när jag var i litauen sist, det vill säga under höstlovet, tvingade jag mormor laga min (litauiska) favoriträtt. den har givetvis inget namn på svenska, men på litauiska heter den ”virti varšketukai”. ibland kallas de dock för det litauiska ordet för igelkottar, vilket ni förmodligen har lättare att associera till, så vi kan kalla det för det.
denna process tog jag hur som helst bild på (är man elitbloggare så är man), trots mormors protester om att jag inte skulle ta kort på hennes ”fula händer” (???), och nu vill jag dela det med er för att… den som aldrig provat detta har gått miste om något.
den viktigaste ingrediensen är litauisk kvarg (INTE samma som svensk kvarg, utan snarare någon sorts torrt gott mellanting mellan keso och kvarg). när jag var liten och bodde hemma hos mormor (för det gjorde jag ett tag) så åt vi, rätt ofta under en period iallafall, kvarg med sylt eller socker framför teven om kvällarna. vet inte exakt varför jag minns det egentligen, med tanke på att jag typ inte minns vart jag semestrade förra sommarn, men det gör jag.
den litauiska kvargen blandas iallafall med mjöl, bara så mycket som det behövs för att det nätt och jämnt ska hålla ihop som en deg (annars blir igelkottarna hårda har jag fått höra), och lite salt. mormor är en natural talent och freestylear alltid detta steg så jag har inte den blekaste om vilka mått det är.
hursomhelst är detta, till min stora besvikelse typ varje gång, ingen god deg. den smakar inte så mycket. som professionell degätare föredrar jag pepparkaksdeg. eller kladdkakesmet. mm.
sen nyper man små bitar av rimlig storlek av degen
och trycker/rullar de mot den… eh, snälla sidan av ett rivjärn. detta är inte så lätt som det ser ut! för att få det perfekta utseendet måste man applicera en väldigt exakt mängd tryck, något jag har fått lära mig den hårda vägen, genom flertalet nerdegade rivjärn.
så blir de såhär fina!!1 som små igelkottar!
det är bäst om man gör massa! för då räcker de längre. en liten igelkottsarmé helt enkelt.
så kokar man upp vatten med salt och låter igelkottsarmén marschera ner i det kokande vattnet. sen ska de koka tills de flyter upp till ytan, för då är de klara! kokar man de för länge blir det gegga.
lyckas man blir det dock såhär när man häller av vattnet! bäst äts de med massa smör och massa crème fraîche som får smälta bland igelkottarna och bilda en ljuvlig sås……..
om det inte vattnas i era munnar nu som det gör i min… ja då har ni iallafall en potentiell gastronomisk upplevelse framför er.
jdfoto 