
Vi irrade runt och letade efter en kiosk där man kunde fylla på spårvagnskortet, vandrade upp och ned för branta backar och ojämna trottoarer i säkert en halvtimme innan vi till slut lyckades gå på spårvagnen mot Sultan Ahmet.

En skåpbil full av detdär typiska turkiska brödet som de säljer på varje gatuhörn och i varje kiosk.

Basilica Cistern, som brukade användas till att förvara stadens vatten. Mäktig med sina 336 vackert belysta marmorpelare.




Blå Moskén. Jag kände mig väldigt tjusig i min lånade sjal, men vi hann tyvärr bara ta en snabb titt innan de stängde för bön.



Grand Bazaar. Massa färger och smått påträngande försäljare. Hur mycket fint som helst att köpa.


Upp för backarna på vägen hem och så ännu en portion kebab till middag. Man får ju passa på medan man är här.