edi -> jkpg

nothing out of the ordinary
 
 
 
Tidigt imorse packade jag mina sista grejor, tog en sista spegelselfie, torkade av alla ytor i room 5, flat 48 och drog mina två resväskor uppför Leith walk till spårvagnen. En flygresa, en borttappad bussbiljett, en pressbyrån-varmkorv, en bussresa, ett soligt Stockholm, en kompisdejt och ytterligare några timmar senare har jag nu bara 1.5h timme på dagens andra buss kvar innan jag blir upplockad av familjen min i Jönköping. 
 
 
 
 
Klädde av mina anslagstavlor som det sista av flyttpackningen igår, och så var rummet som varit mitt i 9 månader inte längre mitt. Vet att jag tjatat om detta i ungefär tre inlägg på raken nu men jag är så himla ledsen att mitt första uni-år är över. Jag har skapat så många nya minnen, utforskat så många nya ställen, provat på så många nya saker, lärt känna så många nya människor, växt så mycket som person under dethär året. Om jag fick chansen skulle jag leva de senaste nio månaderna tusen gånger om. 
 
 
 
De senaste tre timmarna på bussen Stockholm-Jönköping har jag stirrat ut genom fönstret, lyssnat genom mina Edi-spellistor, fått ta mig i kragen rejält för att inte sittdansa och sjunga med, gråtit en skvätt. Mottagit sms från mamma som säger att hon bäddar sängen åt mig, svarat mina vänner som undrar när exakt jag når Jönköping, svarat på pappas otåliga sms om hur långt det är kvar. Gång på gång återkommit till tankespåret om hur galet lyckligt lottad jag är. Jag kan inte ens tänka mig hur livet skulle blivit om jag inte sökt till Edinburgh, eller om jag inte kommit in. Om de människor som omger mig i min vardag inte funnits där. Det är så värt att drömma stort och göra sitt bästa. Kom ihåg det kidz. 

 

tänkt på över en typiskt millennial avocado toast

nothing out of the ordinary
 
Äter min sista rediga frukost i lägenheten jag ska lämna imorgon morgon. Gwyn städar sin del av köket, Emily sitter i soffan mitt emot mig. När jag kommer tillbaka till Edinburgh i höst kommer jag bo på andra sidan stan. Det känns både kul och sorgligt på samma gång. Kul, för lägenheten kommer inte längre vara ett standardiserat studentboende med gröna fejkskinnsoffor och skrikande anslagstavlor, för jag kommer bo närmare alla mina vänner här i stan. Sorgligt, för att havet kommer vara längre bort, sorgligt för jag har verkligen blivit kär i dehär kvarteren, lärt mig gatorna utantill.
 
 
 
 
Tänk att detta är livet. Man flyttar, man odlar fram dendär känslan av hemma, man blir lite kär. Sen rycks man upp och kastas om landar på en ny plats. Får nya gator att lära känna, nya säkra hem från klubben-vägar att nöta in. Nya mataffärer att handla på, nya postkontor att bli stammis på. Fy vad kul det är ändå, livet?
 

royal botanic garden pt 1

nature
 
Häromdagen tog jag, Erin och Emily en liten promenadtur till the Royal Botanic Garden. Lite småpin att säga att vi inte satt vår fot där innan under de nio månader som vi bott här, men bättre sent än aldrig. 
 
 
Det visade sig vara ett smått fantastisk ställe att besöka i maj – så många blommor!!!! Så grönt!!! Jag mådde prima. 
 
 
 
 
 
 
Plus att det var varmt men inte för soligt denna måndagen till ära och mina kompisar strålade _som vanligt_. 
 
 
 
10/10 bark tyckte vi om detta lilla träd. 
 
 
 
 
Samt hög coolhetsfaktor på detta som hette ”Monkey’s maze” för att det ”till och med förvirrar apor”? 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Emily min favoritskotte!!! Kännetecken: gillar mörker och oreda, påträffas ofta med majonäsburk i handen, livrädd för sol pga bränner sig tydligen jättelätt, tycker om att planera saker i _mycket_ god tid, sätter på tevatten på kokning åt en när man kommer hem klockan tre på natten, är ungefär världens snällaste och omtänksammaste och alldeles för rädd för att uppröra folk, har gosigaste filten, har ett leende som smälter glaciärer. 
 
 
 
 
 
 
 
EEeek!!!! Har i skrivande stund mycket svårt att hantera insikten att jag ska vara borta från min edifamilj i cirka tre månader. Längtar redan till september. 
 

i vilnius

travel
 
På förmiddagen dagen jag flög hem till Sverige under påskledigheten passade jag på att hälsa på min vän Aiste i Vilnius. Här är några bilder därifrån!
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Känns så himla konstigt att jag ska lämna Skottland igen om bara några dagar. Tyckte liksom påsklovet var långt nog, hade lätt kunnat orka med ytterligare en termin av uni? Menmen, är det sommar så är det! Jag är 100 på att det blir en bra en. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

t-11 days

nothing out of the ordinary
 
Hej mina kära bloggkompisar och förlåt för ett litet blogguppehåll efter det senaste, något ambivalenta inlägget. På tal om ambivalens förresten! Visste ni att känsloambivalens är en av de nödvändiga faktorerna (tillsammans med prosocialt beteende) för det som kallas ”mindful organizing” och är ett sätt att som används för att minimera riskerna i ”high reliability organizations” (typ flygbolag)? Heja ostabilitet hörrni!!! (Detta är också cirka det enda minnesvärda jag lärde mig under denna terminens business-kurs). 
 
Sen sist vi hördes har jag hetspluggat inför och skrivit mina sista två exams och därmed checkat av år ett på uni (samt att det har gått ett ÅR sen jag skrev mitt sista IB-exam). Låt oss kolla på vad jag gjort dag för dag sen dess. 
 
 
I måndags eftermiddag kom jag hem med skrivkramp i handen men med ett humör bestående av 100% levnadsglädje. Tog för övrigt en bild på campus när jag gick genom det för sista gången denna terminen och tänkte hjälp bara tre år kvar???? Detta kommer ju flyga förbi. 
 
 
 
 
 
Jag fick med mig Emily, Erin och Felicia ut och vi promenerade till Stockbridge och kollade i secondhandaffärer och käkade lunch och drack smoothies. Det var för övrigt supervarmt? Förmodligen varmaste dagen jag varit med om iår! Vi var ute hela eftermiddagen, kom hem, lagade mat och sen åkte jag och Erin till Portobello för vi skulle bestämt BADA. Och det gjorde vi också – trots att klockan var nio och solen på väg ner och att resterande strandbesökare skrattade åt oss. Om det var kallt? Kanske, men det syntes då inte på oss. 
 
 
I tisdags gjorde jag inte så mycket annat än att tvätta och sortera bland mina saker. Slängde ett par påsar med saker vilket kändes skönt! Ett tag hängde vi alla i köket och klagade på att livet utan uni känns meningslöst och (inklusive Felicia som då fortfarande hade våda sina exams kvar???), sen ringde jag mormor medan jag hängde tvätt och lagade pommes och så kändes dagen inte så lång längre. 
 
 
 
 
I onsdags träffade jag Celine! Vi promenerade runt i Prince’s Street Gardens, hon knäppte några bilder på mig (ni får se dem när jag får dem!) och sen slog vi oss ned på gräset bland ungefär alla andra Edinburghbor och fikade. När Celine skulle gå kom mina kompisar och vi hängde kvar en stund innan vi gick hem och gjorde oss iordning för kvällen. Så skönt att spendera en hel dag ute? Vill verkligen inte jinxa det men även om det blir skitväder från och med nu så har denna våren har varit så himla snäll mot mig vädermässigt. Sen sjöng vi karaoke i köket igen och dansade på Lulu’s tills fötterna gjorde ont och klockan visade tre. 
 
 
 
 
I torsdags vaknade vi sent (eller ja, inte jag, för jag kan omöjligen sova längre än till ungefär 07.40? hjälp har blivit gammal!!!) och gjorde en flat-utflykt till LIDL för att fylla på matdepåerna. Hemma försökte jag laga igelkottar men misslyckades rätt kraftigt trots TVÅ försök. Tror jag hade i för lite mjöl? Eller så är mjölet här annorlunda än i Litauen, jag vet inte faktiskt. Har gett upp och tänker att det får räcka med att mormor lagar det till mig när jag hälsar på. På kvällen gick vi några ärenden på stan, gick genom Prince’s Street Gardens en andra gång, klättrade över ett staket (samt hjälpte en liten grupp 50-åriga kvinnor att ta sig över samma staket) och gick till Paradise Palms för Den Slutgiltiga Flatmiddagen. Kan inte förstå att jag ska vara ifrån dessa människor som jag sett nästintill varje dag i nio månader hela sommaren? 
 
 
Nu är det fredagsmyyyyyys (Erins bästa svenska ord) i soffan som gäller men tidigare idag var jag och strosade runt Arthur’s seat med min kompis Gordon och hade inte tråkigt en sekund. Börjar vänja mig vid att behöva fylla mina dagar med egna äventyr igen. Kom och ta mig sommarn!!!
 
PS! Funderar på att göra om min bloggdesign. Ska nog ta bort menyn däruppe för att flertalet människor har klagat på att den är lite jobbig. Men har ni några andra synpunkter får ni jättegärna lämna dem i en kommentar! Detsamma gäller bloggens innehåll självklart. Puss! DS. 

om glädjetårar och en solnedgång

written
 
Igår skrev jag mitt andra exam av tre, också det jag var mest orolig inför. Tror det gick okej. Nu har jag lite andrum innan mitt sista exam som är på måndag. Sen är mitt första år på uni över, och det är så himla fint och tragiskt och spännande och sorgligt på samma gång. 
 
För att fira min första pluggfria kväll på ett tag gick jag och mina kompisar och köpte cider och kakor och promenerade bort till Calton hill för att se på solnedgången, leka lekar och lyssna på musik. 
 
 
Det har varit soligt här den senaste veckan (?!) typ och jag vet ingen stad som förändras så som Edinburgh när solen kommer fram. Parkerna svämmar över, det luktar engångsgrill vart man än går, trottoarerna blir till uteserveringar på trettio sekunder bums och ungefär varenda levande varelse ler. 
 
 
 
Vi också!!! Eller ja, alla utom Gwyn tydligen. Igår, när vi sjöng karaoke i köket, grät jag glädjetårar för att jag kände mig så himla lycklig i stunden. I just det ögonblicket fanns inget jag ville ändra på och det kändes som att mitt hjärta liksom sjönk ned i livets fåtölj. 
 
 
 
Mitt mående har gått väldigt mycket upp och ner denna vår. I april skrev jag, i mitt och Johannas dokument:
 

Ena sekunden står jag på tå och rör runt bland molnen, andra ligger jag i fosterställning i en grop i marken så djup att inte en enda strimma dagsljus når ner.

Ingenting händer och allt rubbas.

 
 
Jag är bra på att notera det, men dålig på att göra något åt det. Jag vecklar liksom in mig i mig själv, tar dagar på mig att svara på sms, går och lägger mig extra tidigt, ringer mina föräldrar mer och mer sällan.  Blir rädd för att skrämma iväg dem jag tycker så mycket om med min oförutsägbarhet. Det är skönt att exams-perioden funkar att använda om ursäkt. Jag måste ju plugga. 
 
 
 
 
Från en dag denna veckan, i anteckningsappen på min mobil:
 

En gång händer det att det’et infinner sig när jag sitter på biblioteket.

Då biter jag ihop och skriver klart anteckningarna jag håller på med. Slår ihop böckerna jag haft uppe utan att bokmärka sidorna. Packar ihop det’et i en liten brun kappsäck, slänger den över axeln och går.

Jag sicksackar mellan människorna längs både South Bridge och North bridge. Suckar, tyst inombords när grupper tar upp hela trottoaren. Går runt tanten som ramlat och slått i huvudet och som hjälps av två poliser. I hörlurarna dånar min bästa spellista på högsta volym men jag tror att människorna jag går om hör mer av den än jag.

Gatan är full av folk som gläds över solen men inom mig är luften kvav. Som innan sommarens första åskstorm. Jag tackar dock så hjärtligt för att det vädret till ära är socialt accepterat att bära solglasögon. Sålänge dem är på är min bruna kappsäck osynlig. En snäll man släpper förbi mig och jag mumlar cheers. Ler åt en hund som springer före sin ägare mot grinden till hundparken.

I hissen påväg upp spricker sömmarna på kappsäcken.

 
 
Kanske är det något som går över. Kanske är det livet. Vem vet. Sålänge jag får fälla en glädjetår någon gång ibland är jag nöjd. 

dublin, dag två

travel
 
Dag två i Dublin var en fredag och också vår enda heldag där. Vi började med att käka torr toast och dricka utspädd apelsinjuice på vandrarhemmet och begav oss sedan ut på gatorna igen!
 
 
Liksom massa andra människor med fredagskänsla i kroppen! 
 
 
Gatan vårt vandrarhem låg på ledde oss direkt till huvudgatan där denna ståtliga stolpliknande anordning döpt till ”Spire of Dublin” alternativt ”Monument of Light” stod. Helt omöjlig att få med i en bild med ett fast 50mm-objektiv för övrigt. 
 
 
 Vi promenerade runt söder om Liffey och letade upp startpunkten för en gratis guidad tur som Erin spanat in. Det kommer upp några stycken om ni googlar, om det skulle vara av intresse. 
 
 
Vi hängde på turen i någon timme och fick höra kul historier om slottet och det irländska språket. 
 
 
Sen tröttnade vi och smet iväg. Ville bo i detta rätt fula hus endast för takterassen. 
 
 
En rätt lång promenad, en kaffepaus och en tur på en snurrgunga senare kom vi fram till IMMA, Irish Museum of Modern Art. Det ligger en bit ifrån centrum i något som brukade vara sjukhuslokaler. 
 
 
 
 
Jag tyckte det var jätteintressant men Erin och Felicia hade det lite tuffare med sömnbristen som rådde så efter att ha sett ett par utställningar bestämde vi oss för att hänga ute i den friska luften istället. Museet var dock sådant att man lätt hade kunnat spendera en halv dag där, stort och rätt utspritt. 
 
 
En lagom mulen fredag. 
 
 
På vägen in mot centrum igen hamnade vi på detta futuristiska torg! Smithfield square heter det visst, säger kartan. 
 
 
 
 
 
 
 
Där snurrade vi vidare på diverse gungor tills vi var alldeles yra 
 
 
 
tittade in i vintagebutiker och 
 
 
 
köpte pizza – här en med vegansk ost – och pomfritt med tryffelsvamp. 
 
 
Sen promenerade vi hem till vandrarhemmet för att käka vitlöksbröd, dricka överbliven cola och planera upp kvällens bravader. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

avo-progress

nothing out of the ordinary
 
 
 
Hej allihopa! Nu är jag (äntligen, efter massa strul med en försvunnen plånbok och pass) tillbaka i Edinburgh. Innan jag åkte knäppte jag dock ett par bilder på min kära avokado. Se så stor den blivit!!! Säkert 60-70cm från topp till kärna. Och lite lik mig, vinglig men rätt stolt ändå. 
 
 
 
 
 
Här är den i mitten av maj 2017, alltså snart ett år sedan exakt. (Hund som storleksreferens). I detta inlägg  finns en bild från när den precis börjat växa. 
 
 

åter till Sardinien och Korsika

travel
 
Jaha hörrni! Förra veckan reste vi till 2013 och Kroatien och idag ska vi ytterligare två somrar tillbaka – till 2011. Då besökte jag och min familj Sardinien och Korsika, två små öar i medelhavet som tillhör Italien respektive Frankrike. 
 
 
 
Vi hade det lite struligt denna resa med en hyrbil som slutade fungera mitt ute i ingenstans men var mestadels glada ändå!! När vi kommit hem skrev jag detta urgulliga men också mycket cringe inlägg som jag döpte till ”‘cause we’re one happy family”. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ett ställe där man kunde gå cirka en miljon trappsteg ned till en grotta. Och så upp igen. Minns att detta var galet jobbigt och förvisso var jag bara 13 år gammal men tror det skulle vara lika jobbigt nu. Vill dock också minnas att det var värt det p.g.a. fick lära mig om stalagmiter och stalaktiter!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så knäppa klippformationer, tycker de ser lite tecknade ut?
 
 
 
Jag 13 år!!! Solbränd och med fyrkantiga glasögon. Dessa bilder ger mig sånt sommarlängt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

i pluggande stund

nothing out of the ordinary
 
 
Hej kompisar!
 
Här ser ni det som är min vy just nu och det som varit min vy de senaste dagarna: min lilla pluggstation vid det runda bordet i det som varit min lillebrorsas rum men nu är mitt. Hem-hemma, i Sverige. Här sitter jag och läser och skriver sida efter sida av anteckningar och söker jobb och bokar bussresor och köper flygbiljetter. 
 
Just nu har jag *lunchpaus* (har precis ätit upp en portion ricottaostbiffar som jag hittade i frysen, förvånansvärt goda) och tänkte blogga lite men insåg sedan att jag ju svartlistat blogg.se på datorn via SelfControl (en app som blockar visa sidor som man annars lätt glider in på då man ska göra viktigare saker – som att plugga). Men, som ni märker, så har bloggnö(r)den ingen lag utan jag provar istället på att blogga från mobilen. 
 
Ni kanske undrar vad jag pluggar till (förmodligen inte), så det ska jag berätta för er. Innan jag får utropa att mitt första år på uni är avslutat-färdigt-avklarat-done så har jag inte mindre än tre exams att klara av. Har ett i management accounting den sjunde maj, ett i human resource management den åttonde maj och ett i the business of edinburgh (tillika världens mest värdelösa kurs?) den fjortonde maj. Detta är endast en termins-kurser och de är bara tre så det mäter sig ju fortfarande inte mot mina IB-exams (som jag skrev för nästan exakt ett år sedan! hjälp!) men det är fortfarande lite stressigt. 
 
Utöver det är det en massa andra saker som tjatar efter uppmärksamhet i den lilla mikrokosmos som symboliserar min hjärna: bland annat har jag en helt oplanerad sommar framför mig, och jag behöver ordna sommarförvaring hit och flygbiljetter dit, ett sommarjobb här och tid att träffa alla mina kompisar (som är utspridda över hela vida världen känns det som!) och umgås med familjen där. 
 
Så. Jag har det lite tufft nu,  tankemässigt. Många bollar i luften typ. Och mycket som känns osäkert och lättrubbat. 
 
Hur som helst – imorgon ska jag packa väskan igen och bege mig mot Stockholm. Där ska jag spendera lördagen med Johanna innan jag far hem till Edinburgh på söndag. De kommande veckorna blir det till att fortsätta plugga och umgås med min edi-familj. Ser fram emot det. Känns som att det är mitt lugn innan stormen som sommaren lär bli som det ser ut just nu. 
 
Vi hörs ikväll för då ska vi på vår sedvanliga torsdagssemester i throwback-stuk!