så luktar våren

Egentligen skulle detta inlägg handla om hur mycket snö vi haft i Edinburgh – jag har förevigat det med alla mina kameror. Upp mot knäna på vissa ställen, puderlätt och blött tung, och helt perfekt att åka pulka på.

Men de bilderna, utöver dessa tre som jag kände att jag måste visa för att ni ska FÖRSTÅ hur fint det var får vänta. Över natten från söndag till måndag regnade nämligen samtlig snö bort och vi vaknade upp till grönt gräs och typ åtta plusgrader.

Skojar inte. Idag lämnade jag min lägenhet för en kort promenad, ja för att köpa semlor såklart. Sekunden jag öppnade ytterdörren slogs jag av en blygsam, men alldeles färsk lukt av vår. Ni vet såsom det luktar hemma i Sverige om våren, när asfalten håller på att torka efter att ha varit inbäddad i snö i månader. När den allra första snödroppen i landet slår ut. När gruset på gatorna börjar fylla motsatsen till sin funktion. När man för första gången på gud vet hur många dagar vågar sig ut utan mössa och utan vantar, och visst fryser man kanske lite och visst vore det kanske trevligt med ett lager till men… samtidigt vill man slita av sig jackan och suga upp varenda stråle av solen som helt plötsligt värmer igen. Det luktade vårens första dag helt enkelt.

Lukten av vår fick mig att känna mig glad och jag slet hörlurarna ur öronen och lyssnade på mumlet av alla människor som var ute på sin lunchpromenad eller på väg någonstans. Jag hörde säkert ett tiotal olika språk bara på min tiominuters promenad till det svenska kafét där jag sa may I have two semlor please, och tänkte, så som jag ofta gör, på hur mycket jag älskar denna platsen på jorden. Jag har så mycket ångest, vet ni, över att inte kunna vara både hemma, där mina familj och många av mina vänner, som jag inte sett på månader och saknar ihjäl mig efter är, och här, där resterande av mina kära och ja, mitt liv är. Det är ju såklart någonting som jag valt själv – att sprida ut mitt hjärta på två så skilda ställen. Och visst, jag hade inte en tanke på att världen några år senare kunde vara så begränsad av en pandemi när jag gjorde det valet. Just nu känns som om hur jag än försöker, så gör jag onekligen någon annan snäppet mindre lycklig genom att bara vara. Tur att lukten av vår, hur nostalgisk och hemma den än är för mig, gör hjärtat lite lättare och humöret lite bättre. Kanske gör semlan det också.

God semla allihopa!! Och snälla, för att avsluta detta inlägg på en lite gladare not, hehe… kan vi alla ha skrivövning i kommentarsfältet?? Hur luktar våren för just DIG vill jag veta!