jdfoto

 

god kväll bloggen!!! detta är en livsuppdatering. klockan är kvart i tolv och jag sitter och äter glass. såndär glass som en alltid åt när en var liten, med tunn tunn choklad utanpå och halvtaskig (men god) mjölk(typ?)glass inuti. kan vi prata om den lelle piggen längst upp på glassen??… inTe?? okej

 

idag har jag haft en helt genomvanlig tisdag (skola + debattklubb + jobb + sent tåg hem + nästan spagat pga halt + liteekonomipluggkanske). förutom det att när jag kom hem hade mamma inhandlat blåbärspaj + macarons + godis. detta var fint och tro mig, I treated ma self. u should always treat yo self. retweetade denna tweet för ett tag sen och den förklarar ganska bra hur jag lever. på tal om twitter: följ mig. ibland drar jag till med något kul.

 

annars då? jo det är bra tack!! några temporära ändringar i mitt schema innebär att jag har sovmorgon måndag tisdag onsdag och även om det slutar med att jag stressdiskar, klär på mig det första jag hittar och springer till tåget så tycker jag om det. nästa vecka ska jag väl börja med att åka till skolan som vanligt och utnyttja sovmorgnarna till att plugga.  i den bästa av världar det vill säga.

 

på tal om att följa mig på andra ställen!! följ min pinterest om ni vill veta vad jag tycker är *inspirerande* när klockan är ca 02.34 och jag inte kan sova.  

 

 

okej så detta är kanske ett andra inlägg med usa-bilder i rad, MEN jag hade ”pelikanporträtt.png” sparat på datorn och jag tänker mest hallÅ tänk om jag dör och någon kommer över denna lilla elektroniska låda som halva mitt liv kretsar kring och hittar en fil döpt till pelikanporträtt?? verkar jag inte lite smått konstig då? (nä, kanske inte, men jag gillar denna bild och ville dela med mig av den)

 

let’s go on to more interesting stuff!! (det är här ni börjar undra om jag bara menar more stuff som jag anser intressant eller stuff som är more interesting) (och nu ska det visa sig vara inget av det). idag vaknade jag med visionen om en jätteproduktiv dag då jag får ”såå mycket” gjort, men dessa drömmar krossades när den simpla handlingen, i vardagsmun kallad ”att inta ett frukostmål” råkade ta tre timmar. sen dammsög jag och klockan var plötsligt fyra? eller ja, okej, kokade soppa till lunch till min lillebror med. såhär lät det då (otacksamma unge!!!!):

 

jag: nedas vad ska vi äta till lunch vill du ha soppa??

han: mackor!! ja nej soppa blir bra!

 

*15 minuter senare (hah!! trodde ni jag l-a-g-a-d-e soppa?? det är såndär färdig soppa. min största matlagningsbedrift var när jag ”tillagade” en hel kyckling i ugnen och skulle bjuda mamma och det enda hon sa var ”har du ens haft salt på?”)*

 

jag: nedas soppan är klar!!!!

han: mmm ja bra tack (okej tror faktiskt inte ens han sa tack)

 

*tre soppskedar senare*

 

han: joré du tog mycket mindre än du hällde upp till mig? såhär mycket mindre *måttar 30cm med händerna*

jag: jamen säkert ät nu

han: det är inte gott!! jag vill inte, kan jag inte äta chokladbollar istället?

jag: NEJ. ät din soppa. (på just denna del av barnuppfostran är jag mycket mer bestämd än min mamma)

han: men jag orkar inte aaaaallt!!!!11

jag: nej men du nu har jag faktiskt ansträngt mig och lagat mat åt dig så nu får du ta och äta. 

han: jag kunde ätit mackor istället!! hur många skedar måste jag äta?

jag: *uppskattar mängden soppa i hans skål* 33! en sked för varje år du levt och för mig, för mamma och för pappa.

han: men NÄ

jag: jo. ät din soppa. 33, 32, 31… bara trettio kvar, fortsätt…

 

han åt upp hela skålen på dedär trettio skedarna fyi, och hallå??? kan man bli nominerad till supernanny? för isåfall tycker jag att ni ska nominera mig.

 

(disclaimer: detta må eller må inte vara en förkortad, samt något förskönad, version av samtalet.) 

 

1. mat 2. tulpanräddningsaktion

 

edit: kom att tänka på att detta är den enda veckan på året som jag vet numret på. att räkna veckor är ett konstigt påhitt ändå. speciellt när vissa år har typ 53 och slutar mitt i. det var allt, tack för mig! 

 

vid tvåtiden idag fyllde vi termosar med te och kaffe och satte oss i bilen för att åka till vårt bästa utflyktsställe som ligger typ en kilometer hemifrån. där vi var på midsommarpicknick, om ni minns!

 

 

till skillnad från vissa vänner som tycker det är svårt att ta det lugnt och inte göra någonting alls efter en stressig eller intensiv period tycker jag det är jättelätt. inte för att skryta eller så. jag är bara bra på att vara lat. 

 

denna lördagen började jag med att skriva en lista på saker jag skulle göra (anmäla mig till högskoleprovet, läsa biologisidorna, plugga matte, göra ekonomiläxan osv osv) och tog sen en sakta promenad till sjön med hunden.