Nu har vi alltså precis flyttat till ett annat hotell. Vårt otroligt fina rum ligger på tjugosunde våningen och allt här är så himla lyxigt att man inte vet vart man ska börja för att hinna utnyttja så mycket som möjligt av lyxen. Poolen nästa!
Vi irrade runt och letade efter en kiosk där man kunde fylla på spårvagnskortet, vandrade upp och ned för branta backar och ojämna trottoarer i säkert en halvtimme innan vi till slut lyckades gå på spårvagnen mot Sultan Ahmet.
En skåpbil full av detdär typiska turkiska brödet som de säljer på varje gatuhörn och i varje kiosk.
Basilica Cistern, som brukade användas till att förvara stadens vatten. Mäktig med sina 336 vackert belysta marmorpelare.
Blå Moskén. Jag kände mig väldigt tjusig i min lånade sjal, men vi hann tyvärr bara ta en snabb titt innan de stängde för bön.
Grand Bazaar. Massa färger och smått påträngande försäljare. Hur mycket fint som helst att köpa.
Upp för backarna på vägen hem och så ännu en portion kebab till middag. Man får ju passa på medan man är här.
Kalendern visade tredje dagen i Istanbul, så vi åt frukost och gav oss iväg mot Dolmabaçhe Palace. Det var en liten bit att gå i hettan men det gjorde inte så mycket när en kunde stanna och köpa glass på vägen.
Det var himla fullt av turister och fotades både hit och dit. Vi fick besöka det stora palatset också, men där var det tyvärr förbjudet att fota. Någon gjorde det ändå och blev hotad om att bli utslängd.
I parken på väg hem till hotellet kunde man skjuta på ballonger för en slant. Det gjorde vi inte, men jag tycker ballongerna var tjusiga lite såhär mitt i en folktom, nedskräpad park.
Sen hamnade vi återigen på de livliga gatorna i stan. Skoputsare, tiggare, matförsäljare, en väldig massa rökande människor och taxichaufförer som tutar mer än de kör. Åh, på tal om skoputsare.
Igår, när vi gick på bron så tappade en skoputsare en borste ur sin verktygslåda. Jag tog upp den, stoppade honom och gav tillbaka borsten. Han verkade så tacksam och erbjöd sig snabbt att putsa min pappas skor, som tack tänkte jag. Hur som helst tackade pappa nej och vi gick vidare. Idag gick vi förbi samma skoputsare igen och kan man tänka sig – återigen tappade han sin borste! Jag plockade upp den och gav den till honom, han sa tack och erbjöd sig genast att putsa pappas skor. Inte så troligt att det är en slump, så tänk vad sluga och smarta människor kan vara. Är nästan säker att han kräver pengar sen när han putsat skorna, lurar oss turister som tror att det bara är han som vill visa sig tacksam.
Hur som helst avslutade vi dag tre med en väldigt god middag på en himla präktig restaurang. En såndär, ni vet, där de drar ut stolen och lägger servetten på knäna åt en, torkar av brödsmulorna från ens bord och står och bevakar en hela tiden ifall man skulle behöva något. Det känns så konstigt när man inte är van vid det, men samtidigt ganska skönt.
Sedan var det bara att promenera hem i solnedgången och njuta av att få ta av sig skorna och bli fri från skoskavet efter den tredje dagen i rad som mest spenderats på fötter.
Vi besökte Galatatornet och njöt av panoraman en stund. Sen vandrade vi över bron som kantades av fiskare till Nya Moskén, som vi tyvärr inte fick gå in i på grund av opassande klädsel. Hur som helst njöt vi av solen och på hemvägen fick vi också njuta av lite äkta kebab. Go’ eftermiddag i Istanbul blir sammanfattningen.
Åt sen frukost och mötte upp mamma i stan. Vandrade runt, förundrades över människorna som låg och solade i rabatterna mitt i stan, besökte en kyrka och tog kort med en påvestaty, tittade på en katt på en motorcykel och lyssnade någon minut på en gatumusikant.
Denna veckan har varje kväll spenderats hemma på terassen. Min födelsedag, midsommarafton… festligt! Haft sådär jättemysigt som man bara tror är möjligt i filmer. Och pssst… min födelsedagstårta var himla god. Bara så ni vet.