vattenytan och meddelandena

 
På nattbussen hem, när jag är som mest känslosam, läser jag dem igen. Meddelandena. Minns exakt vilka som fick mig att storle när jag läste dem. Vilka som fick skrattet att bubbla inom mig och vilka jag redan läst om tre-fyra gånger. 

Jag är kär i dem. Hopplöst förälskad i det du sagt till mig för många många dagar sedan. Bättre det än att vara hopplöst förälskad i dig. Orden står ju där, meddelandena är kvar tills jag raderar dem. Men bokstäverna känns som att de har fel form. Som att de inte är dina. Över de många många dagarna har orden tappat sin betydelse. 

När jag kommer hem slår jag upp dagboken. Inte den tomma nya, inte den som mina ord inte vill sätta sig i. Den med slitna hörn, som Johanna gav mig för många många dagar sedan. Den som är till hälften fylld av dig. På en ny sida krafsar jag ned dagens datum och skriver sedan: Det gör så jävla ont att det passerat. Men det är skönt att det är över.

 
 
 
 
 
Idag jobbar jag min sista dag på sommarjobbet innan jag tar tre veckors semester från det. Då ska jag träffa min hund, hälsa på mormor, bada i saltvatten och bli brun. Sen är jag tillbaka bakom kassadisken för fyra och en halv veckor till. Det blir bra detta. 
 

sommartankar

 
Sånt jag packar ned i min lilla väska, det absolut nödvändiga. Skuggan som bildas när solen lyser genom trädkronorna. Ett styck milkshake på banan jordgubbar och sojamjölk. 
 
 
Jag tänker på:
 
→ vilket sommarliv det är jag lever just nu. Hur jag kan använda det sista av sojamjölken till att göra milkshake till frukost och dricka den på balkongen iklädd bara pyjamaströja och hur vinden blåser i håret när jag cyklar och hur jag, när jag nästan ramlar, tänker att ett skrapsår på knät vore ju inte så himla fel ändå för vad skriker sommar mer än det? 
 
→ hur mycket jag inte håller med när en person jag nyss lärt känna berättar att hon i en romantisk relation ”vill känna sig som en egendom”. Hon får tycka så hur mycket hon vill, alla är vi ju olika, men fy vad dåligt jag skulle må om jag någonsin befann mig i en relation där jag kände så. Jag mår som bäst när endast jag ansvarar över mig, har jag insett. Det problematiska där är väl dock att jag också mår bäst av att bara ansvara över mig själv. 
 
→ tre miljarder saker som jag borde göra!!! Skriva dagbok, köpa flygbiljetter, packa resväskan, komma fram till huruvida jag vill extrajobba i Edinburgh i höst (söka jobb), planera hösten, läsa mer böcker, höra av mig till mina vänner oftare, vara ute i solen mer. 
 
 
 
Jag, Linnea och Johanna i Linneas lilla cab!!! Vi åkte en runda runt stan medan solen gick ned häromdan och det var störtfint. 
 
 
→ hur jag ska inreda mitt nya rum i Edinburgh!!! Ser fram mot detta så. Länka mig era bästa inspirationskällor för (billig) inredning och bjud in mig till era pinterests tack. Älskar ju sånt, och det hjälps inte av att jag nu i sommar jobbar i en möbel/inredningsbutik. Är dessutom orimligt taggad på att ha fönster som går att öppna p.g.a. inte haft det förut. Hoppas hösten blir fin i Edinburgh vädermässigt. 
 
→ om jag någonsin kommer bli en träningsmänniska. Mina kollegor pratar om träning hela tiden, jämför pass och skakar sina proteinshakes i fikarummet på rasterna. Tror helt enkelt att jag inte är född till att röra på mig mer än jag absolut behöver? 
 
→ att min lillebror varit så snäll mot mig på sistonde och hur glad det gör mig. Igår bad han mig följa med honom till provrummet när han shoppade kläder och säga om det han valt var snyggt eller inte. Sedan avbröt han sitt tv-spelande för att kolla på Brooklyn-99 med mig och tog med snacks till mig fast jag inte bad om det. Det var gulligt. 
 
 
 
Glasskiosken på Vätterstranden. Hit gick jag strax efter att en dåvarande vän sagt något som jag trodde skulle få mitt hjärta att brista sensommaren 2015. Det känns så långt borta när jag går förbi kiosken nu. 
 
 

frukost-can do’s

 
Ibland, om man börjar jobba vid lunchtid, kan man vakna sent och låta frukost och lunch bli ett. Då kan man skära upp jordgubbar, strö över en matsked socker och mosa till dem innan man häller över sojamjölken för det blir som godast då, om mjölken också får lite jordgubbssmak. Och så kan man käka rågbrödsmacka med orimligt många skivor ost och gräslök på. Kan man, så ska man ha något grönt på sina mackor tycker jag. Om man har tillgång till en soffa och en lillebror kan man också äta sin frukost under filtar på soffan framför Brooklyn Nine-Nine. Det är en syskonaktivitet jag kan rekommendera. 
 
 
 
En annan morgon kan man äta en annan sorts mackor, nämligen varma sådana med smält ost och hushållets sista ketchup på, på samma soffa under samma filt med samma lillebror. 
 
 
 
Någon dag kanske man känner sig lite extra ambitiös och då kan man skära upp avokado och steka ägg till både sig själv och ens frukostpartner om man har en sådan (gärna i gengäld mot att hen diskar) och äta den medan man beundrar sig själv (detta är ett skämt). 
 
 
 
 
Eller så är det kanske helg men man har ett tidigt jobbpass och då får man glädja sig med att det är ganska fint att man KAN ta sig ur sängen först av alla familjemedlemmar men att man inte hinner längre än att ta första tuggan av smörgås nummer ett innan mamma kommer ut och joinar en i morgonsolen på trappan. 

jag skymtar vatten

 
Suckar åt människorna som ställer sig upp långt innan tåget rullar in på perrongen bakom mina solglasögon. Sitt ner. Ni hinner gå av. En rulltrappa upp, en rulltrappa ner, låser upp det gröna låset på min cykel. Femtio minuter för tidigt. Låter cykeln stå kvar i cykelstället och sätter mig på min egen pakethållare. Låter spellistan startas om i hörlurarna medan jag räknar människorna som går in och ut genom stationens automatiska dörrar. Solen värmer min svarta jobbpiké och jag är nog rätt tillfreds ändå, tänker jag. 
 
 
 
Asfalt, grusväg, asfalt, övergångsställe, skymtar näckrosor i vattnet. Asfalt, rondell, grusväg, asfalt. Uppförsbacken som jag orkar två tredjedelar av innan mjölksyran fyller benmusklerna. En sjättedel längre än för några veckor sedan, då orkade jag bara halva, räknar jag ut medan jag trampar i slowmotion. Saktar ner i svängarna som kantas av buskage, rädd för att möta någon oförberedd. Undviker trottoarkanter som jag undviker vissa människor. Av samma anledning med. 
 
 
Den stora tiden går så sakta. Den lilla går så snabbt. 
 
 
 
När jag sju timmar senare åker samma väg tillbaka är min plats i cykelstället ledig. Låser cykeln. En rulltrappa upp, en rulltrappa ned. Det är mycket som skulle kunna vara annorlunda, men det är som det är och det är lite som det varit. Och det är okej, det med. Jag mår bra. 
 
Bilderna i detta inlägg är från när vi var i Bergebotorp en helg! Spana in detta inlägg för mer om det
 
 

hälsningar från solen

 
NähE hörrni jag satt och myste i solen nu efter jobbet (iklädd pyjamas sen jag kom hem vid fem! livet!) och kom att tänka på att det var länge sedan jag intervjuade mig själv. Dags å göra’t igen, och denna gången är frågorna är ett urval ur ”The 36 Questions That Lead to Love” p.g.a. vill inget hellre än att ni ska bli kära i mig. Sådeså nu kör vi!!! 
 
När sjöng du senast för dig själv? Och för någon annan?
Idag när jag cyklade till jobbet! Kanske inte jättesmart att lyssna på musik på högsta volym när man cyklar i trafik men ACK så kul det är!!! Dessutom kan jag sjunga med pga tänker att jag susar förbi så snabbt att ingen hör ändå? För någon annan sjöng jag nog senast när jag sjöng ja må hon leva till mormor över Skype. 
 
Har du någon aning om hur du kommer dö? 
Alltså, fick häromdagen reda på att det finns folk som liksom starkt *känner av* när/hur de kommer dö? Känner en människa som brukade säga att han var säker på att han skulle dö ung och jag trodde väl mest att han sa så för att det typ *lät coolt* (haha va??) men vad vet jag, han kanske kände så på riktigt. Än lever han iallafall. Själv har jag ingen aning om när eller hur jag kommer dö, och vill inte gärna veta det heller.  
 
Om du kunde vakna upp imorgon med en ny egenskap/färdighet som du inte besitter idag, vad skulle det va? 
Jag kom att tänka på två saker nästan omedelbart efter att ha läst denna fråga. Den första är att vakna upp och vara jäkligt bra på att minnas namn. Har nog nämnt det innan men min kompis Erin är grym på namn. Hon kommer liksom ihåg namnet på killens jag dejtade för två månaders sen hund, medans jag tre veckor in fortfarande kämpar med att komma ihåg namnet på mina kollegor på sommarjobbet. Råkar dessutom jämt försätta mig i pinsamma situationer genom att tro att jag kan folks namn när jag egentligen har noll koll och därmed tilltala dem med fel namn. :)) Skulle vara skönt att slippa det. 
 
Den andra saken jag kom att tänka på är en förmåga som Johanna besitter – hon lyckas ALLTID få servicepersonal att göra som hon vill. Inget öppet köp på varan egentligen? Johanna fixar. Toaletten är bara till för kunder? Äsch, de gör ett undantag för Johanna. Egentligen 21års-gräns?? Bouncern blir tillfälligt blind. Jag vet inte hur hon lyckas men lyckas gör hon. Teach me your ways please. 
 
 
Hur nära och varm är din familj? Känner du att din barndom har varit bättre än andra människors? 
Jag är själv en väldigt familjekär person och skulle nog påstå att min familj är ovanligt tight. Vi hjälps åt i det mesta, tävlar om en del och tycker i allmänhet om att spendera tid ihop. Reflekterade inte så mycket över det som liten men ju mer jag får höra om andras familjer desto mer inser jag att det är något man inte borde ta för givet. Saker jag inte förstår mig på: folk som har mat hemma som de ”inte får röra” för en annan familjemedlem p.g.a. ”hens”, folk som kallar sina föräldrar deras förnamn, föräldrar som tar jätteavstånd från sina barn så fort de flyttat hemifrån, folk som har en okej relation med sina familj men ”inte känner något behov av att höras” mer ofta än typ 1 gång varannan månad. 
 
Dela med dig av ett pinsamt ögonblick i ditt liv. 
Spola tiden tillbaka typ ett år. Jag skulle följa med pappa till min lillebrors utvecklingssamtal. Han går på samma grundskola som jag gick på för några år sedan. Vi kommer dit och väntar i korridoren på att det ska bli min lillebrors tur. En lärare som jag också haft går förbi och skiner upp när hon får syn på oss. ”Men hej! Hur är det med dig?” frågar hon med sin högst entusiastiska lärarröst. Jag blir lite glad över att hon känner igen mig och börjar genast svara lika entusiastiskt. Cirka en och en halv mening in förstår jag att hon inte alls känner igen mig. Utan att hon pratar till min lillebror. Har sen dess inte satt min fot på skolan och har inga planer på att göra detta heller. Av förklarliga skäl. 
 
Innan du ska ringa ett telefonsamtal, övar du på vad du ska säga? Varför? 
Ja! Alltid! Ibland, om det är ett riktigt viktigt samtal skriver jag ned nyckelord på någon lapp också. Typ mitt namn och varför jag ringer, litar liksom inte på att jag kommer minnas det i stunden. Tycker verkligen inte om att ringa *viktiga* telefonsamtal. Har aldrig haft ett riktigt jobbigt telefonsamtal eller så så vet inte vad denna rädsla baseras på men så är det iallafall. 
 
Avsluta följande mening: ”Jag önskar att jag hade någon med vilken jag kunde dela…”
…vårdnaden av en hund? :)) 
 
 
 
 
 
 

ett dygn i köpenhamn

 
För ett par veckor sedan frågade en av mina skottska vänner om jag ville komma ner till Köpenhamn och se på Arctic Monkeys med honom. Han hade en biljett över och efter en blick på schemat såg jag att jag smidigt nog var ledig den dan (men jobbade dagen innan och från tolv dagen efter). Jag velade några dagar p.g.a. stressigt att ta sig dit och tillbaka på ett dygn men bestämde mig sen för att åka ändå. Lite kul är det ju ändå, livet on the edge. Här kommer ett jätteinlägg om mitt dygn i Köpenhamn! 
 
 
Min resa började med en promenad till tågstationen klockan 05.50 på onsdagsmorgonen bara för att (inte) mötas av ett inställt tåg. Såhär såg jag ut då: :((((( Som tur är så är min pappa en liten guldklimp och skjutsade mig till stationen från vilken jag skulle ta mitt nästa tåg.
 
 
 
Snart nog satt jag och åt min frukostrulle på rätt tåg i rätt tid. Något jag säger varje gång jag åker tåg är ju att jag tycker om det så himla mycket? Topp 1 mysigaste färdmedlet. Här längtade jag också efter kaffe minns jag. 
 
 
 
Sen hade jag sådan tur att jag hann med ett ännu tidigare anslutande tåg än planerat. I vagnen var det iskallt och jag frös i mina shorts men Carro underhöll mig på sms och hallå är det inte knäppt att det bara tar 4 timmar från norra Småland till Köpenhamn ändå????
 
 
 
Framme!!! Hos de cykelgalna danskarna. Google mapsade mig fram till vandrarhemmet för att lämna av min ryggsäck och möta upp Gordon. 
 
 
 
 
 
Vi köpte frukt och jag beställde kaffe av en gullig dansk med glugg mellan framtänderna (som frågade om jag ville ha ”normal milk” eller ”special milk”!:’)) och sen satte vi oss inomhus för att det redan klockan elva på morgonen var för varmt för att sitta ute i den stekande solen.
 
 
 
Efter min andra frukost och hans första hade vi båda samlat nog med energi att bege oss ut på vad som skulle komma att bli en TJUGOSJU kilometers vandring runt staden. Mvh, det har gått tre dagar och jag har fortfarande blåsor under fötterna. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi vandrade bort till Kastellet medan vi pratade ikapp om sånt som inte förmedlats via sms nu under juni när jag varit hemma. 
 
 
 
Gordon ville visa mig sina favoritplatser i Köpenhamn och jag hade inga särskilda önskemål på vad jag vill se så så fick det bli. 
 
 
 
 
 
Över sjuttotrie broar och genom hela Christiania hann vi innan vi var hungriga igen. Vid dethär laget hade Gordon, som den sanna skotte han är bränt sig i solen och mina knän värkte från mina platta sneakers så vi bestämde oss för att käka lunch på Copenhagen Streetfood Market. Som alltså låg minst ett par kilometer bort från var vi befann oss just då. Men, hörrni, det såg nära ut på kartan…
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
På vägen dit passerade vi ungefär 2.5 nudiststrand, ett antal *alternativa* boenden (med detta menar jag inte båtarna alltså utan typ skjul i buskarna) och väldigt få andra gående (vilket senare förklarades av att det gick en buss dit, hehe). 
 
 
 
Det var värt promenaden hur som helst!!1 Vi åt supergod pulled pork och jag åt kanske godaste äppelsorbeten jag någonsin har och någonsin kommer att äta. Inte jättebilligt ställe med tanke på att det är streetfood kanske, men rekommenderar ändå p.g.a. himla mysigt. Och promenaden kändes mycket kortare på tillbakavägen, som väntat. 
 
 
Vi insåg att vi nog hade rätt bråttom trots allt om vi ville duscha och byta om innan konserten (kanske svenskans fulaste ord förresten?). 
 
 
 
 
Gordon är en sån person som har starka åsikter och vet vart han står i det mesta. Tycker om sånt hos folk, blir ju så mycket roligare att diskutera då. 
 
 
 
Någon timme senare gav vi oss ut igen. Då hade vi båda hunnit duscha, Gordon hade hunnit inhandla solkräm och smörja in sig, och jag hade hunnit bekanta mig med amerikanen på mitt hostelrum. Han hade ett internship inom ”social media and stuff like that” på Europaparlamentet. Häftigt, tyckte jag. 
 
 
 
Dörrarna skulle öppna sex och vi kom till Royal Arena lite efter sju, men Arctic Monkeys började inte spela förrän någon gång kring nio. Under tiden underhöll vi oss med att dricka äcklig dansk öl ur superstora plastglas och peka ut folk vi trodde den andra skulle tycka finna attraktiva. Så kul lek?? Som jag vann för övrigt, p.g.a. har själv tydligen rätt oförutsägbar smak.
 
 
 
När vi dansat och skriksjungit oss färdiga tog vi metron tillbaka till innerstan igen. Sen satt vi vid en kanal och lyssnade på mer musik och pratade tills solen gick ner innan jag krängde mig upp på överslafen i mitt lilla hostelrum och somnade på tre sekunder blankt.
 
 
 
Morgonen därpå var det riktigt jäkla svårt att ta sig upp ur sängen. Jag rotade fram mackan jag brett mer än 24 timmar tidigare i ryggsäcken och bestämde mig att det fick duga. 10 min extra på överslafen kändes värt även om det innebar en lagom ofärsk frukost.  
 
 
 
Jag och mr Jag-Tog-Din-Säng-Så-Du-Fick-Sova-Där-Uppe-Och-Vägrar-Dessutom-Hälsa’s skor. 
 
 
 
Sen väckte jag Gordon för att få låna tandkräm och säga hejdå och promenerade de tio minuterna tillbaks till stationen. 
 
 
Några timmar senare satt jag i fikarummet på jobbet i Nässjö igen, och det var det dygnet det. Himla kul var det. Vill slösa pengar på mer sånthär. 
 
 

midsommar i tuna

 
Vill visa er lite bilder från midsommar! Firade min på ett litet ställe på landets östra sida som hette Tuna, i ett hus där internetuppkoppling inte var en grej men kossor utanför dörren och kvällssol definitivt var det. 
 
 
 
Drack kul drinkar ur små flaskor, kröp under elstängsel, tömde en hel äng på blommor och kom en hel timme försent till den lokala hembygdsgårdens midsommarfirande. 
 
 
 
Matade myggor vid sjökanten, tappade en sko i sjön och fiskade upp den igen. 
 
 
Gick runt och andades sommarluft fast iklädd höstjacka och tre lager tröjor. 
 
 
 
Släppte iväg sånnahära över sjön tillsammans med en önskning som jag inte berättat för någon. 
 
 
 
Åt massor med midsommarmat som en bör, gjorde årets första jordgubbstårta och blev bästis med kossorna. 
 
 
 
Det var fint. 
 
 
 
Hur var din midsommar?
 
 
 

med carro

 
 
Idag var jag och tiden sams för jag och Carro hade ledigt samtidigt. Hon erbjöd sig att komma hit och självklart fick hon det!!! Vi satt på soffan en stund och pratade ikapp om saker som hänt på våra jobb innan vi gick ut och upp för backen till min skog. 
 
 
 
Carro är en såndär typisk person som vill umgås med ju mer man umgås med. Fattar ni?? Träffar jag henne en gång i månaden vill jag träffa henne oftare, träffar jag henne varannan vecka vill jag träffa henne varje och träffar jag henne varje vecka vill jag träffa henne varenda dag. 
 
 
 
Här satt vi, sedan vi skrämt bort tre män och deras hund, och åt medhavda chips och kakor och diskuterade ämnen som
 
att vi känt varandra i 7 (SJU!) år. 
att man kan röra sig på skalan introvert-extrovert. 
allt som är svårt med uni-livet.
att när vi blir gamla så ska vi ha en båt ihop.
drogpolitik. 
att bo i en stuga isolerad från alla andra. 
vänner och gruppdynamik.
att vissa sorts låtar aldrig kommer skrivas igen.
 
 

sillcheesecake

 
Hej på er vänner! Hoppas ert midsommarfirande var fint. Skulle egentligen delat detta recept strax innan midsommar men efter som jag 1. är en medelmåttig bloggare och 2. typ inte hann?? så får ni det nu. Tänker att antingen kan ni göra det av sillen och kavringen som blev över, eller bara om ni får sug efter midsommarmat igen?
 
Förstår för övrigt om ni är lite skeptiskta till dethär receptet till att börja med, men jag, som verkar vara en av de få i min bekantskapskrets som faktiskt tycker om sill, tyckte den var jättegod. Kanske tycker ni det också!
 
 
 
 
Okej receptet!!! 
 
Ingredienser:
 
Till botten:
200g kavring
75g smält smör
 
Till huvuddelen: 
300g matjesill
3dl kesella
2dl creme fraiche 
Ett par matskedar citronsaft
3 gelatinblad
1 rödlök
Lite dill 
Lite gräslök
 
Förslag till goda grejor att dekorera med: 
Västerbottensost att göra ostchips av i ugnen! 
Rädisor
Stenbitsrom 
Gräslök
Rödlök
 
Instruktioner: 
 
1. Mixa sönder kavringen med en matberedare (eller för hand) och blanda den med det smälta smöret. Tryck sedan ut den som botten i en såndära form med löstagbara kanter. Ni vet vad jag menar. Ställ in hela grejen i kylskåpet sålänge. 
 
2. Värm upp gelatinbladen i en kastrull så de löses upp i citronsaften. Låt det svalna lite. 
 
3. Hacka sillen, rödlöken, dillen och gräslöken (fint det rimmar) och blanda med creme fraiche och kesella. Ha i så mycket salt och peppar som du tycker om. 
 
4. Blanda ner citronsaften med gelatinbladen i resten av huvudingredienserna. Häll sedan ner allt i formen, ovanpå din kavringsbotten, plasta in och försök att få plats med den i kylskåpet. Två timmar minst men gärna fler är tumregeln. Sen är det bara att dekorera och äta!
 
 
 

senaste dagarnas ståhej

 
För ett litet tag skrev jag en livsupdate med grejer jag såg fram emot och där var två födelsedagsfester inkluderade: min och Linneas! Vi börjar med Linneas p.g.a. det var av (kanske) förståeliga skäl det jag tog mest (några bilder överhuvudtaget) på. 
 
 
 
I lördags hängde vi alltså i Vetlanda. Det blåstes upp en imponerande mängd ballonger och inandades en imponerande mängd helium. 
 
 
 
Och så lektes det lekar!!! Typ levande tipspromenad. Superkul, Linnea är en så duktig värd tycker jag. Fick lära känna hennes Vetlanda-vänner litegrann och trots att vi var så olika så hade iallafall jag jätteroligt.
 
 
 
 
 
 
Sen åt vi mat, dansade och sjöng och tävlade i diverse frågesporter från sofforna medan solen gick både ner och upp igen.
 
 
Dagen efter hamnade frukosten vid halv två-tiden (oops) och efter det hängde vi kvar och pratade tills vårt tåg in mot storstaaan Jönköping skulle gå. 
 
 
På tåget hade jag och Martin planeringsmöte för vår gemensamma födelsedagsfest som skulle ske kvällen därpå. 
 
 
 
Dagen efter att vi kom hem från Vetis var nämligen den artonde juni och då fyllde jag (och Martin dårå!) tjugo år!  Vår fest blev också himla mysig och jag själv hade både för kul och var för upptagen med att prata med folk för att ta några bilder alls, så den enda som fastnade på både kamera och mobil var denna: 
 
 
 
på tre personer jag tycker väldigt mycket om!
 
Efter denna helg + måndag är jag fylld av så positiv energi. Jag har än en gång insett att jag är omringad av så galet fina människor som genuint bryr sig och för det är jag så tacksam att jag inte kan beskriva det i ord. Jag älskar er friendos!!!