hjälp utan att finna den, sökt jobb utan att finna de, stundtals dykt upp ur denna depression för att försöka bevara de få vänner jag har kvar och inte bli övergiven av min familj, och spenderat varenda ledig dag med att gå milslånga promenader för att det har varit helt och hållet nödvändigt för att hålla huvudet över vattenytan. För några veckor sedan avlivades min hund, och sen ställdes mitt plan hem till Sverige över jul in i sista minuten. Så, det var allt. Tror jag. Nu tar vi ett stort kliv ifrån det och över den magiska gränsen och ser aldrig tillbaka. Skönt!

Edinburgh har varit så himla snöigt den senaste veckan. Jag och Zak återvände från Newcastle (där vi firade jul med hans familj) några dagar innan nyår och sen dess har det nog snöat varje dag. Nog för att det regnat emellanåt också, och snön har smält bort, men det är något mysigt med det ändå – det påminner mig om min barndoms vintrar.

Självklart har jag insisterat på att Gå Ut och Gå varje dag. Förresten är det lockdown på nytt här i Skottland, vilket innebär att allt förutom mataffärerna och apoteken är stängt och man inte får besöka folk utanför sitt hushåll (eller support-bubble). Det rör mig inte alls i ryggen så som det gjorde första gången om: vem behöver ens shoppa i fysiska affärer längre? Gå på restaurang? Ha fest? Vi är alla beyond that nu… Framförallt blir det ju otroligt mycket enklare att spara både på pengar och på vårt jordklot och hur mycket det än förmodligen skulle hjälpa mitt mående att dansa på en svettig klubb omgiven av en stor grupp vänner så känner jag mig förvånansvärt bekväm i att hålla mig till mina närmsta, träffas på promenad och till och med gå i terapi via Microsoft Teams. Och när man har stått ut så länge, kan man gott stå ut lite till.

Nyår firade jag och Zak i min lägenhet med att lyssna på musik, spela uno, äta våra favoriter i matväg och kolla på Britternas nyårsquiz. Det var otroligt coronasäkert och samtidigt väldigt mysigt.

Hälsade också hela familjen ett gott nytt år på tyska (red. anm. min mammas idé) genom videolänk.

Dessutom var det fint att kunna vakna upp tidigt den första januari och känna att nu HÄR börjar året och jag… är inte ens bakis? Det var en sån ruskigt fin morgon och jag hade blivit så ledsen om jag hade missat den.

Allt som allt: 2021 har börjat tryggt. Hoppas det fortsätter så.

Nu ska jag läsa bok a’la mitt nyårslöfte! Har en del på listan redan men om ni har läst något superbra på sistone kan ni väl tipsa?? Alternativt berätta om era mål för året, det är jag också hemskt nyfiken på.